Så lätt man kan ödelägga någons hopp!

Ett brev med några misstänkta diagnoser, som i sitt yttersta innebär cancer. Det är allt som behövs för att knäcka en rygg, få en människa att sätta sig ner och gråta. Speciellt om man vet vad det innebär att vara cancerpatient. Jag måste varje dag medvetet tänka på andra saker, varje gång sjukdomstankarna drabbar mig, måste jag göra något nytt och annorlunda bara för att bryta tankemönstret. Svårt eller lätt? Tja, kommer ni ihåg hur det var att vara nykär? Hur tankarna hela tiden gled över till föremålet för er kärlek. Alla samtalsämnen gled över till hur denne sa, gjorde, går, står, gör, är klädd, tycker, frisyr, doftade, skrattade och allt annat. Cancern är ungefär likadan. Man påminns ständigt, tv, tidningar, radio, samtal, tankar och i princip allt annat också. Man har fått en stalker som inte går att anmäla eller att bli av med. Psykiskt äter det upp din hjärna, den infiltrerar din kropp och ger dig en massa symptom och nya skador. För min del är det Smärtor och ständig värk, diskbråck och annan skit. Nu senast brist på ett enzym, exokrin, och förstorade gallgångar samt bukspottkörtelgång. Vad innebär då detta? Er gissning är lika bra som min, det jag vet är att det besök på röntgen jag gjorde i förra veckan inte hade fått något svar ännu, för de hade så mycket att göra. Men preliminärt så är det inget. Det var så min historia började! Det där är inget att oroa sig för, vi ringer om det är något men vi vill att du ska gör a dessa undersökningar under tiden, sedan ska du ta ut den här medicinen och börja att äta den senast i morgon. Tänk, men jag hör faktiskt att tiden går, jag känner varje förflugen sekund, jag känner en stress av att jag måste vänta ett tag till. Några dagar till innan ett besked, någon vecka till innan undersökning, någon månad till innan eventuell behandling. Ännu ett halvt år i väntan på Godot! Ännu ett år där jag levt som en zombie, jag har levt men jag dör i min själ! Tack Posten!

WoT min hjärnas räddningsplanka!

Prova det här spelet det är kul, sa min bror. Jag som hade slutat att spela allt, bara för att jag tycker att det tog för mycket tid. Fotografering, Hemvärnet, jobba, läsa och vara tillsammans med min familj fann jag roligt. Men när jag blev sjuk gick mycket i stå. Jag orkade helt inte längre. 

Nu känner jag att spela är ett sätt att fly mentalt från min verklighet, jag glömmer allt tills värken gör sig påmind, eller att min mugg med vatten eller kaffe är slut. Då gör man ett avbrott och vilar sig med att sätta sig i soffan med nackkudden och min läsplatta. Jag plocka av mig glasögonen för att kunna läsa utan att störas av en ovidkommande omgivning, sedan byter jag värld. Historia, fysik, matematik, taktik, psykologi, ekonomi och geografi, detta blir då min värld som jag rymmer till. Men som vanligt så när man tilltalar mig så avbryter jag mitt spelande eller läsande för att säga: Ja, vad vill du? Självklart gör jag det, jag tror inte att jag orkar men jag gör ett försök! Det är bättre att ha försökt och misslyckats, än att givit upp utan att prövat!

Tack brossan, nu lär jag mig nya saker!

Att förändra historien!

Jag var där, jag vet för jag såg! Det är så man önskar ibland att man kan säga. Men så är inte fallet, för de flesta så är det bara något man kan drömma om att få ha gjort, att vara en del av historien.
Men om du vetat vad du vet i dag och haft möjligheten att döda Hitler, skulle du inte gjort det då? Detta är en väldigt frestande tanke, men troligen har man inte klarat av att göra det, på grund av att man inte är en mördare. Det spelar ingen roll att man "VET" att man kan förändra historiens gång genom att utföra en handling, hur skulle historien döma en om man gjorde detta, att döda Hitler! Låt oss säga att vid de långa knivarnas natt blir mitt tillfälle! Innan alla krig och alla massmord! Det är då man dödar Hitler, och konsekvensen blir , vadå?! Kanske blir det som mordet på Palme eller Kennedy, ingenting! Deras mördare kanske visste om historiens fortsättning men de fick en möjlighet att avsluta ett kapitel. Och hur ser historiens dom ut?! Vi dömer våra medmänniskor väldigt lätt för gärningar som vi tillskriver dem, men tänk om de vet något vi inte vet och egentligen förhindrar ett ännu grövre brott! Bara detta, Tänk Om, tänk ett steg till, tänk!