Så här i tidernas begynnelse så funderar man på hur världen ska se ut. Ska den styras av människor eller av slumpen? Jag tror på att man ska styras av fysikens och matematikens lagar. Eller som en vis man sa: Det finns hundratals olika sätt att se på gud och alla har samma svårighet att bevisa guds existens. För min del så säger jag bara att jag tror på en gud mindre än ni tror på. Men jag tror att människan är den som är guds verktyg på jorden, men de flesta förnekar sin egna roll i sammanhanget. Nå ja, jag har också funderat på hur och varför krig uppstår, och där säger jag nu att historien är upprepande, förövarna är de som byter skepnad. Om man försöker sig på en analys av Putin så blir den kort och gott att han litade på lismande jasägare som talade om för honom hur enkelt det är att vinna ett krig. Så en kort militär expidition tog fart. Vi såg truppuppbyggnaden fast Putin kallad det för övning. Trupperna drogs tillbaka till viss del medan fordon och annan utrustning stog kvar. Vi såg detta men brydde oss inte. Sedan rullad första egelongen in i Ukraina i hopp om en snabb seger. Jävlar vad ha bet sig i tummen! Nu står han där efter fyra års krigshandling i Ukraina och har frysit fast.Det komiska i det är att han förlorar även om han vinner sitt överfallskrig. Den domografiska fakta som finns, tillsammans med det ekonomiska förödande misslyckande hans krig blev. Gör att han måste ha krigsfångar för att bygga upp ryssland igen, och den mängd han får mot den mängd han förlorar är 1 på 6. Så befolkningen krymper i ryssland, de svälter och fryser samt att kvinnorna kommer att bli i övertal. Kina har däremot ett motsatt problem, för mycket män och för få kvinnor.

Tider förändras och vi åldras. Eller?

 Att tiderna förändras är nog all medvetna om, men att det inte går att gå tillbaka verkar det vara skralt med fattnings förmågan. Jag förstår att vi lever i ett multiversum, eftersom varje beslut jag tar påverkar min omgivning och deras val. Det spelar ingen roll om jag avstår från att välja, så påverkas omgivningen av det istället och de måste ta sina beslut från den verkligheten istället. Därför lever man i flera universum samtidigt. Det finns universum där ditt beslut ännu inte har påverkat händelseförloppet, och andra där det påverkar. Detta gör också att döden är flexibel, eftersom andras beslut påverkar ditt döds datum, men samtidigt så finns det beslut som inte påverkar det alls just nu men har en påverkan längre fram. Så kontentan är att vi lever och dör i ett multiversum, på en plats där dimensionerna är oändliga.

Detta är lika svårt att förstå som att universum är oändligt. Jag fick en tanke av en fysiker en gång som sa: Tänk dig ALLA jämna tal och där varje tal representerar en volym, och att dessa tal är en oändlig mängd. Sedan lägger du till alla UDDA tal och alla decimaler till alla dessa tal och ändå kan du inte se slutet på talkedjan. Detta är universum och alla dess dimensioner. Den dag vi kan visa att ljusets hastighet inte är vår begränsning i fysisk förflyttning så kommer detta att vara vår sanning. 

Jag har på olika vis visat att vi människor är dödliga individer med begränsad livslängd. Det är vad vissa forskare skulle säga är obestridbara fakta. Men om man rent filosofiskt funderar på det, så kommer ju frågan upp, dör vi när vi dör eller är det bara en upplevelse i ett av alla dessa dimensioner. Vilket då skulle innebära att vi helt enkelt lever vidare i en annan dimension. Det skulle göra oss lika odödliga som energi.

Du är Gud – En kosmisk reflektion

Vi lever i en verklighet där tiden aldrig står stilla, och varje beslut – stort eller litet – formar inte bara vårt eget öde, utan påverkar hela vår omgivning. Detta innebär att vi existerar i ett multiversum av oändliga dimensioner, där varje val skapar nya grenar av verklighet. Till och med när vi inte väljer, tvingas världen omkring oss att anpassa sig, vilket i sig är en påverkan. Vi lever och dör i dessa parallella universum – samtidigt.

Döden, då? Är den slutet eller bara en övergång? Om vårt medvetande kan färdas genom dimensioner, är döden kanske bara en upplevelse i ett särskilt skede – inte slutet på existensen. Energi kan inte förstöras, bara förändras. Och om vi är energi, är vi kanske också eviga.

Det leder oss till en lika häpnadsväckande som vacker slutsats: Vi är skapare. Vi är gudomliga.

Enligt Bibeln är människan skapad till Guds avbild. Men ser man djupare in i detta, är det tydligt: vi är skapade för att skapa. Vi skapar liv, förändringar, framtidens samhälle. I det lilla och i det stora påverkar vi allt omkring oss – precis som en gud. Och om varje människa bär denna kraft, blir vi tillsammans en kollektiv gudomlighet med potential att stoppa krig, svält och farsoter – eller skapa nytt, bättre och större än någonsin förr.

Detta är inte bara filosofi. Det är en uppmaning. En kosmisk viskning om vår makt, vårt ansvar och vår möjlighet.

Så nästa gång du undrar vad du betyder i den stora helheten – minns att du inte bara är en del av universum. Du är ett universum. Och du är Gud.

Hjärnan – vår tidmaskin och interdimensionella farkost

När vi söker tidens början eller universums gränser, glömmer vi ofta att den enda farkost som tagit oss dit redan finns inom oss: hjärnan. Med tanken som bränsle och medvetandet som karta färdas vi fritt mellan tider, mellan idéer, mellan världar.

Vi reser bakåt i tiden, återupplever ögonblick som format oss. Vi hoppar framåt, föreställer oss scenarier som ännu inte hänt. Vi flyger till främmande planeter, utan teknologi, utan utrustning – bara med fantasins kraft. Vi överskrider ljusets hastighet, för vi bär på en subjektiv upplevelse av tid som böjer sig efter vår vilja.

Men ändå håller vi tillbaka. Inte för att vi saknar förmågan, utan för att vi inte tror på den.

Så kanske är det dags att omvärdera vad vi är kapabla till. Inte bara som individer, men som kollektiva skapare – dimensionella resenärer som bär evighetens frön inom oss.

Du är gud. Du är farkosten. Du är förändringen.

Vi är gudars skuggor

Jag vandrar där stjärnorna sjunger i skymningens glans, där tiden är böjbar och evigheten dans. Med hjärnan som farkost, jag färdas så fri, till minnen som gråter och drömmar förbi.

Jag är ingen ensam, jag är del av ett allt, av kosmiskt beslut och av ljusets gestalt. Var tanke jag tänker är skapelse grann, ett hjärtslag som formar den oändliga strand.

Och döden – vad är den? Blott en övergångs sång, där livet fortsätter i dimensioners gång. Energin i min själ kan ej släckas av tid, för jag bär universum i min inre frid.

Vi är gudars skuggor som stiger mot ljus, i våra händer finns fred eller världarnas krus. Så skapa, du människa, och tro på din makt – ty du är det mirakel som världen har sagt.

Tja vi ses säkert igen, någonstans i ett multiversum. Du bestämmer när, var och hur. 

Fartyget Coronas färd över jorden!

M/S Svea Corona.

En gång var fartyget en kraft att räkna med då hon transporterade 1415 passagerare och 240 bilar samt 30 större fordon. Hon var en stolthet för rederiet och året var 1975. Nu 45 år senare är hennes namn i vissa kretsar en skam för det namn hon bar och alla anklagar Corona för allt det kan bära med sig.
Corona är tydligen en modern pest som mänskligheten fått då vi minskat vår krigslust och vilja att förinta den produktiva generationen. Nu får vi Corona, ett virus som om man är cynisk har kommit för att ta bort vårt minne från gångna världskrig. Den angriper våra gamla som har tydliga minnen från förintelsen och det senaste världskriget. Den förintar vår möjlighet att visa freden vägen till tillväxt och en framtida bättre historisk lösning. När våra gamla dör finns det ingen som säger: Minns Treblinka, Stalingrad, Dresden, Portsmouth, El-Alamein, Midway eller andra mänskliga köttkvarnar. Det känns som om världen håller på att ställa om sig till en glömska av vad empati är och vad medmänsklighet innebär. Visst kan industrin få en ny uppsving, behovet av arbetskraft blir enormt, pengar produceras, och vi testar att stänga ner världen, eller åtminstone sätta den i ett kortare pausläge, har någon effekt på miljön. Om man framåt sommaren 2020 ser att miljön återhämtar sig efter att världens flyg, båt och biltrafik har avstannat tillsammans med industrin. Då har ju miljörörelsen rätt, då har mänskligheten en möjlighet att göra något åt den annalkande stora miljökatastrofen. Men om det inte syns några förändringar, då kommer det snabbt att vara "business as usual". Offret kommer att vara våra gamla, våra minnesbärare, vår historia och vår medmänsklighet. Vi kommer ta ett stort steg mot ännu ett världsomspännande krig. Det krig som alla längtar efter, för det kommer att vara slut innan jul och VI kommer att visa vart skåpet skall stå! Corona tar fram dårskapen i människan det ser vi redan utslag av när toapappret tar slut. Min undran är, var börjar de första matkravallerna, när kommer det första skarpa skottet att avlossas mot hungerns ansikten? Jag bävar verkligen för den mänskliga dårskapen som visar med största tydlighet att konsekvenstänket är lika utvecklat som hos tioåriga barn! Jag bävar!

I farvattnen kring Corona.

Året är 1947! Den 9 Juli.

Bill Brazel, en 48 -årig fårfarmare som bor uti ödemarken, han har ingen el, ingen telefon, inget rinnande vatten. Idag så skulle man nog kallat honom för en enstöring eller kuf. Han skötte sig själv utan att störa andra, men han hade fru och barn som tydligen bodde någon annanstans. Den här dagen kom han in till orten Corona 5 mil norr om hans ranch. Han tog sig något att dricka på ortens hak och pratar om en händelse som utspelade sig den 14 Juni. Detta var grunden till Roswellincidenten, som tog fart drygt 30 år senare. I många fall så återupprepar sig historien fast i andra skepnader, det är lite som "katten i pizzan". Det har kommit fram godtagbara förklaringar för alla utom UFO- fantaster, och på samma sätt gäller det "katten i pizzan" fenomenet eller platta jorden föreningen. Att med förvirrande argumentation så får man tvivlarna att ta ställning mot något, för det är enklare att vara negativ än positiv. Är man för något så måste man "bevisa" sitt ställningstagande, är man bara emot så handlar det om vad man tror. När det gäller Corona viruset så finns det många rykten och många påståenden som nästan är sanna. Det vill säga att om man har tagit ställning mot något redan innan, är det lätt att man tar en delvis lögn som sant, bara för att det är för, ditt redan negativa ställningstagande. Detta svärd är dock tveeggat men just nu verkar det som om bara en sida kan använda det, den andra sidan har inte ens förstått att dra det ur sin skida. Rysslands trollarmé har redan börjat att härja även i detta svåra ämne. Man skyller på tveklöst på USA och att det är ett planterat virus för att förbättra sin handel mot Kina. I dessa påståenden skapar man obalans mellan två supermakter och till gagna för sig själva, hoppas man. Problemet som jag ser det är att om det blir så illa som en viss professor (Björn Olsson) utmålar, att 60-80% av jordens befolkning kommer att drabbas, så är detta inget undantag för Ryssland. Detta kommer också att innebära att med den dödlighet den hittills uppvisat kommer att ta död på någonstans mellan 100 till 200 miljoner människor. Det är i klass med de båda världskrigen ihop. Ryssland har cirka 145 miljoner invånare, i sämsta läget så kommer 3,5 miljoner ryssar att dö. Det kommer att dö cirka en kvartsmiljon svenskar. I vårt land så skulle 6-8 miljoner bli sjuka. Så det är nu man som nation oavsett namnet på den eller vem eller vilka som styr enighet måste till för att hejda spridningen och utveckla ett vaccin som verkligen fungerar. Bekräftade fall den 25 februari är 80290 personer, av dessa har 2704 dött.