Jag har ont i magen av spänning, adrenalinet flödar. Jag känner pulsen dunkar i tinningarna och att den kan accelerera från vila till högsta tryck på en sekund. En motorkonstruktör i vilket bilmärke som helst skulle ge sin högra hand för att klara av att bygga en motor av den kvalitén, och den prestandan. Jag har aldrig tidigare förstått vad hundar reagerar på, men idag känner även jag lukten och smaken av adrenalin. Jag väntar på besked, en prognos och en plan. Jag tror att bara de presenterar en plan för mig, så kan jag säkert se en plan-B, ett alternativ om det skiter sig med huvudplanen. Att planen måste hänga ihop med prognosen är ju givet, till viss del. För min del så är B-planen till för att säkra upp eventuella missar i prognosen.
Så i morgon ska jag till Sahlgrenska, i morgon kommer molnen att skingras, imorgon kommer min rädsla och ilska att dämpas. I morgon, hoppas jag.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar