Hur kommer det sig att allt har bytt språk?

Alla mina inställningar säger svenska, jag kommer från Sverige, jag talar svenska och mitt andra språk är svenska. Mest för att jag trivs med mitt språk. Visst är ängelsa mitt andra språk o tysta mitt tredje, MEN JAG FÖREDRAR att skriva och LÄSA på Svenska! Det blir mindre missuppfattningar på det viset. Det är bara synd att Facebook och Blogger inte fattat detta. Jag har inte gjort några förändringar, men dessa sidor har helt plötsligt blivit på engelska! Varför då? Jag har inte uppdaterat eller förnyat några program, ändå byter skiten språk!! Vem har givit dessa programmakare mitt tillstånd att byta språk, inte jag!!! Jäkla drönare!!!

Vad är problemet?

De senaste jobb jag sökt har jag slängt breven på svaret oöppnat, jag kan texten. Tyvärr är jobbet redan tillsatt av annan sökande. Men du är välkommen med en ny ansökan på annat jobb senare. Nähä, jag var inte den rätte denna gången heller, så vi ger jobbet till en annan sökande istället. Vadå kunskaper? Vadå Krav? Gör som ni blir tillsagda utan protester är vad som gäller idag! ÄR något fel, då säger jag det, och jag ser till att jag har statistiskt fog för detta. Annars håller jag käft, men jag säger inte JA, för att min chef tycker att jag SKA hålla med.

Ärligt, Vitt brev är lika med avslag. Telefonsamtal är lika med en chans. En intervju och sedan ett brunt brev, då är jobbet ditt. Jag har haft fast anställning i snart 33 år på Volvo. Alla jobb jag haft har dykt upp med mitt namn på, och jag har blivit beordrad eller fått ett erbjudande jag inte kan tacka nej till! Alla jobb jag sökt har blivit ett NEJ. Tänk er själva, jag har sökt 100-tals jobb, inom vår koncern, utan att få ett enda jobb jag sökt! Men jag har blivit erbjuden jobb som jag i princip inte kunnat tacka nej till. Om jag tackat nej är det stopp! Nu sitter jag här, långtidssjukskriven utan plan! Utan framtidsutsikter och utan framtid! Vad skall jag göra? Byta företag? Vem anställer en person som jobbat på Volvo i 33år och är snart pensionär? En person utan referenser i de arbeten han påstår sig gjort? En person som sålt sin själ till Volvo till ett pris som är vad? Tack för allt men nu vill vi ha en 20-åring att lura, som går på, samma sak! Tycker ni att jag är bitter? Visst fan är jag det! Jag har offrat min själ och nästan mitt samvete för Volvo! Jag har bränt min heder! Jag har nästa givit mitt liv, för Volvo! Vad är svaret, tack men nej tack! Vi behöver inte dina tjänster längre, eller?! 

Jag vet inte längre hur det är på "Mitt" Volvo. Förr var en chefs ord en värdehandling, idag räcke inte ens skriftligt! Så nu mer spelar jag ALLTID in samtal med mina chefer, så att jag senare kan analysera vad de sagt, och vad som är löften som de svårligen kan ta tillbaka! Bara så att ni vet, snöret runt halsen bär en diktafon i andra änden, och mobiltelefoner har inspelningsfunktion. Det kanske inte betyder något för er, men för mig så är det sanningen om vad som blivit sagt!

Lita på mig!

Varför då? varför ska jag lyssna på en telefonförsäljare som läser sitt manus med stakningar och okunskap om mig? När man bryter in och frågar hur mycket kommer detta att kosta mig är det alltid gratis. När jag vill ha det gratis så finns det ett pris! Bara så att alla vet, det finns inget gratis, det finns inga gratisluncher! Allt har ett pris! Frågan är bara, är du villig att betala?

Men du och jag är ju gamla kompisar! Jag har väl aldrig gjort dig besviken? Brukar jag inte ställa upp när du behöver hjälp?! Jag vill inte förlora några vänner, dessa är för få och dyrbara för detta. Men om man vill låna pengar utan säkerhet eller att papper skrivs så, jag är snäll men inte dum! Inga papper inga pengar! Ingen säkerhet inga pengar! 

I min värld är inget gratis, allt har ett pris! Jag har aldrig fått något gratis, utan alltid har det varit inteckningar på min själ eller plånbok! Varför ska ni komma undan? Vad är det som fått er att tro att jag är dum i hela huvudet? Vad ska man säga, jag har papper på min intelligens i form av betyg, vad har du för att bevisa din? 

Du har kanske papper på att du är psykiskt frisk, det saknar jag. Men å andra sidan är ju jag ingen chef!

Bitter? Ja. Sur? Ja. Känner mig orättvist behandlad? Ja, jag har enligt mig förtjänat bättre. Men jag är ju inte jasägare eller kvinna, så jag får väl leva med det. Jag hoppas bara att detta inte kommer att påverka min framtid på Volvo. Fast, senaste gången jag pratade om Volvo blev jag och min anställning hotad. Jag skyddade min uppgiftslämnare som numera sitter på en högre position än jag någonsin haft möjligheten att nå, och jag gjorde det han bad mig om. Så läser han detta nu, så är det dags att återgälda tjänsten, jag behöver det och ett nytt jobb samt behålla min anställning! Var skiter jag i, ni vet min kapacitet och min inställning till Volvo. Hur jobbet skall utföras är ju en process  som ni bestämmer! Jag är och förblir Volvoit, hoppas jag! Nej, jag har ingen Volvohatt, jag har bara fått kepsar. Men erbjuds jag en hatt och den sitter snyggt så är jag naturligtvis hattbärare!

Jag är sjukt frisk, eller!?

Vad ska man säga, jag har klarat ett års kontrollen utan återfall. Bra, mitt blodtryck faller, mindre bra. Min rygg värker oavbrutet, hmm! Mina händer domnar varje gång jag lutar huvudet framåt, det är troligen detta som gör att jag inte är en ja- sägare. Fast så är det troligen inte! Piller piller,piller. Jag har fått ett halvår till med option på ett fortsatt liv. Problemet är bara, vad för sorts liv?
Jag har aldrig trott att jag skulle kunna dö, men för lite drygt ett år sedan var det nära att jag gav upp. Jag hade obeskrivliga smärtor och åt via en sond. Jag levde för att min fru och barn ville det, själv hade jag gett upp när som helst. Jag levde för att de mina ville det.
Idag har jag fortfarande ont, i munnen, tungan, halsen, ryggen, nacken, axlarna och händerna. Men om jag ställer för ett år sedan mot nu, då är nu "a pice of cake", fast ändå grymt jobbigt. Jag har mardrömmar, svårt att sova utan mediciner. Dessutom en rädsla som kommer varje natt, hur ska de mina klara sig om jag dör? Slutar det då? Värken? Rädslan? Drömmarna? Lidandet? Kärleken? Slutar det då?

Hur eller vad?

Nu ska jag tala om vad jag vill! Jag vill bli frisk, så att jag kan börja jobba. Min plan var att om jag ligger före så kanske trycket minskar på mig. 

INGEN har pressat mig! INGEN har ställt några krav! INGEN har tryckt på! Det är bara jag, och mina beslut!

Jag ville börja jobba redan i mars förra året, men verkligheten talade om för mig att detta var omöjligt. Jag ville börja jobba efter semestern förra året, ännu en gång blev det verkligheten som vann. Jag ville börja före jul! Även denna gång fick jag inse att besök på min arbetsplats var mer än nog. Mitt senaste mål var innan första april. Men min kropp vägrar att inse att JAG vill bli frisk! Hur ska jag göra? Vad ska jag göra? Varför måste jag övertyga min kropp att den är frisk och varför måste jag slåss för att få arbeta? Jag har insett att svänghjul kanske inte är det bästa för mig, men jag har inte fått några val! Jag har inte fått några alternativ! Hur, hur ska jag komma vidare utan hjälp? 33 år på" mitt "företag. 33 år där jag har hjälpt och stöttat andra i deras karriär! 33 års erfarenhet av vårt företag med alla möjliga och omöjliga jobb. 33 år, och nu inget. Jag har alltid jobbat efter "själv är bäste dräng!" och nu kommer bevisen att så är fallet. 

Idag är det inte lördag utan Deppardag!

Jag hatar att vara ensam, och jag hatar att ha folk omkring mig när jag mår dåligt! Jag vill svära åt allt! Slå ner människor bara för att!! Jag vill sätta mig i ett hörn och gråta! Värken, ångesten och känslan av att allt kommer att gå åt helvete för mig sliter mig i stycken. Jag vågar inte sova på grund av mardrömmarna! Fast jag vet att det är bara min hjärna som spelar mig spratt. Mitt vanliga rationella jag VET att jag kommer att fixa detta på mitt vanliga vis, med andra ord, det kommer att ordna sig! Men numera dyker det upp tvivel på att jag ska klara det, eller ens att hinna med! Jag har blivit rädd, rädd för att dö! Rädd för att inte hinna allt på min lista. Rädd för att lämna de mina utan att kunna skydda eller hjälpa! Rädd för att min tid inte ska räcka till. Mitt liv har blivit som en sinuskurva, fast för de mina och omgivningen verkar den som en doppler effekt.