Jag är kränkt, å det grövsta!

Stress, är mer ett syndrom och ett förhållande än ett beteende och tidsbrist. Jag blir fruktansvärt stressad av att jag inte längre hinner med eller orkar. Jag känner att jag borde hinna men jag kan inte längre för jag måste vila, som en gammal gubbe! Varje dag försöker jag att göra något som är mer ansträngande, måndag, tisdag och onsdag är jag på jobbet och försöker att hinna med något meningsfullt, så att både jag och avdelningen känner att de har haft nytta av min tid där. När jag kommer hem efter dessa timmar måste jag vila i en till två timmar, för att orka vara med resten av dagen och kvällen, utan att bete mig som man gjorde i lumpen, somna på en gång det gavs tillfälle att sova. Torsdag till söndag försöker jag att hinna med att skriva. Om vad jag skriver? Jag skriver en bok, en bok byggd på anekdoter från händelser i livet och om ett förlopp i världspolitiken, eller är det barnböcker? Barnböcker är svåra, men samtidigt lättare då man kan hoppa över vissa händelseförlopp, men samtidigt ha en fängslande historia helst utan svackor! Det skulle kunna vara mina memoarer, " En Volvoarbetares liv och leverne!" där jag berättar om hur det har varit, och är att jobba på en fabrik i Sverige åren 1980- 2013. Jag kanske skulle kunna publicera mina historiska rön, tillsammans med mina tekniska innovationer, som med fasthet och framsynthet driver vår socialpolitiska samhälle framåt!
Eller är det så att jag blir kränkt av min kropp, som förhindrar mig att utnyttja tiden till att leva mina drömmar, att resa, att skriva, att arbeta eller att träna. Nu är planen att jag även på måndagar och onsdagar ska gå på sjukgymnastik. Självklart kommer jag att göra detta, först så jobbar jag mellan 0700-1030, sedan sover jag mellan 1100-1300, därefter äter jag lite och går till sjukgymnastiken mellan 1400-1600. Klockan 1600 avslutar jag min dag med vila för att orka med nästkommande! Planen är att försöka nå full tid på jobbet. Arbete mellan 0700 och 1536 utan vila! Jag är bara lite nervös för att min kropp kommer att vägra att följa min vilja. Jag försöker att hinna med allt, köra till tippen och tanka bilen,ta en promenad och fixa med vad det nu månde vara och vila. Men min kropp sviker mig, så jag känner mig kränkt. Kränkt över att viljan inte försätter berg, inte ens för att få dammet att lyfta. Inte ens ett skit om kroppen envisas med att protestera via värk eller/ och avstängning. Jag är kränkt!

Svammel och ordbajseri!

Jag läste en gång om hur man byggde "ordbajserimallar", eller svammel texter om man så vill. Låt oss nu ta ett exempel på hur man kan göra. Först väljer man ut ett antal ord i det givna ämnet: Vindkraft, naturresurs, miljö, framtid, energi, barn, alternativ, spara, haven, glaciärer. Där efter kombinerar man dessa ord i olika meningar med hjälp av små ord och ord för meningsbyggnation. Då kan det se ut som följer: "Vindkraften är vår miljös framtid. Våra barns framtid och glaciärernas framtid. Vi sparar våra naturresurser så att haven i framtiden kan ärvas till våra barn. Våra barn får en framtida energikälla som kommer att bli deras naturresurs som sparar miljön och haven. Vindkraften kommer alltid att vara vår framtid." Eller om man vill göra det till ett negativt babbel." Om man oroar sig för våra barns framtida naturresurser är vindkraften ett alternativ som slösar på havens energi, speciellt när miljön påverkar våra glacierer och hav. Våra barns framtid står på spel på grund av att vi satsar på fel typ av energi....."

När jag läser texter från våra politiker brukar jag tänka på hur många gånger ett ord används, med alla ändelser, böjningar och synonymer. Relativt ofta ser man att de använder "ordbajserimallar". De ser ett mål i att inte säga något alls, utan ge höraren/läsaren en möjlighet att utifrån sin egen uppfattning "läsa mellan raderna" och skapa sig en bild av vad politikern sagt. För några 10-tal år sedan genomskådade journalisterna dessa trix, och lät dem slippa undan en, men inte två gånger. Idag finns det journalister som skriver sina texter på samma sätt. Vissa politiker och journalister är ordbajsare med mundiarré!  De pratar ren skit!

En vän är död!

Kristian Gidlund är död! Han med den röda tuppen! Hans kamp är över medan världens alla andra människor kämpar vidare, vidare mot olika mål och klockslag. Klockslag som betyder olika saker beroende på var i livet de befinner sig, och hur nära sin egen död de är! Det är lite magiskt att veta att ens tid är ute, det måste vara som att sitta i en dödscell, väntande på att straffet skall verkställas och ens liv ska släckas. Den röde tuppen från barnramsan har nu blivit upphöjd till ett minne, ett minne som för en tid framöver bara kommer att innebära sorg. Man kan skriva detta på många sätt men jag lever vidare i min kamp, med mina problem och mina våndor, Kristians kamp är rent fysiskt slut nu. Till en vän som jag sörjer fast jag endast känt honom via hans blogg, I kroppen min. Till en vän som visat sig starkare än jag, fast jag fortfarande lever. Han behöver inte vara rädd längre, han behöver inte ha ont eller kämpa. Han slipper alla kommentarer med "Du ska se att det fixar sig!" eller "Tron kan försätta berg!" alla "Bara lite till, jag vet att du fixar det!". Jag är avundsjuk på Kristian, för hans kamp är över, men jag vill inte byta med honom! Mitt liv går vidare mot nya äventyr och resor. Mot nya mål och insikter! Mot universum och vidare!
Dock till slut är en vän i tanken borta. Hans minne lever ännu kvar som en man som kämpade för sitt liv och förlorade. Hans när och kära sörjer och känner oändlig saknad. Lilla jag, känner bara till hans kamp! Lilla jag, är ledsen å han vägnar, och det faktum att den nu inte kommer att finnas mer från honom att läsa. Lilla jag, har bara läst, men ibland utan att förstått. Lilla jag, har inte alltid förstått att Kristians klocka går fortare än världens klocka, och hans batteri av tid var på väg att ta slut. Min tanke att "Lilla JAG, borde tagit kontakt med honom fler gånger medan han levde så att vi skulle kunnat jämföra vår tankar!", den är nu intet värd och degraderad till en del av min ångest. En ångest över att jag fortfarande lever och kommer att fortsätta att göra så i många, många år. Lilla jag, som lever mitt liv vidare mot universums oändlighet, en oändlighet där Lilla jag, kommer att existera i något större tidrymd än Kristians, dock lika osynligt mot stjärnhimmeln.

Svarta tupp, när Du hörs gala,
blir det mörkt, natten är inne.
Svarta tupp, när Du hörs gala,
blir det mörkt, natten är inne.
Men när den röda tuppen gal,
då gryr morgonens timme.
Men när den röda tuppen gal,
då gryr morgonens timme.

Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sagt
vad ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.

Och de möts på en arena
näbb mot näbb mitt för varandra.
Och de möts på en arena
näbb mot näbb mitt för varandra.
Sporre av järn har den ena
men sitt mod äger den andra.
Sporre av järn har den ena
men sitt mod äger den andra.

Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sagt
vad ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.

Svarta tupp, tror Du Du vunnit?
Säg mej vem slipade sporren?
Svarta tupp, tror Du Du vunnit?
Säg mej vem slipade sporren?
Den röda tuppen har aldrig dött
ni möts kanske i morgon.
Den röda tuppen har aldrig dött
ni möts kanske i morgon.

Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sagt
vad ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.

Svarta tupp, tupp svart som natten
snart blir Din tid att förblöda.
Svarta tupp, tupp svart som natten
snart blir Din tid att förblöda.
Den svarta tuppen är stor
men segrar ej över den röda.
Den svarta tuppen är stor
men segrar ej över den röda.

Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sagt
vad ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.

text o musik: José Antonio Sanchez Ferlosio

Att så mycket kan gå fel på grund av ett fånigt problem!

Tack mamma och tack pappa! Tack till mina producenter och regiassistenter! Tack till alla som varit med och skapat mitt liv, för vad skulle jag varit om det inte vore för dem?
Jag trodde ett tag att jag förlorat min blogg! Tänk! Hur återskapar man en blogg man skrivit i två år? Hur hittar man tillbaka när Google+ trasslar till livet?! Jo, man sätter sig och tänker, tänker på hur det var när man bestämde sig för att visa sina tankar och liv för alla som orkar läsa. Jag vet att jag är medioker i en del saker, en medelmåtta i mycket, men jag vet också att jag är grymt duktig på ännu mer, och oslagbar på vissa saker! För jag är som många andra, för att inte säga de flesta, en normalfördelningskurva! Man har en trög start, en bred pik och ett vasst slut! Men jag vet också att det finns binära personer, grymt duktiga eller grymt kassa. Etta eller nolla så att säga! När det gäller att komma ihåg saker, så har jag ett problem som hänger ihop med att jag inte är speciellt långsint. Jag glömmer fort sådant som endast stör min sfär, sådant som orsakar störningar i mitt kraftfält så att säga. Men jag har min svarta bok! Den är egentligen två, en mental och en fysisk. Jag skriver upp vissa saker med regeln 7S, Stund, ställe, styrka, slag, sysselsättning, symbol och sagesman. Detta är för att jag inte ska behöva använda min hjärna till skit som stör! Sedan har jag de mentala anteckningarna, de som jag knyter till person och grad av oförrätt. Det är sådant som vaknar när hämnden serveras kall och planerad. När jag får tillfälle att komma ihåg via en händelse eller person, och jag kan verifiera via min svarta bok(Fysisk) att "larmet" stämmer. Då inträder "Svinhugg går igen!", fast för det mesta så ställer jag mig frågan "Till vilken nytta?" och kan konstatera att personen bör få en chans till, men då gäller ALLTID " En gång är ingen gång, men två gånger är två gånger för mycket!". Blir det en 2:a, då blir jag grym!!!!!

Politik!

Jag känner för att ibland skriva politiska inlägg här, mest för att jag är arg eller irriterad på något, oförrätter eller sådant. Men jag har bestämt mig för att låta bli att vädra mina politiska åsikter, för det handlar inte om politiska beslut när det gäller min färd tillbaka till livet, utan endast mina beslut, mina val och mina anhöriga. Hur det går i valet skiter min cancer och följdfel högaktningsfullt i!

Återbesök.

Jag har varit på kontroll! En vecka innan, ungefär, och några dagar efter mår man dåligt. Innan är man rädd för vad läkaren ska säga! Även om man känner att det borde vara okej, men som jag började min blogg, "Med min erfarenhet kan jag säga dig att du har inget att oroa dig för!" det är detta jag oroar mig för! Dagarna efter är man arg på insinuationerna med att man är missbrukare av mediciner! Man är arg för missförstånd och man är arg för att man inte riktigt har förstått att man är okej ett halvt år till! Jag har verkligen jobbat med att ta bort mina smärtstillande mediciner, allt morfin är borta, all antidepressivt är borta! Allt detta utan hjälp från vården! Jag har minskat mina smärtstillande till en bråkdel, men jag äter fortfarande alvedon och citodon! MEN JAG FÖRSÖKER ATT SLUTA!!!! Att bli ifrågasatt på hur jag kan klara mig så länge utan att få extra recept från dem är kränkande! Det känns som om de inte tror på mig när jag säger att jag försöker att sluta! Jag vill börja att jobba 100% igen, men jag vill också klara av fler saker per dag än att jobba, sova, äta och sova. Så jag har förstått att jag inte kan kräva för mycket av min kropp! Mentalt är det inga problem, men fysiskt så strejkar kroppen vid överbelastning. Jag har inte fattat att när jag sitter och somnar under ett samtal där jag är en av initiativtagarna, då har man nått ett stadium som kallas ÖVERansträngning! Jag har nått en gräns, en gräns som jag måste se larmen för innan jag är där! Jag måste, måste ta det lugnare. Hjärnan är återställd, men kroppen fuskar!!! Det borde finnas en app för detta!

Mikael Ohlsson har lagt till dig i sina cirklar och bjudit in dig till Google+

Mikael Ohlsson har lagt till dig i sina cirklar och bjudit in dig till Google+. Gå med i Google+ Google+ gör delning på webben mer lik delning i verkliga livet. Cirklar Ett enkelt sätt att dela vissa saker med universitetskamraterna, annat med dina föräldrar och nästan inget med chefen. Precis som i verkliga livet. Hangouts Samtal är bättre ansikte mot ansikte. Gå med i en Hangout med video på datorn eller mobiltelefon för att hålla kontakten, titta på YouTube-videoklipp tillsammans eller byt historier med upp till 9 av dina vänner samtidigt. Mobil Blixtsnabb gruppchatt. Foton som överför sig själva. Ett fågelperspektiv över vad som händer i närheten. Vi har skapat Google+ med mobilen i åtanke.

Du har fått det här meddelandet eftersom Mikael Ohlsson har bjudit in fanrikzoom.rav4@blogger.com till Google+. Avsluta prenumerationen på de här meddelandena. Google Inc., 1600 Amphitheatre Pkwy, Mountain View, CA 94043 USA

Definiera osäkerhet!!!

USA, är för mig en upplevelse! På samma sätt som Kanarieöarna eller Barcelona. Det handlar om att uppleva en atmosfär, känna lukter och fuktighet i luften. När man går på en gata i Chinatown känner man lukten av fisken som sålts under dagen, den fisk som dagen innan simmade omkring i Atlanten käkande plankton. Vi var upp i Rockefeller center vilket vi rekommenderar om man åker till The Big Apple. Mycket bättre än gamlingar som Empire State Building, bara för att man ser de gamla och nya i samma vy! Dessutom gick det snabbare och var billigare! Vi hade tänkt att åka ut till Ellis Island men blev tvungna att strunta i detta då Sandy dränkt ön, och att den inte blivit återställd ännu. De hade precis börjat med turer till Frihetsgudinnan. Vi såg södra Manhattan upp till Midtown, plus några flygplatser och stadsdelar från filmens värld. Detta var min historia om USA. Folk är som folk är mest, blandade befolkningar med vanliga arbeten. Människor som sliter var dag för att tjäna sitt levebröd. Det kunde varit i Aten, Paris eller Föne, men nu var det ett annat språk involverat så Föne faller lite ur ramen. Men om man tar Uppsala istället för Föne då finns likheten där! Ett land med ett främmande språk, med en kultur som skulle kunna varit min egen, detta är USA.

Smärta, ett begrepp om en känsla!

Vad är egentligen smärta? En känsla eller ett tillstånd? Eller kanske bara ett påstående för att slippa fler frågor! I min värld är smärta ett begrepp! Ett begrepp som innefattar dagliga problem så som, svårigheter att äta, böja sig, stå, sitta, ligga, dricka, gå, hoppa, springa, eller vad det nu är som ska göras! Jag kan inte lyfta något över axelhöjd! Jag kan inte luta mig framåt, bakåt eller åt sidan! Jag kan inte vrida mig, eller lyfta. Jag kan inte ligga på rygg, mage eller sida. Jag kan inte göra något utan att känna smärta! Nu börjar vi se på problemet! Kände jag smärtan INNAN jag blev sjuk? Det är ju faktiskt en sak jag inte kan svara på för jag vet inte. Det kan vara så att jag byggt min smärttålighet under år av värk, så när jag blev sjuk och började äta "grejor" mot smärtan, så trubbade jag av tåligheten. Det är kanske därför jag inte orkar med i dag. Eller också är det så att jag, bara inte klarar den smärt höjning jag fått! Jag vet faktiskt inte! Men jag vet att jag börjar dagen bra, med lite ont. För att sedan under dagen och kvällen bara bli sämre! Idag har jag så ont i min kropp, att även skinnet värker! Det gör ont att andas!! Men som sagt, jag kanske bara inbillar mig, för jag ser frisk och kry ut! Syns det inte, finns det inte, eller!?

Jäkta är ett sätt att leva, just i nuet!

Så mycket att göra, men ack så lite tid! Tänk om folk visste om de skulle bli 30 eller 110 år! Tänk vilket liv de skulle leva! Att veta om att man inte kommer att bli mer än 30 år, och att då försöka på sina få år hinna allt en 110-åring hunnit med, fast endast på en bråkdel av dennes tid! Vilken STRESS, det är detta som gör att folk dör i förtid! Vad var din plan i livet? Vad hade du tänkt som 15-åring, att du skulle syssla med när du blev 30 år? Vilken var din plan att du skulle hinna med på 15 år? Är du där ännu? har du tappat fokus, för du vore inte den förste, och inte heller den siste till detta! Jag blev drygt 50 år innan jag förstod! Hur gammal kommer du att bli innan du förstår att livet är kort och oberäkneligt! Dessutom måste man komma ihåg att alla prognoser är olika kvalitativa gissningar! Dock oavsett vem som utför dem, endast gissningar!