Även denna dag var en del i mitt liv!

Fredag och jag provkörde en ny bil. Jo ni gissade rätt det var en Toyota RAV4 med 6 stegs automatlåda. Jag fick ett bra och intressant bud, men frågan är väl, kan det bli bättre?

För övrigt så är det som vanligt, värk och sådant som börjar kännas som trivialiteter man inte pratar om. Jag har nu 2 år kvar till min frisk förklaring från cancern. Det är 4:a undersökningar kvar sen är jag frisk i kroppen även med ett papper som säger att jag är fri från cancern. Men själen är ärrad och kommer nog aldrig att läka, det kommer kanske göra mindre ont, men aldrig att glömmas!

 Cancern har stulit en stor del av mitt liv, min sömn, min hobby, min livsglädje, min vilja att göra saker bättre, min ork och min tro på mig själv. Men det är ju inte utan att jag har fått saker också så som en livskamrat och ett äktenskap som limmats med samsyn, glädje och tårar. Jag har fått en ny syn och värderingar på/av mitt liv. Saker som legat bland mina topp tio viktigaste i mitt liv har glidit ner och bytt plats med sådant som jag inte värderat. Som exempel: Jag hade aldrig tidigare trott att varje morgon man vaknar och man känner att man lever, med eller utan värk, skulle vara ett steg till att lära mig något nytt, ett steg till på min resa och äventyr. Jag har alltid sagt till andra att deras första steg är ett måste för att ett äventyr och resa ska starta, men jag har aldrig sett att även jag är en vandrare och äventyrare!

Så, mitt äventyr med Hemvärnet är avslutat och det har varit en kul resa med många minnen och många steg. Men nu står jag på perrongen på Skövde centralstation och tittar på Hemvärnståget som rullar ut från stationen utan mig. Jag försökte att få en ståplats i form av att vara veteran efter 20 år som hemvärnssoldat och 43 år inom frivilligförsvaret, men de sa tack, men nej tack! Om jag är bitter? Självklart, och dessutom tycker jag att det är orättvist. Fast nu måste jag som före detta fänrik i Hemvärnet släppa taget och gå in på stationen för att köpa en biljett till nästa äventyr, jag har en ny resa på väg, jag vet bara inte vart ännu, men med tid kommer råd! Och med en skräckblandad förtjusning ser jag fram mot nästa steg i mitt nya äventyr. Det är lite som inför första gången man skulle flyga, pirr i magen av förväntningar. Speedad tankeverksamhet där man försöker att förutse något man inte har en aning om! Ryggsäcken är packad och vandrings kängorna är på sedan länge. det är bara det att jag inte fattat det!

Var cancern än suttit hamnar den i huvudet till slut.

Jag har varit på Sahlgrenska och fått klartecken för ett halvt år till. Så i Oktober börjar oron att krypa på igen. För att förklara oron; tänker er detta med ett återfall av cancern. Då står man inför eventuell njursvikt, vävnadsskador som inte går att reparera, ansiktsprotes, tandlöshet, talsvårigheter eller stumhet, blindhet, dövhet eller rent av död. Jag har skador idag som är livslånga, sådana som bara blir värre men som går att leva med. Det går säker att leva med allt det anda jag räknat upp också, det finns levande bevis på det, jag känner flera. Men cancern drabbade inte bara mig, den drabbar hela min familj. Nej visst, inte direkt, men indirekt. Deras oro för mig är också en belastning, på ett sätt som är svårare att beskriva, för jag kan inte tala om för någon att de inte behöver oroa sig, att det fixar sig! För det vet inte jag! Mina nackskador är svåra att beskriva, bara för att jag inte vet hur jag kan berätta om dem. En del skador och problem skulle med största sannolikhet dykt upp ändå på grund av att jag blivit äldre, men utan cancern så hade de mer troligt kommit när jag passerat 60+ istället för som nu 50+. Jag har alltså redan blivit bestulen på 10 år av min livslängd. Så rent kroppsligt har jag passerat 66 år, men min fysiska ålder är endast 56. Ett återfall skulle stjäla minst 10 år till av mitt liv, kanske hela. Så när man frågar någon som har haft cancer eller har, måste man tänka på att dessa personer har haft påhälsning av en tjuv, en riktig energitjuv som rider en om natten, en som stjäl ens kroppsliga och mentala lugn på dagen. Det är en mental belastning som aldrig släpper. Bara för att man kan bota väldigt många cancertyper så innebär det inte att de drabbade sedan är friska, de har BARA blivit av med en sjukdom. Så skänk gärna en slant till CANCER REHAB FONDEN för det är även där pengar behövs.