Fredag, jag väntar på Godot!

Denna dag har varit en del av mitt liv, jag tackar för att jag fått en fredag till. Varje dag som passerar är en del av okänd storlek i mitt liv. Och i ditt också! Hur tungt man än faller, hur djupt man än sjunker, så finns det någon som både faller hårdare och djupare. Jag har det svårt, men i dag talade jag med en kamrat som berättade att en av våra gemensamma bekantas hustru fått två massiva hjärnblödningar. Samma ålder som jag, och tränade flera gånger i veckan. Så vem är jag att klaga, med vilken rätt. Det jag har är troligen helt botbart om inget inträffar, men hur går det för henne, kommer hon att bli helt återställd? Hur mår hennes familj nu? Jag sörjer med dem, och känner att jag trots allt nog ska vara lycklig för mitt lilla problem. Jag kommer ju att kunna leva vidare utan större men, men jag kommer att ha genomfört ett av mitt livs tyngsta äventyr, med min familj och er som åskådare. Jag hoppas att det går väl för min och min kamrats gemensamma bekant och hennes familj. Jag hoppas att allt är väl med er som läser detta, och att ni även i fortsättningen kommer att må bra.