torsdag 1 december 2011

Dagen T, som i torsdag!

Sahlgrenska i Göteborg kom att vara min huvudsakliga vistelse under torsdagen, då jag och min fru var på plats för cancerkonferens(Ck). Vad ska  man annat säga än att det låter mycket när kattorna skiter, och tack Bosse för förhandsinformationen. Förväntningarna och föreställningen om vad skulle hända, landade på en mycket exakt och rimlig nivå tack vare dig. Information är en bristvara, oavsett inom vilket område jag har befunnit mig, Hemvärnet, idrottsklubbar, arbetet, skolan, sjukvården eller politiken, så är det en stor brist på information. Sådant skapar förväntningar, egna tolkningar, gissningar och ryktesspridning, och alltid finns det någon som far illa i detta.
Med en tidig start på morgonen påbörjade vi vår nedstigning till Göteborg, vadå nedstigning undrar då ni? Mycket enkelt, Göteborg ligger under Skövde på kartan. Så strax efter elva var vi i Götet och på plats i garaget på Per Dubbsgata. Där gjorde jag en upptäckt, nämligen att de har två typer av parkeringsautomater. Nummer ett är en av standard Skövde typ, utom på KSS där man fortfarande måste ha PENGAR! Altså en som det går att använda kort för att betala med. Nummer två är en av typen, går att betala med pengar, eller kort, eller så startar du en incheckning med ditt kort när du kommer dit och checkar ut när du ska åka. Vilket då genererar ett avdrag på ditt konto för den exakta tiden du varit där. Där du SKÖVDE, där finns det något att lära, kanske att komma före till och med genom att via ett telefonnummer och ett automatnummer betala via SMS. Fast vad begär jag, det kostar ju pengar både i inköp och underhåll. Sen är ju inte tekniken så fullt utvecklad att den tas bort i andra städer ännu.
Vid tolv så blev jag inkallad för utfrågning 1, om hur mycket jag kan gapa och sånt efter operationen (nummer2). Detta tog ungefär fem minuter (max), sedan fick jag vänta. Efter en stund blev jag inkallad till undersökning och fotografering. Fotograferingen innebar att de stoppade in en kamera i näsan och kollade ner i halsen. Den var verkligen liten, mindre än en Instamatic X-Cube, Mindre än min Pentax X70. Den var riktigt liten och det gick att filma med den och det var bättre kvalitet än Super-8. Detta tog en-två minuter, sedan blev det väntrummet igen. Efter ett tag fick vi alla som var där för denna Ck flytta till två andra väntrum och mer väntan. Efter ett tag blev jag uppropad och inkallad till ett rum fullt av läkare, där en klämde och visade hur och var svullnader fanns och blivit bortopererade. Efter detta fick jag svara på några frågor och några andra läkare kom och klämde och kände på min hals, det var då jag fick användning av mina engelskakunskaper. "No, it don't hurt och You'r welcome." Snacka om att briljera!! Två minuter i glans! Alla blickar på mig!!!
Efter ytterligare väntan blev jag inkallad till Doktor Lars A. och ännu en kontroll tog vid, denna var mer av standard typ. Hjärta, puls, blodtryck och lyssna på andningen. Sedan kom beskedet. Han sa: Rolf, så här ligger det till! Jag korrigerade lite snabbt -jag heter Mikael, Rolf är mitt mellan namn.
-- Ok Mikael, så här ligger det till......
Efter detta möte som nog var det längsta med sina fem-sex minuter så gick vi till dagens sista möte och det tog säkert tre minuter för vi hade några frågor och detta var om planeringen av min behandling.
Med en dag på 14 timmar blev det en kvart -tjugo minuter med kontakt med läkare, ungefär den tid det tar för att vänta på pizzan.
Jag har cancer, den går att bota, det kommer att ta tid, jag kommer att ha det jobbigt under tiden men jag kommer att bli frisk!
 Men resultatet är att jag förväntar mig att vara tillbaka på jobbet i April. Det ni!

4 kommentarer:

  1. Mycket goda nyheter!!! Hejja Micke!

    SvaraRadera
  2. Härligt Micke!! Jättekram!!

    SvaraRadera
  3. Detta skrev jag i december 2011. Nu är det September 2012, snart oktober, och jag har inte kommit till arbete ännu, för jag orkar inte. Mentalt sviktar man och fysiskt orkar man knappt, livet är en bitch. Kul så länge man är på rätt nivå, men ställ krav och jordens undergång drabbar dig!

    SvaraRadera
  4. Detta skriver jag i november den 19:e anno 2019. Jo jag har blivit friskförklarad från cancern, men har inte klarat av att komma tillbaka till jobbet till fullo. Jag är nu 50% "sjukpensionär" och har börjat att tacklat av ännu mer. Min kropp säger "NOG NU!", jag har 4:a diskbråck i nacken, ett i ryggen, ett bråck på diafragma och ett på matstrupen. Jag äter smärtstillande varje dag och har mardrömmar när jag sover. Men visst är det sant, jag är frisk från cancern, men jag är sjuk i kropp och själ. Varje dag man vaknar är en kamp om att på bästa sätt klara av dagen så att man kan se en ny dag utan att ha ångest. Jo jag är frisk, men dödsångesten ger mig ingen ro.

    SvaraRadera