Att vara, eller inte vara!

Jag vet inte hur jag ska tackla detta, ytterligare inkomst sänkning! Nu kommer jag att ligga på cirka 12000! Det kommer att bli svårt nu, men det blir väl läge att tömma reserverna, det är ju detta man har dem för! Sämre tider.

Trist med politik.

Jag är alltid en politiker! Detta är något jag ofta får höra, bara för att jag inte vill svara ja eller nej på frågor som kan binda mig vid ett löfte. Jo, jag nekar inte till att jag varit aktiv politiker, det är något jag är stolt över, och om ork och tillfälle återkommer är jag det igen. För jag tycker om att försöka göra skillnad, jag vill vara den där politikern! Den där som försöker att förändra på ett rätt sätt, genom att argumentera. Jag har fått ovärderliga erfarenheter genom politiken och min vilja att engagera mig i föreningar. Jag har alltid försökt, men jag har också misslyckats. Jag är en person som vill och har glöd och eld när mitt hjärta är med, men knappt pyr, när jag inte blivit ordentligt fångad. Bra argument och jag brinner, dåliga argument fungerar som eldsläckare. Men det gäller inte bara mig, det gäller nog alla. Det som är tråkigt med politiken är att man blir en offentlig person och alla lik, allt skitit byk plockas fram och hängs ut till allmän beskådan. Jag vill nog påstå att alla har minst ett lik i garderoben, och när de hittar nyckeln hängs man upp bredvid sitt lik, oavsett när det blev till, igår eller för hundra år sedan. Det spelar ingen roll, du är en offentlig person och då är det alltid tvätt dag!

I chefens anda!

Jag har fyllt i det vita arkivet! Har du? Under det året som gått har jag dagligen brottats med tankar på döden. Inte självmord, utan att man faktiskt är dödlig. Jag vet att jag har haft tur! Jag vet att det finns personer i min närhet som har det mycket svårare, men det gör bara frågan mer aktuell, har du fyllt i Det vita arkivet? Har du funderat på vad dina anhöriga ska göra om du skulle dö? Vad vill du att de ska göra? Hur kan du göra för att hjälpa dem som blir kvar, när du gått bort? Att rekommendera är att inte göra detta när du mår dåligt, för då har man mycket morbida tankar. Utan gör det när du mår bra, gärna i samråd med dina nära. Vissa saker är rent ekonomiska och en förbaskat bra förenkling, lösenord, mail-adresser, kontonummer, prenumerationer och så vidare. Så att de dina kan avsluta ditt liv på ett enkelt sätt, istället för att bli tvungen att gå igenom allt du ägt, bara för att hitta ledtrådar till allt sådant. Gör de dina en tjänst medan du lever, fyll i det vita arkivet.

Frusna ögonblick!

Lyssnade på Amanda Jensen och hennes förklaring av frusna ögonblick. Jag förstår henne och hennes fascination av detta. Jag använder kameran som öga för att göra frusna ögonblick, men den historiska skapelsen går ju inte att konstruera, den måste finnas där av sig själv för att man ska höra vingslagen och pulsen i bilden.

Stormen i vattenglaset!

Egentligen hade jag inte tänkt att ta upp detta på min blogg, men jag kan inte låta bli. Det är för dumt för att inte bry sig. Jag tror att alla är medvetna om att konst är och förmedlar vad betraktaren ser och har för värderingar, oavsett vad konstnären har till förklaring av sitt verk. Dock tycker jag att man måste ta till sig förklaringen innan man lägger en bedömning på verket. Många konstnärer skapar sitt för att uppröra och förfära, liksom för att etik och moral ska omvärderas, men Livets Brunn i Skövde tillhör inte den kategorin i sin skapelse, men har hamnat där av tidens tand. Mest är det Våldet som skapat rabalder enligt beskrivningen från Alexandra Pascalidou "Talibankonst" som stödjer kvinnovåldet!
"Vid invigningen 1950 lär Ivar Johnson ha sagt: ”Våldet, som med sin knutpiska och sin tunga mantel sveper fram över jorden och människan vilken med armarna försöker skydda sig mot stormen.” som en kommentar till soldaten som piskar den nakna kvinnan. För övrigt är soldaten också naken förutom stövlarna, hjälmen och manteln.

Såningsmannen, beskrev Johnsson, ”som strör ut korn med jordens ande svävande vid sin sida”.(Från Brännbergs Blandningar)"

Kvinnan föreställer mänskligheten och jorden i sin normala kostym. Alexandra jämför statyerna med statyerna på Sadam Hussein och hur dessa revs.

Merparten av Skövde-borna vill ha Livets Brunn kvar och oförändrad, den är en del av vår stadsbild likt Karl  den XII i Stockholm, eller Sankt Göran och Draken.

Men min mening är att man måste ha kvar tidstypiska bilder i det offentliga rummet, inte låta sig styras av dagens eller morgondagen moralistiska tänkande och låta en historieförfalskning träda in.

Passa vidare!

Jag tycker om att hjälpa mina medmänniskor, det ligger i min filantropiska natur. När vänligheten ska återgäldas tänker jag alltid på filmen "Skicka vidare" och brukar svara med  -Jag har så att jag klarar mig, men hjälp gärna någon annan som har ett större behov av hjälp än du och jag!

Där med är det upp till var människas samvete att hjälpa en medmänniska.

Tro nu inte att jag aldrig säger nej när någon ber mig om hjälp, för det gör jag. Jag låter mig inte utnyttjas på grund av att jag är snäll, utan jag väger de flesta begäran om hjälp i min moraliska och filantropiska vågskål. En del får ja omedelbart, andra får nej lika snabbt, några hamnar i min vågskål och får svar därefter. Just nu får många nej, jag har inte fysiken eller den ekonomiska styrkan att hjälpa alla jag skulle vilja hjälpa. Men jag vet att detta kommer åter att ändras till det bättre.

Har ni inte sett filmen "Skicka Vidare" då rekommenderar jag den verkligen, den är väldigt bra.

Besök på natten!

Klockan är fyra på morgonen och jag går upp för att ta mig en värktablett för att dämpa det den är till för att dämpa. När jag kommer upp och är på väg till köket ser jag en mycket välklädd person sitter i vårt vardagsrum. Av någon orsak blir jag inte vare sig rädd eller arg, utan mer fundersam då det finns något bekant och vänligt över personen som sitter i min fåtölj. Han säger:- Jag har väntat på dig Mikael, ta din tablett och kom hit sedan för jag vill tala med dig.
Rösten får håret att resa sig på armarna, inte för styrkan i orden eller att det faktum att han vet varför jag kom upp, utan, för att rösten hördes i mitt huvud! Jag börjar att fundera på var och vad gör denne person i mitt hus och hur denne kunde veta att jag hade värk. Men jag tog min tablett och gick tillbaka till vardagsrummet. Rummet var släckt men det var ljust ändå, mannen liksom fyllde rummet med ljus, ett varmt behagligt ljus. Mannen sa:- Mikael, sitt, var tyst och ställ inga frågor du inte vill ha svar på. Jag kommer inte att svara om du inte är säker eller fruktar svaret. Du har gått igenom en prövning som inte är unik utan rätt vanlig. Du har varit rädd och är så fortfarande, men det behöver du inte, det är inte dags för dig ännu. När jag hörde den sista meningen blev det kallt i rummet, jag uppfattade det så i alla fall, för jag började att frysa. Mannen fortsatte med att säga:- Jag vet att du finner denna situation underlig, och att du undrar vad jag gör här. Jag är inte här för att hämta dig, utan för att lugna. Jag brukar inte jobba så men ibland är det så att man måste tänka om, förnya sitt arbetssätt. Du kommer att få ditt uppdrag senare och när du får det så vet du att detta är vad du skall göra. Dels för att jag kommer tillbaka för att då instruera dig ordentligt så att du vet hur det hela skall utföras. Men tills dess ska du krya på dig och fortsätta din vandring, vi kommer att ses fler gånger, men när det är din tur då vet du det.
Jag kände att jag behövde ställa frågor för så mycket kändes öppet. Så jag började att säga högt,:- Men. Mannen avbröt genast med att säga, - Du behöver inget säga, utan bara tänk dina frågor. Men svaret är nej, jag tänker inte förklara mer i natt. Nej, jag tänker inte göra dig superfrisk, för sådant väcker avund och misstankar. Nej, jag tänker inte säga mitt namn för det vet du redan.
Jag kände mig lite förlägen över att han kunde läsa mig så lätt, jag gick bort till altandörren och tittade ut, lite för att samla tankarna och för att ställa rätt fråga. När jag vände mig om var rummet mörkt och tomt, och jag hade bara mig själv att fråga, vilket var rätt meningslöst då jag ändå inte ens kunde gissa svaret.
Rummet var nu riktigt kallt, och jag kände en liten rädsla över vad som hänt. Men samtidigt en styrka som fyllde mig med vetskapen att det är inte min tid ännu.
Jag gick iväg för att lägga mig, kände att det luktade som efter ett blixtnedslag och luften var torr, så torr som i en bastu där ingen tömt vatten på det heta aggregatet. Men tanken på vad som hänt gjorde att jag svårligen kunde somna om i min säng. Min fru vände sig mot mig och sa vad tyst och sov nu, du ska inte dricka kaffe så sent så slipper du springa upp på natten. Hon hade en poäng i detta, men jag undrade lite för mig själv över om jag skulle berätta om min nattliga upplevelse för någon. Jag beslöt mig för att låta bli, folk skulle bara tro att man drar en rövarhistoria för att skrämmas, men så är ju inte fallet. Så det är bäst att låta bli. Jag skrev upp det hela i min nattidébok bara för att säkerställa för mig själv att det verkligen hade hänt, och att det inte hade varit en dröm.
 "Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätter. Men kostymen sys i det tysta."Tomas Tranströmer.
Jag har här berättat en historia som kom till mig från det ovan nämnda citatet. Många tankar far runt i ens huvud och varje dag påminns jag. Det är stressande och väldigt jobbigt, men jag ägnar då min tid till att skriva små historier, detta istället för att hålla på med poesi.

*********************************************

Kysst av döden!

När jag kollade på Så mycket bättre i kväll så föll den dit, pusselbiten till min första tatuering. En kyss av döden! På mitt bröst över mitt hjärta ska min påminnelse av att jag är en överlevare sitta! Ok, min sort är kanske inte den farligaste, men faktiskt så dör nästan 30% av just min typ. Ok, men jag är ju en 70%-are. Förvisso, men under hela en månad, 16 november ifjol till den 22 december så visste inte jag ens om jag skulle få uppleva en jul till. Under en månad skulle jag kanske snart dö! Min tro på sjukvården var så skakad efter att två gånger fått beskedet att min metastas var ofarlig, och att de inte kunde lokalisera modertumören, gjorde att jag tvivlade på allt. Mitt liv var snart slut!! Så, jag är kysst av döden, och lider av dess konsekvenser. Jag skakar oftast till och får svårt att prata, varje gång den månaden kommer på tal, jag känner hur det snörper till i bröstet och hur tårarna stiger. Det krävs en stor kraftsamling och fokusering för att inte gråta. Det har snart gått ett år nu sedan beskedet, fortfarande mår jag dåligt, fysiskt och psykiskt. Rösten bär knappt vissa dagar när de pratar om cancer på teven, jag blir så illa berörd att jag börjar att gråta. Cancer galor är väl kul, de drar in pengar till forskningen, vilket är skitbra. Inget snack, bara bra! Men om jag mår på detta viset, då bör väl de flesta andra cancerdrabbade må ungefär lika som jag,eller?

Min Brorsa och jag.

En kväll som denna är skön. Jag och min fru, Min bror Mats och hans fru, var på offentligheten för att avnjuta lite filé, pizza, ribbs, öl, kaffe, jäger och vin. Mycket roligt, och trevligt! Det bästa var att förutom hur mår du brorsan? så var det inget snack om min sjukdom. För detta är jag tacksam, jag kände inte för att gråta på restaurangen. Så vi pratade om andra, Svizze, du har en på G efter din kommentar på FB om bilkörning i halt väglag! Fast det var som vanligt bröderasnack, kul trams som bara vi förstår. Lastbilar, EU och Volvo var också på tapeten. Lite kulor och krut var också med, fast inte i kemiskform utan mer i verbal! Ni förstår hoppas jag, att vi inte planerade varken rån eller attentat, utan lite mer svavel och jäklar anamma angående suspekta individer, med tvivelaktig bakgrund både gällande moral och politik. För en del av oss är faktiskt födda av födsel och ohejdad vana!

Överallt, hela tiden.

Hemvärnet ordspråk borde vara "Överallt, hela tiden", eller snyggare på latin "Ubique, omni tempore!".

Hemvärnet är med mig överallt och hela tiden, men tyvärr har det också kanat ner på min tio i topp lista, precis som mitt VOLVO. Något som tagit deras platser är tyvärr cancern, den har grabbat tag i topp placeringen och håller ordspråket levande i min hjärna, Ubique, omni tempore, Överallt, hela tiden.

Mitt "JAG" har klättrat, tillsammans med min fru och våra barn. VI,vi har nu passerat både Volvo och Hemvärnet. "Hälsan" har tagit en betydande plats före "Ekonomi", och håller den tillsammans med "Att leva NU!". "Resa" är också före "Hemvärnet" och "Volvo", "Glädje" även den är före. 

1. Cancern
2. Jag
3. Min fru
4. Cancern
5. Våra barn
6. Vi
7. Cancern
8. Hälsan
9. Cancern
10. Att leva nu
11. Cancern
12. Ekonomi
13. Cancern
14. Resa
15. Glädje
16. Cancern
17. Volvo och Hemvärnet

Egotrippad?! Kanske det! Men min lista ser ut så här just nu, mitt liv ser ut så här just nu! Mina tankar ser ut så här just nu! Just nu är det Cancern och jag! I en framtid vill jag att det ska vara min hustru, våra barn och jag! och innan det ska det vara JAG utan Cancer! Två kontroller OK. Om nästa också är OK, då är jag hemma, då blir resten av undersökningarna formalia. Detta ser jag fram mot! Då kommer det att bli JAG som håller första platsen och allt som börjar på C åker av listan!

Idag vill jag berätta...

Kan man tävla i att må dåligt? Jag blev lite paff härom dagen när jag träffade en människa som har haft det tufft ett tag, men lever. Jag frågade hur personen mådde och var uppriktigt intresserad av detta, hen svarade: - jorå, det fungerar ju, och du då? Jag svarade att jag nog mår ungefär som hen. Hen sa då: -Det tror jag nog inte,att du mår som jag! Min överraskning var det aggressiva i hens uttryck, och att jag fick en känsla av att hen mådde så mycket sämre än jag, tävlingsmässigt! Jag visade sympati och empati men fick klart för mig att hen som förlorat en när och kär måste må sämre än jag. Jag höll bara på att förlora mitt eget liv, men jag lever, precis som hen!

Jobba, jobba, jobba!

Måndag, tre och en halv timme på jobbet det var kul, men det kostade en hel dag. Efter det sov jag när jag kom hem, tog extra mot smärtan för att kunna vila. Summa Måndag, Jobbat, fått hem soffan monterad och klar. Vilat, sovit och vilat, ändå sov jag hela natten.

Tisdag,  tre och en halv timme på jobbet det var kul, men det kostade en hel dag till! Jag kommer inte ihåg riktigt vad jag gjorde idag, mer än vilat, jo jag följde min fru och handlade något, och när vi kom hem blev jag tvungen att lägga mig på golvet för jag mådde så dåligt och fick kraftig svettning,  en kort stund visste jag inte riktigt var jag var. Nu har jag samlat mig och sitter och skriver, gäspar och planerar att snart gå och lägga mig, för jag ska jobba imorgon igen, tre och en halv timme. En får väl se hur det går! 

Ett skepp kommer lastat.

Jag är endast en liten människa med små problem, 65% av den faktiska lönen före skatt är ett av dem. Räkningarna är lika stora och lite större nu än när jag hade hundra %, är ett annat.  Men två kontroller säger att det är okej med mig och jag använder mig av SPS metod  för att säkerställa mitt "jag mår bra" resultat! Vilket då i sin tur innebär att varje kontroll jag gör som ligger innanför ÖSG och NSG, ökar det statistiska faktum att jag kommer inte att få tillbaka cancern. Så grattis till mig!!

Men det jobbiga är idag att mentalt komma över att jag mellan den 16 november och 22 december ifjol inte visste om jag skulle få uppleva fler jular, under den perioden bröts man sakta men säkert i bitar av oro och ångest. Skalet höll då men spricker idag, och visar på stora problem för mig. Diskar i ryggen och nacken som är trasiga. Axlar och knän som skriker och värker vid minsta ansträngning. Muskler som värker och abstinens av uttrappning av morfin, resan mot noll som jag snart avslutat. Och den ständiga gnagande känslan av att muskeln där, ser lite svullen ut, huvudvärken, smärtorna, är det en ny tumör? Rädslan från strålningen, ångesten av att man nog inte skulle klara en resa till, och hur ska det gå för min familj då?

Inget, vad händer sedan? utan endast hur ska det gå för mina nära och kära? Och, det kommer jag aldrig att få uppleva.

Nå, nu gäller det att vinna den mentala striden, att lägga allt, bearbetat och klart, bakom mig. Nya mål och delmål. Ett nytt "För att ta nya tag, måste man släppa de gamla!"!