Hej! Det är jag. Det är jag som är någon annan!
Du känner
mig kanske eller inte. Det är jag som ringer till polisen när du ser att din
granne får inbrott. Det är även jag som ringer till brandkåren när du ser någon
drunkna eller en skogsbrand.
Det är även jag som ringer ambulansen när du ser
någon trafikolycka och det är även jag som hjälper till. För du kan ju inte
eller vågar inte, för du kanske gör bort dig.
Så då får det bli mitt jobb att
ringa 112, att göra konstgjord andning eller att lägga ett bandage, för du vet
ju inte hur man gör när man hjälper en medmänniska, så länge det inte handlar
om att skänka pengar till ett bankgiro.
Men det behöver ju inte vara så
allvarliga saker som jag gör när du inte orkar, jag ringer även och fel anmäler
din telefon, eller vattenläckan på din gata. Jag är även den som letar efter
bort tappade saker eller människor som har gått vilse.
Mitt jobb är att fixa
allt det du är för lat för att göra. Jag plockar ur tvättmaskinen och luddet ur
filtret och jag diskar besticken du använde när du åt din lunch på jobbet.
Det
är även jag som plockar upp ditt skräp som du glömde när du gick från
badplatsen. Kanske känner du mig ibland men det verkar som om du förnekar min
existens, ja det är så det verkar.
Vem jag är? Jag är ditt samvete som ibland
gnager på dig, men som du för det mesta ignorerar.
Jag är det ansvar du borde
ta men väljer att inte se!