Jag hade glömt bort mig, jag hade förträngt mig, jag hade stoppat mig själv från att vara positiv. Jag hade glömt att jag ska lära mig något nytt varje dag, jag hade glömt att varje dags väder har sin charm och är vacket, på sitt sätt. Så idag när jag pratade med en arbetskamrat som ringde mig för att höra hur jag mår, så kom jag ihåg. Lyft blicken, sträck på ryggen och le. Detta enkla trick gjorde mig gladare, för det är förbannat svårt att känna sig deppad när man gör så. Kenta, idag är jag stark!
När man är litte deppad så åker man på minnenas trad, typ riks ETTAN och så. Då dyker det upp låtar från förr, Mörbyligans Kalle Emil Andersson, min favorit skådis John "Duke" Wayne, Man väcks upp, ens stridsvilja vaknar, man känner smaken av järn och blod i munnen. Sedan konstaterar man lätt att , Kaffe det är jävligt gott!! Yii Haa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar