Ångest dämpande mundiarré!

Jag träffade två gamla vänner på en oväntad plats där deras och mitt besök var av nöd tvunget, nämligen vårdcentralen. Jag hade en dålig dag, på två sätt, nummer ett: min kropp och jag gick i otakt. Nummer två: smärta. Så när man startar en konversation på en vårdcentral så brukar det låta ungefär så här:
- Hejsan vad är det som gör att du är på ett sådant här ställe, är du sjuk eller?!
- Jo nog är det så, min inbillningssjuka har gett mig sjukdomsfeber och ett brustet hjärta! Och du då?
- Nja jag fick en släng av latmask i kombination med måndagssjukan, så jag måste byta gips!
_ jasså inget allvarligare! Jag trodde du hade minst nageltrång eller något smittsamt! Du, något som att går att bota med( unisont) ALVEDON och ARBETE!
Där efter allmänt skratt och sjuka skämt.

Denna gången, mådde jag inte så bra, som sagt värk och annat elände. Så när de talade om varför de var där och jag skulle tala om varför jag var där, då tog min mundiarré över och jag pratade om ditten och datten. Jag lät dem inte komma till tals på något annat sätt än ett : "jaha så du säger så!" Eller, "Nämen det menar du inte!". Jag var i högsta grad oförskämd och självfixerad, vilket jag ber om ursäkt för! Min enda förklaring till varför det blev så är att jag har fullt upp med mitt eget liv, och jag jobbar väldigt mycket för att försöka bli frisk. Jag orkar inte med att höra andra problem och bekymmer vissa dagar, detta var en sådan och jag är väldigt ledsen för att ni drabbades av detta.
 RJ och MJ, läser ni detta hoppas jag att ni godtar min ursäkt för mitt beteende.
 MJ jag hoppas verkligen inget var brutet i din hand, men den såg verkligen svullen ut, och det såg ut som om du hade väldigt ont. Förlåt mig för min mundiarré, men jag hörde dig och kände din smärta.
 RJ, jag hoppas att allt fungerar på din front, jag har hört från andra källor att det är oro i ert läger. Jag har svårt att tro att du ska behöva känna oro för detta, för enligt min bedömning så är du verkligen rätt man på rätt plats. Det vore korkat av dem att flytta på din kompetens.
Åter igen, jag ber om ursäkt för mitt dåliga bemötande och min nervösa mundiarré.

I flygande fläng!

En sådan underrubrik förpliktigar, eller hur?! Men nu är det bara så att allt flygande och flängande i min värld är i slowmotion och inom en väldigt begränsad yta. Jag tar bilen till jobbet som ligger ungefär en kilometer från vår bostad! Visst, det verkar som om man är lat. Förklaringen är dock att jag kanske inte orkar hem annars. Det har hänt några gånger att jag blivit tvungen att ligga och vila en stund i omklädningsrummet innan jag åkt hem. Visste ni om att efter en kvart-tjugo minuter stängs lyset av, om man inte rört sig under den tiden! Jag brukar vakna då lyset slocknar!
Just nu är släkt och gamla vänner på besök i vår stad, så jag ska försöka att träffa dem. Ibland känns det som om man har fått något av socialfobi, man är livrädd för att få mycket ont under tiden man träffar dem så att man blir otrevlig eller att man verkar ointresserad av deras liv och leverne.
Varje människa bär på en ryggsäck med deras problem. Fyllnadsgraden och tyngden är det bara bäraren som vet, men ibland så tränger problemen ut och hamnar under allas lupp! Alla dessa "någon" använder sin egen ryggsäck och livserfarenhet för att göra sin bedömning av det som syns. Alla "någon", jag och du, dömer varje dag människor och deras beteenden utifrån våra egna referensramar, helt utan att veta eller ens brytt oss om att kontrollera om vår uppfattning är objektiv och rättvis!

I regel så har varje person du möter fem sekunder på sig att ge dig en bra bild av sig själv.
5 sekunder!
Misslyckas denne då att visa vem de är, då kommer de ha stora problem att komma ur det fack de blivit stoppad i.
Detta gör vi i varje möte, varje dag, i flygande fläng!

Vem är det som skapar kaos!?

Lite av en klassiker, ju mer man läser desto mindre förstår man. Ju mer jag läser om händelser i vår värld, desto mindre förstår jag världens galenskap. Att jorden bara orkar att snurra vidare är ett under! Ibland så vill man att jorden ska stanna så att man kan kliva av, likt en liftare i galaxen. Man har med sig sin handduk och en fisk i örat, ja sen är man klar! Problemet är väl att om man står på detta viset och väntar så kommer det säkert någon och hämtar upp en, fast det äventyret kommer att ske inomhus och att man blir fastspänd i en säng. Jag platsar säkert inte i MENSA för på deras provtest fick jag bara ett IQ på 112! Om jag blev besviken? Nej, men det är ju kul att testa sina gränser även med triviala test som går att upprepa tills man nått ett IQ på 200, och det enda det då har bevisat är att om man övar blir man duktig! Men detta enkla test visade att jag är smartare än 78% av befolkningen, vilket inte gör mig till ett dumhuvud i alla fall!

Detta motsvarar 78:e percentilen, dvs 78% av befolkningen har en IQ mindre än 112.

För medlemskap i Mensa krävs en IQ på 131 eller mer, vilket uppnås av 2% av befolkningen, alltså 98:e percentilen.

Lite kort om hur jag mår!

På frågan om hur jag mår så svarar jag: relativt bra! Om man jämför med en som sitter i rullstol och är en grönsak, ja då mår jag utmärkt. Om man jämför med en fysiskt vältränad person utan skador eller sjukdomar i åldern 20-25, ja då är jag en grönsak!

Nya livsval!

Jag står inför en mycket underlig situation, jag har ett antal val jag måste göra snart. Jag måste fundera på hur jag skall göra med mitt engagemang inom mitt älskade hemvärn. Att betänka är att jag varit ansluten till försvaret sedan jag var 13 år, detta gör att jag har burit grönt i över 40 år! Mycket av min fritid har varit i grönt. Men det ser nu ut som om jag måste göra ett avslut. Min roll som ordförande i Hemvärnsföreningen klarar jag inte heller av att sköta, så jag blir tvungen att avsäga mig även detta. Jag orkar inte helt enkelt! Mitt liv är idag för komplicerat i all sin enkelhet med att försöka komma tillbaka i arbetslivet, och att bli frisk. Idag har jag möjligheter att vidare utveckla mitt liv, jag har möjlighet att nå högre. Men allt faller på att jag orkar inte länge att försöka plocka ned stjärnorna, jag kan inte längre lyfta mina armar över axlarna, jag har svårt att se länge än till skogsbrynet. Men snart så kommer det att bli bra, snart blir jag frisk, snart kommer den dagen då jag är stark igen!

Vilken färg har en dag?

Vaknade nu denna morgon med en fråga i huvudet, vilken färg har en dag? När jag druckit upp mitt kaffe så satte jag mig att titta ut genom fönstret, och konstaterade att varje dag har en egen färg. Idag så har alla bladen fallit från de träd och buskar jag ser, så de har blivit bruna. Några skator leker på taket till mitt skjul, teglet är rött och har lite gröna alger på. Cypresserna på grannens tomt är gröna och hans hus lyser varmt gult i solljuset som bryter igenom den grå- blå himmeln. Asfalten på gatan är grå -svart och gul-röd-bruna löv ligger på trottoaren. Överallt jag ser så finns det färg, på ett sätt som man också såg världen före färg -tv:n. Idag är det en för-höstdag med många varma färger. Färger som finns där även när jag inte ser år det hållet. Jag känner att en dag som man säger är grå, är det mest för att vi tycker att inget roligt händer. Så min slutsats är den som alla redan känner, men ibland inte vill kännas vid: Man har det inte roligare än man gör det, och även om man är färgblind så är världen färgad.

Spelberoende!?

Vad gör jag om dagarna? Tja, jag sitter och läser. Jag läser böcker och på internet, jag läser mycket! Jag lyssnar på musik och tittar på tv och spelar. Varje timme gör jag något nytt för att inte få en statisk belastning på min nacke och rygg. Jag byter plats och position, jag går, står, sitter och ligger. Jag gör många saker som alla har en sak gemensam, att jag inte har gam-nacke eller böjer mig framåt. För allt som gör att jag böjer mig framåt gör att jag får värk. Så nu är det färdigt med dagens klagande.

Jag försöker att varje dag spela på min ukulele och dagar jag inte spelat känner jag lite skam för att jag fuskat med min träning. Nu ska ni inte tro att jag är någon AndresSegovia på uke, för det är jag inte och inte är jag någon sångare heller. Ibland känns det som om jag är helt tondöv när det gäller min egen röst, jag är personifierat den entoniga lilla klockan, fast jag klarar inte ens av att hålla ton.

I min tidsmaskin!

När jag vaknade i min tidskapsel i morse såg jag att min inställning att vakna upp den 17 oktober år 2013 klockan 8 fungerade även denna gång. Man blir så varm inombords när den fungerar som det ska. Styrenheten för att sänka levitationen  i kapselns ändar nåddes med finger topparna, så jag tryckte på dessa och kapseln planade ut och sänktes till dockningsläge. Jag lyfte bort skalet över mig och kände huden bli lite knottrig av den svala bris som strömmade över min varma kropp. Bara för att övertyga sig själv om att inget gått fel under resans gång, tog jag och kontrollerade de olika funktioner som ska fungera vid en lyckad tidsresa. Böja - Sträcka de nedre balanskontrollerna , Check. Böja- sträcka nedre kraft och viktbärarna, check. Efter någon minut var hela listan genomgången och moment vrid- res- sitt skulle påbörjas, då kom den första varningslampan att blinka till. Funktionen på den centrala böj och vrid är nedsatt, signalen var tydlig och kraftfull, min åtgärd var noll då jag inte har egna justeringsmöjligheter för sådant utan måste anlita utbildade speciallister för sådana åtgärder. Res funktionen meddelade att den hade svårt att få full effekt på grund av att de nedre kraft och viktbärarna befann sig i fel läge. Så jag gav ordern vrid ut och böj! Orden utfördes med det var väldigt trögt med rörelsen, maskineriet gnisslade och gjorde motstånd.När jag nu väl satt upp och kände tröttheten rinna ur min kropp, skakade jag lite på mig och satte kroppen i auto-mode! Vilket genast gjorde att en övertrycksventil släppte när jag reste mig upp. Jag är vaken och konstaterar lite förvånat över drömmen hängde i så länge, en dröm som handlade om Avatar och min del i den. Alltså min del i min dröm om just filmen Avatar, det var ju så länge sedan jag såg filmen. Det är nog dags igen, för uppenbarligen finns det något i den filmen som jag måste se en gång till, en tanke, ett uppslag, någonting är det som ropar Micke, tänk på det här!!!

Detta är växeln och du står i kö!

Ringde Sahlgrenska idag för att få svar på lite bilder de tagit. Först fick man stå i kö för att komma fram till växeln, det var ju rätt så lugnt. En växel och 14 före, så det tog ju bara en 5 minuter. Sedan blev jag kopplad efter inrådan till ortopeden där jag åter igen blev stående i kö efter att gjort ett antal val via telefon. 10 minuter senare talar jag med en sköterska som inte kan hjälpa mig fast jag talar om datum och hela hejsan! Han föreslår Nevro-nånting och ska koppla mig dit. Det blir ett jädra knäppande i telefonen och efter 5 minuter blir det helt tyst, jag är borttappad!! Så jag ringer växeln igen, och får vänta igen, dock inte lika länge. När jag då vill bli kopplad, så säger hon att deras telefontid är slut! Jag får ett flimmer för ögonen och frågar, när är de telefontiden. Den har jag missat med ungefär fem minuter(knappt), så när jag då säger att jag behöver veta resultatet från bilderna, då säger hon bara: det kan JAG inte hjälpa dig med, det måste du förstå! Här vill jag säga en hel del förklenande saker om denne individs placering i en normalfördelningskurva rörande människors utveckling, mentala och empatiska intelligens! Men jag avstår, och frågar istället varför de föreslog ortoped när det tydligen inte var dit jag skulle. Då säger hon, eftersom de inte hade någon läkare med det namnet som jag sökte, så är det nog bättre att jag ringer till Skövde, och kopplade mig med dessa ord vidare till det stora intet! I Skövde hamnar man i en växel som kopplar en till en maskin, som ger en ett antal val, av vilka inget överensstämmer med mitt ärende! Därefter får man ett meddelande om att de ringer mig i eftermiddag runt 13.35. Så jag hoppas att de ringer och jag kan få reda på vad som händer, med mitt "ärende", som jag personligen refererar till, som "Mitt liv"!

Ja ha, lite nageltrång på detta så är livet fulländat!

Varje morgon så läser jag tidningen, ledaren, insändaren, utrikes, telegram, inrikes, serierna och dödsannonserna. Varje dag läser man om människors oförmåga till empati och medmänsklighet. Vissa skriver lite mer humoristiskt kring en katastrof, oftast helt omedvetet på grund av att de avstavar ord felaktigt. Vi läser om hur illa det kan gå om man har otur. Jag hörde härom dagen GW-Persson säga att det var ett golf proffs som sagt till journalister angående "tur i spelet": Det är märkligt men ju mer jag tränar desto mer tur får jag!
Det känns som om man skulle kunna ha en beräkningsformel för slumpen. En formel som gör att slumpen inte längre är en slump, utan en faktor i en beräkning. Om man hittar denna faktor, så kommer alla vara vinnare på V75 och alla har 7 rätt på lotto. Men nu är det faktiskt så att Nobels Ekonomipris i år går faktiskt till tre herrar som kan sätta en faktor på slumpen. Så nu är det upp till alla systemspelare att studera deras lära och bli miljardärer, för på sikt kommer alla vara vinnare.

Hemvärn och pås-sjuka!

Jag är en inbiten försvarsvän. Jag har varit en del av det svenska försvaret sedan jag var 13 år, och är fortfarande. Men frågan är bara hur länge till. Lite krassa fakta för de som missat( Troligen inga efter som det är en återkommande punkt.) Cancer, strålskador, diskbråck i rygg och nacke. Cancern verkar vara okej nu mera, det har gått 2 år utan återfall. Strålskador har det blivit på diskarna i nacken vilket gör att jag inte kan bära något av vikt på mitt huvud, typ hjälm. Ryggproblemet är gammalt men har återkommit vilket gör att jag inte längre klarar att lyfta eller bära tunga saker, typ ryggsäckar, ärtsoppa, kanoner, kulor och krut. Så jag kommer nog att bli en "Drop of!" på detta. Jag vill inte, men jag vet inte hur jag ska kunna runda problemet ännu.

Bruna tunnor är poppis i vår kommun, hos hushållen! Jag har godkänd kompost sedan många år tillbaka vilket gör att jag dessutom bara har det minsta kärlet och endast tömning av soporna en gång i månaden. Nu kommer det märkliga. Jag måste betala mer för att kommunen hämtar färre gånger och mindre avfall hos mig. Än om jag tvingar kommunen att komma fler gånger till mig. Hämtningsavgiften hos mig höjs till 502 kronor plus att jag får en brännavgift på 126 kronor. då kommer de bara och hämtar sopor hos mig 1 gång i månaden. Om jag har sopor och matavfall så behöver jag bara betala 323 kronor i hämtningsavgift plus brännavgift och 179 kronor i kompostbehandlingsavgift, och då måste de komma 3 gånger i månaden! Så jag som spar bränsle för kommunens bilar genom färre stopp måste betala en större avgift varje gång de stannar! En av mina grannar blev så tvärförbannad att han nu tar ett nästan dubbelt så stort kärl, slutar med komposten, tar ingen brun tunna och slutar att källsortera, samt får tömning varannan vecka för knappt 1500 om året. Han sa: Detta kommer att betala sig för jag behöver inte längre åka till tippen och springa med burkar och skit! Bensinen och skatt och försäkring kostar pengar för mig också! Varför ska man straffas med högre avgifter när man är en mindre miljöbelastning, än alla förbaskade butiker som inte behöver vara med!

Jag har inte sagt att jag inte vill ha någon tunna, men jag fick ingen ändå! Inga 9-liters påsar att slänga skräp i, ingen grön hållare och ingen tunna, bara en högre avgift! Sen undrar de på AOS att man blir förbannad!? 

En komplimang som värmer ens hjärta!

Lite oväntat, lite överraskande Gung-Ho! Att få ett sådant till sig blir en komplimang, ett tack för att man vill nå ett mål som man försöker att visualisera och ena styrkorna kring. Arbeta tillsammans! Gung-Ho!

I vad samlar man styrka?

Jag har plockat svamp och lagt dem i en korg men inte tillsammans med äggen! Jag har ett konto på mitt jobb där jag har samlat dagar och timmar! Jag har konton på banken där jag samlar pengar och aktier, och i mitt hem samlas min familj! Men i vad samlar man styrka? Jag stoppar grejor i mina fickor och jag har spikar och skruvar i mitt snickeri. Jag har noter och böcker där jag samlat musik och ord! Jag har album med foton där jag samlat minnen och namn, men ingenstans kan jag hitta en plats där min styrka ligger, ingenstans ligger min kraft! Det finns dammar med vatten, i dessa har man samlat energi och det finns burkar med sylt som är samlade bär. I skolan finns barn som samlar på kunskap, på arbeten finns människor som är samlingar av liv! Men vart i hela världen finns min kraft och min styrka, ja var är min energi?

En sliten själ i en sliten kropp.

Ibland önskar jag att man vore präst. En själasörjare som vet hur man leder vilsna själar rätt. Jag känner mig rätt borttappad just nu, vilsen och ledsen i min själ! Varför? Mest för att min kropp skriker av smärta och jag vill mer än den klarar. Ska man gnälla varje gång man öppnar munnen?! Eller är det bara så att vi måste ha något att jämföra med, så att vi vet om vi har det bra eller inte! Men visst har vi haft en bra sommar, i jämförelse med vad då? Förra sommaren?  familjen som miste sina anhöriga den sista maj? eller den som vann 94 miljoner på Eurolotto? Som sagt, allt är relativt! En komiker drog ett skämt som jag tog på allvar, bara för att det var en variabel i mitt liv! " Mor Anna-Lisa kom ut från doktorn och talade om att hon endast hade 34 år, 65 dagar och 25 sekunder kvar att leva, 23, 22, 21... Hela familjen ställde in sig för hennes annalkande dödsdag!" 

Min tid är inte ute, jag är inte död! Jag är troligen helt fri från cancern, så jag kan inte sitta och vänta på att dö!! Jag vägrar att ge upp mitt liv, det bara är så! Så jag går på sjukgymnastik för att få min kropp att inse att värk går att övervinna genom träning. Värk går att dämpa med piller och det går att få tillbaka sitt liv! Nästan, säger läkarna! Det finns saker som aldrig kan bli återställt, det måste jag acceptera! VARFÖR DÅ? Jo jag har ont, och jo min kropp är sliten. Men jag är inte död! Jag vägrar att acceptera att ha ont i resten av mitt liv! JAG VÄGRAR!

Jag är kränkt, å det grövsta!

Stress, är mer ett syndrom och ett förhållande än ett beteende och tidsbrist. Jag blir fruktansvärt stressad av att jag inte längre hinner med eller orkar. Jag känner att jag borde hinna men jag kan inte längre för jag måste vila, som en gammal gubbe! Varje dag försöker jag att göra något som är mer ansträngande, måndag, tisdag och onsdag är jag på jobbet och försöker att hinna med något meningsfullt, så att både jag och avdelningen känner att de har haft nytta av min tid där. När jag kommer hem efter dessa timmar måste jag vila i en till två timmar, för att orka vara med resten av dagen och kvällen, utan att bete mig som man gjorde i lumpen, somna på en gång det gavs tillfälle att sova. Torsdag till söndag försöker jag att hinna med att skriva. Om vad jag skriver? Jag skriver en bok, en bok byggd på anekdoter från händelser i livet och om ett förlopp i världspolitiken, eller är det barnböcker? Barnböcker är svåra, men samtidigt lättare då man kan hoppa över vissa händelseförlopp, men samtidigt ha en fängslande historia helst utan svackor! Det skulle kunna vara mina memoarer, " En Volvoarbetares liv och leverne!" där jag berättar om hur det har varit, och är att jobba på en fabrik i Sverige åren 1980- 2013. Jag kanske skulle kunna publicera mina historiska rön, tillsammans med mina tekniska innovationer, som med fasthet och framsynthet driver vår socialpolitiska samhälle framåt!
Eller är det så att jag blir kränkt av min kropp, som förhindrar mig att utnyttja tiden till att leva mina drömmar, att resa, att skriva, att arbeta eller att träna. Nu är planen att jag även på måndagar och onsdagar ska gå på sjukgymnastik. Självklart kommer jag att göra detta, först så jobbar jag mellan 0700-1030, sedan sover jag mellan 1100-1300, därefter äter jag lite och går till sjukgymnastiken mellan 1400-1600. Klockan 1600 avslutar jag min dag med vila för att orka med nästkommande! Planen är att försöka nå full tid på jobbet. Arbete mellan 0700 och 1536 utan vila! Jag är bara lite nervös för att min kropp kommer att vägra att följa min vilja. Jag försöker att hinna med allt, köra till tippen och tanka bilen,ta en promenad och fixa med vad det nu månde vara och vila. Men min kropp sviker mig, så jag känner mig kränkt. Kränkt över att viljan inte försätter berg, inte ens för att få dammet att lyfta. Inte ens ett skit om kroppen envisas med att protestera via värk eller/ och avstängning. Jag är kränkt!

Svammel och ordbajseri!

Jag läste en gång om hur man byggde "ordbajserimallar", eller svammel texter om man så vill. Låt oss nu ta ett exempel på hur man kan göra. Först väljer man ut ett antal ord i det givna ämnet: Vindkraft, naturresurs, miljö, framtid, energi, barn, alternativ, spara, haven, glaciärer. Där efter kombinerar man dessa ord i olika meningar med hjälp av små ord och ord för meningsbyggnation. Då kan det se ut som följer: "Vindkraften är vår miljös framtid. Våra barns framtid och glaciärernas framtid. Vi sparar våra naturresurser så att haven i framtiden kan ärvas till våra barn. Våra barn får en framtida energikälla som kommer att bli deras naturresurs som sparar miljön och haven. Vindkraften kommer alltid att vara vår framtid." Eller om man vill göra det till ett negativt babbel." Om man oroar sig för våra barns framtida naturresurser är vindkraften ett alternativ som slösar på havens energi, speciellt när miljön påverkar våra glacierer och hav. Våra barns framtid står på spel på grund av att vi satsar på fel typ av energi....."

När jag läser texter från våra politiker brukar jag tänka på hur många gånger ett ord används, med alla ändelser, böjningar och synonymer. Relativt ofta ser man att de använder "ordbajserimallar". De ser ett mål i att inte säga något alls, utan ge höraren/läsaren en möjlighet att utifrån sin egen uppfattning "läsa mellan raderna" och skapa sig en bild av vad politikern sagt. För några 10-tal år sedan genomskådade journalisterna dessa trix, och lät dem slippa undan en, men inte två gånger. Idag finns det journalister som skriver sina texter på samma sätt. Vissa politiker och journalister är ordbajsare med mundiarré!  De pratar ren skit!

En vän är död!

Kristian Gidlund är död! Han med den röda tuppen! Hans kamp är över medan världens alla andra människor kämpar vidare, vidare mot olika mål och klockslag. Klockslag som betyder olika saker beroende på var i livet de befinner sig, och hur nära sin egen död de är! Det är lite magiskt att veta att ens tid är ute, det måste vara som att sitta i en dödscell, väntande på att straffet skall verkställas och ens liv ska släckas. Den röde tuppen från barnramsan har nu blivit upphöjd till ett minne, ett minne som för en tid framöver bara kommer att innebära sorg. Man kan skriva detta på många sätt men jag lever vidare i min kamp, med mina problem och mina våndor, Kristians kamp är rent fysiskt slut nu. Till en vän som jag sörjer fast jag endast känt honom via hans blogg, I kroppen min. Till en vän som visat sig starkare än jag, fast jag fortfarande lever. Han behöver inte vara rädd längre, han behöver inte ha ont eller kämpa. Han slipper alla kommentarer med "Du ska se att det fixar sig!" eller "Tron kan försätta berg!" alla "Bara lite till, jag vet att du fixar det!". Jag är avundsjuk på Kristian, för hans kamp är över, men jag vill inte byta med honom! Mitt liv går vidare mot nya äventyr och resor. Mot nya mål och insikter! Mot universum och vidare!
Dock till slut är en vän i tanken borta. Hans minne lever ännu kvar som en man som kämpade för sitt liv och förlorade. Hans när och kära sörjer och känner oändlig saknad. Lilla jag, känner bara till hans kamp! Lilla jag, är ledsen å han vägnar, och det faktum att den nu inte kommer att finnas mer från honom att läsa. Lilla jag, har bara läst, men ibland utan att förstått. Lilla jag, har inte alltid förstått att Kristians klocka går fortare än världens klocka, och hans batteri av tid var på väg att ta slut. Min tanke att "Lilla JAG, borde tagit kontakt med honom fler gånger medan han levde så att vi skulle kunnat jämföra vår tankar!", den är nu intet värd och degraderad till en del av min ångest. En ångest över att jag fortfarande lever och kommer att fortsätta att göra så i många, många år. Lilla jag, som lever mitt liv vidare mot universums oändlighet, en oändlighet där Lilla jag, kommer att existera i något större tidrymd än Kristians, dock lika osynligt mot stjärnhimmeln.

Svarta tupp, när Du hörs gala,
blir det mörkt, natten är inne.
Svarta tupp, när Du hörs gala,
blir det mörkt, natten är inne.
Men när den röda tuppen gal,
då gryr morgonens timme.
Men när den röda tuppen gal,
då gryr morgonens timme.

Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sagt
vad ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.

Och de möts på en arena
näbb mot näbb mitt för varandra.
Och de möts på en arena
näbb mot näbb mitt för varandra.
Sporre av järn har den ena
men sitt mod äger den andra.
Sporre av järn har den ena
men sitt mod äger den andra.

Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sagt
vad ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.

Svarta tupp, tror Du Du vunnit?
Säg mej vem slipade sporren?
Svarta tupp, tror Du Du vunnit?
Säg mej vem slipade sporren?
Den röda tuppen har aldrig dött
ni möts kanske i morgon.
Den röda tuppen har aldrig dött
ni möts kanske i morgon.

Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sagt
vad ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.

Svarta tupp, tupp svart som natten
snart blir Din tid att förblöda.
Svarta tupp, tupp svart som natten
snart blir Din tid att förblöda.
Den svarta tuppen är stor
men segrar ej över den röda.
Den svarta tuppen är stor
men segrar ej över den röda.

Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sagt
vad ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.

text o musik: José Antonio Sanchez Ferlosio

Att så mycket kan gå fel på grund av ett fånigt problem!

Tack mamma och tack pappa! Tack till mina producenter och regiassistenter! Tack till alla som varit med och skapat mitt liv, för vad skulle jag varit om det inte vore för dem?
Jag trodde ett tag att jag förlorat min blogg! Tänk! Hur återskapar man en blogg man skrivit i två år? Hur hittar man tillbaka när Google+ trasslar till livet?! Jo, man sätter sig och tänker, tänker på hur det var när man bestämde sig för att visa sina tankar och liv för alla som orkar läsa. Jag vet att jag är medioker i en del saker, en medelmåtta i mycket, men jag vet också att jag är grymt duktig på ännu mer, och oslagbar på vissa saker! För jag är som många andra, för att inte säga de flesta, en normalfördelningskurva! Man har en trög start, en bred pik och ett vasst slut! Men jag vet också att det finns binära personer, grymt duktiga eller grymt kassa. Etta eller nolla så att säga! När det gäller att komma ihåg saker, så har jag ett problem som hänger ihop med att jag inte är speciellt långsint. Jag glömmer fort sådant som endast stör min sfär, sådant som orsakar störningar i mitt kraftfält så att säga. Men jag har min svarta bok! Den är egentligen två, en mental och en fysisk. Jag skriver upp vissa saker med regeln 7S, Stund, ställe, styrka, slag, sysselsättning, symbol och sagesman. Detta är för att jag inte ska behöva använda min hjärna till skit som stör! Sedan har jag de mentala anteckningarna, de som jag knyter till person och grad av oförrätt. Det är sådant som vaknar när hämnden serveras kall och planerad. När jag får tillfälle att komma ihåg via en händelse eller person, och jag kan verifiera via min svarta bok(Fysisk) att "larmet" stämmer. Då inträder "Svinhugg går igen!", fast för det mesta så ställer jag mig frågan "Till vilken nytta?" och kan konstatera att personen bör få en chans till, men då gäller ALLTID " En gång är ingen gång, men två gånger är två gånger för mycket!". Blir det en 2:a, då blir jag grym!!!!!

Politik!

Jag känner för att ibland skriva politiska inlägg här, mest för att jag är arg eller irriterad på något, oförrätter eller sådant. Men jag har bestämt mig för att låta bli att vädra mina politiska åsikter, för det handlar inte om politiska beslut när det gäller min färd tillbaka till livet, utan endast mina beslut, mina val och mina anhöriga. Hur det går i valet skiter min cancer och följdfel högaktningsfullt i!

Återbesök.

Jag har varit på kontroll! En vecka innan, ungefär, och några dagar efter mår man dåligt. Innan är man rädd för vad läkaren ska säga! Även om man känner att det borde vara okej, men som jag började min blogg, "Med min erfarenhet kan jag säga dig att du har inget att oroa dig för!" det är detta jag oroar mig för! Dagarna efter är man arg på insinuationerna med att man är missbrukare av mediciner! Man är arg för missförstånd och man är arg för att man inte riktigt har förstått att man är okej ett halvt år till! Jag har verkligen jobbat med att ta bort mina smärtstillande mediciner, allt morfin är borta, all antidepressivt är borta! Allt detta utan hjälp från vården! Jag har minskat mina smärtstillande till en bråkdel, men jag äter fortfarande alvedon och citodon! MEN JAG FÖRSÖKER ATT SLUTA!!!! Att bli ifrågasatt på hur jag kan klara mig så länge utan att få extra recept från dem är kränkande! Det känns som om de inte tror på mig när jag säger att jag försöker att sluta! Jag vill börja att jobba 100% igen, men jag vill också klara av fler saker per dag än att jobba, sova, äta och sova. Så jag har förstått att jag inte kan kräva för mycket av min kropp! Mentalt är det inga problem, men fysiskt så strejkar kroppen vid överbelastning. Jag har inte fattat att när jag sitter och somnar under ett samtal där jag är en av initiativtagarna, då har man nått ett stadium som kallas ÖVERansträngning! Jag har nått en gräns, en gräns som jag måste se larmen för innan jag är där! Jag måste, måste ta det lugnare. Hjärnan är återställd, men kroppen fuskar!!! Det borde finnas en app för detta!

Mikael Ohlsson har lagt till dig i sina cirklar och bjudit in dig till Google+

Mikael Ohlsson har lagt till dig i sina cirklar och bjudit in dig till Google+. Gå med i Google+ Google+ gör delning på webben mer lik delning i verkliga livet. Cirklar Ett enkelt sätt att dela vissa saker med universitetskamraterna, annat med dina föräldrar och nästan inget med chefen. Precis som i verkliga livet. Hangouts Samtal är bättre ansikte mot ansikte. Gå med i en Hangout med video på datorn eller mobiltelefon för att hålla kontakten, titta på YouTube-videoklipp tillsammans eller byt historier med upp till 9 av dina vänner samtidigt. Mobil Blixtsnabb gruppchatt. Foton som överför sig själva. Ett fågelperspektiv över vad som händer i närheten. Vi har skapat Google+ med mobilen i åtanke.

Du har fått det här meddelandet eftersom Mikael Ohlsson har bjudit in fanrikzoom.rav4@blogger.com till Google+. Avsluta prenumerationen på de här meddelandena. Google Inc., 1600 Amphitheatre Pkwy, Mountain View, CA 94043 USA

Definiera osäkerhet!!!

USA, är för mig en upplevelse! På samma sätt som Kanarieöarna eller Barcelona. Det handlar om att uppleva en atmosfär, känna lukter och fuktighet i luften. När man går på en gata i Chinatown känner man lukten av fisken som sålts under dagen, den fisk som dagen innan simmade omkring i Atlanten käkande plankton. Vi var upp i Rockefeller center vilket vi rekommenderar om man åker till The Big Apple. Mycket bättre än gamlingar som Empire State Building, bara för att man ser de gamla och nya i samma vy! Dessutom gick det snabbare och var billigare! Vi hade tänkt att åka ut till Ellis Island men blev tvungna att strunta i detta då Sandy dränkt ön, och att den inte blivit återställd ännu. De hade precis börjat med turer till Frihetsgudinnan. Vi såg södra Manhattan upp till Midtown, plus några flygplatser och stadsdelar från filmens värld. Detta var min historia om USA. Folk är som folk är mest, blandade befolkningar med vanliga arbeten. Människor som sliter var dag för att tjäna sitt levebröd. Det kunde varit i Aten, Paris eller Föne, men nu var det ett annat språk involverat så Föne faller lite ur ramen. Men om man tar Uppsala istället för Föne då finns likheten där! Ett land med ett främmande språk, med en kultur som skulle kunna varit min egen, detta är USA.

Smärta, ett begrepp om en känsla!

Vad är egentligen smärta? En känsla eller ett tillstånd? Eller kanske bara ett påstående för att slippa fler frågor! I min värld är smärta ett begrepp! Ett begrepp som innefattar dagliga problem så som, svårigheter att äta, böja sig, stå, sitta, ligga, dricka, gå, hoppa, springa, eller vad det nu är som ska göras! Jag kan inte lyfta något över axelhöjd! Jag kan inte luta mig framåt, bakåt eller åt sidan! Jag kan inte vrida mig, eller lyfta. Jag kan inte ligga på rygg, mage eller sida. Jag kan inte göra något utan att känna smärta! Nu börjar vi se på problemet! Kände jag smärtan INNAN jag blev sjuk? Det är ju faktiskt en sak jag inte kan svara på för jag vet inte. Det kan vara så att jag byggt min smärttålighet under år av värk, så när jag blev sjuk och började äta "grejor" mot smärtan, så trubbade jag av tåligheten. Det är kanske därför jag inte orkar med i dag. Eller också är det så att jag, bara inte klarar den smärt höjning jag fått! Jag vet faktiskt inte! Men jag vet att jag börjar dagen bra, med lite ont. För att sedan under dagen och kvällen bara bli sämre! Idag har jag så ont i min kropp, att även skinnet värker! Det gör ont att andas!! Men som sagt, jag kanske bara inbillar mig, för jag ser frisk och kry ut! Syns det inte, finns det inte, eller!?

Jäkta är ett sätt att leva, just i nuet!

Så mycket att göra, men ack så lite tid! Tänk om folk visste om de skulle bli 30 eller 110 år! Tänk vilket liv de skulle leva! Att veta om att man inte kommer att bli mer än 30 år, och att då försöka på sina få år hinna allt en 110-åring hunnit med, fast endast på en bråkdel av dennes tid! Vilken STRESS, det är detta som gör att folk dör i förtid! Vad var din plan i livet? Vad hade du tänkt som 15-åring, att du skulle syssla med när du blev 30 år? Vilken var din plan att du skulle hinna med på 15 år? Är du där ännu? har du tappat fokus, för du vore inte den förste, och inte heller den siste till detta! Jag blev drygt 50 år innan jag förstod! Hur gammal kommer du att bli innan du förstår att livet är kort och oberäkneligt! Dessutom måste man komma ihåg att alla prognoser är olika kvalitativa gissningar! Dock oavsett vem som utför dem, endast gissningar! 

När mätte du ett snöre senast?

Nej, jag är ingen ängel! Jag har aldrig varit det och kommer nog aldrig att bli det. Men jag tror på rättvisa, jag tror på att man inte ska vara en bov eller tjuv! Mycket har man kallat mig, och mycket har jag gjort, men jag stjäl inte och jag försöker att alltid hålla mig till sanningen. Om jag ljuger?! Min sanning kan vara en lögn för dig, så hur ska jag kunna avgöra om jag ljuger eller inte! Som ett exempel: Vilken gud är den rätta? Hur mycket vatten finns det i havet? Kommer solen att slockna under min livstid? Finns det hjältar?
Alla dessa frågor är exempel på olika svarsalternativ, beroende på vem som frågar vem! Det ger också en möjlighet till att skapa lögnare och sanningssägare! För precis som med att konst är vackert, så utgår man alltid från en betraktare, och en eventuell köpare! Där ligger allt i betraktarens öga! Vilken bil är bäst? Hur långt är ett snöre?

New York!

Vi har varit där nu! Så kan jag säga för jag har varit där! Jag har känt pulsen, sett stan, smakat på vattnet och andats luften. Jag har varit där! Men det har kanske du också?! Kanske fysiskt som jag eller teoretiskt via drömmar, filmer och Google map! Jag har pratat språket ätit maten och gått på betongen! Men , det har kanske du också gjort. Ätit mat, pratat ett språk, gått på betong och andats luft. Det är ju sådant vi flesta har gjort eller gör. Så är det så speciellt med att varit där? Jo för mig är det speciellt, för jag har uppfyllt ett löfte, till mig själv, till Lena, och framförallt till Jimmy! Löftet har hjälpt mig att leva vidare, det har hjälpt mig att känna atmosfären i böcker jag läst, och filmer jag sett. Visst har jag varit i New York tidigare, på Manhattan, i Chinatown och i little Italy. Jag har läst romaner och deckare. Jag har sett filmer och serier, men jag har aldrig känt luften i New York. Jag har känt pulsen, människors stress i stans tunnelbana, jag har sett poliser i arbete och taxibilar tuta. Jag har levt andra människors liv i New York, så visst har jag varit där tidigare. Denna gång kan jag säga: Det var varmt i stan, ångan från brunnarna var het, nästintill brännande. Det är något man måste akta sig för! Chinatown luktar fisk, och frukt. När man lyssnar på kinesernas prat på gatan, så låter melodin på samma sätt som om de skulle talat svenska. Det är som när man är i ett rum och alla pratar samtidigt, melodin finns där, men man begriper inte vad de säger för man kan inte urskilja en endaste enskild röst. I denna stad tutar man samtidigt som de bromsar! En NewYorker går saktare än en turist! De har ju sett allt så de behöver inte skynda sig till nästa gathörn för att se mer, och mer. Uppe i Rockefeller center är det bara turister, och vi! Vi som ser på ett fotografi som visar alla höga byggnader runt om, vi som jämför IRL med ett foto. Vi som tycker lite världsvant att ta det lugnt, världen är kvar även till er som står lite längre bak. Ge oss lite tid att fotografera, filosofera och dagdrömma. Ge oss en möjlighet att minnas scener ur en film eller bok, så vi kan bygga ett minne för livet. Ge oss lite utrymme, vi tar faktiskt bara med oss våra drömmar, tankar och intryck i hissen ner. Ni får faktiskt fixa era egna minnen själva, utifrån era egna världskartor. Min fru och jag kan numera säga: We know, we has been there. Manhattan är nu mera något mer än en drink för oss, det är vårt minne också!

USA day 1-2

USA day 1-2

USA tur och retur!

USA, ett underbart land med underbara människor. New York, en underbar stad med en skyline som ingen annan stad har. Jag har varit där och jag har sett den!

Min lista på saker att göra!

• Bli åthutad av en federal agent-  X
• Ätit på Mc Donalds i USA- X
• Åkt yellow cab i New York- X
• Ätit Subway i USA- X
• Sett trafik polis dirigerat trafik i en korsning( varje dag!)- X
• Ätit korv med bröd i New York-X
• Sett och hört (på riktigt!) Brandkåren- X
• Polisen-X
• Ambulansen- X
• Åkt tunnelbana i New York- X
• Varit i Little Italy, New York- X
• Varit i Chinatown- X
• Varit i Bronx- X
• Varit i Queens- X
• Sett frihetsgudinnan- X
• Med fler, med fler.

Jag kommer att skriva mer om vår USA resa, men inte idag!

Att leva på 2000 kr per månad, är det möjligt?

En ung vän till mig är lite deprimerad, och jag förstår honom.  Hen fyllde 25 i våras, några månader efter  det han blivit arbetslös. Arbetsförmedlingen lovad att hjälpa honom medan han var 24, men drog på hjälpen så att han blev för gammal för jobbgarantin. Men det är ju lugnt sa de på AF du har ju rätt till A-kassa, som för hens del blev 2000 efter skatt. Enligt kända beräkningar så kostar det att leva som ung vuxen cirka 3-3½ tusen i månaden exklusive boendekostnader. Så min unge vän frågade om han inte kunde få hjälp med lite mer pengar, för som han sa: Jag har inte ens råd att bli alkoholist eller uteliggare på dessa pengar! Eftersom hens handläggare såsade medan hen var 24, hann min vän inte in i ett arbetsmarknads program vilket gjorde att min vän inte har rätt till aktivitetsstöd! Enligt FK och på grund av att hen har 2000 efter skatt från A-kassa.  Min vän har en sambo som också går på knäna ekonomiskt, dock med lite mer pengar, efter att boende kostnaderna är betalda har sambon runt 600 kronor kvar. Så på 2600 kronor i månaden ska två vuxna  plus husdjur leva, då Soc, anser att min vän ska leva på sin sambo! När min vän försökte med att ordna en praktikplats till sig på ett företag  och erbjöd sig att jobba gratis, blev svaret: Du är för dyr, det är bättre med fas 3 människor, för dessa får man betalt för att använda!  Jag tycker att man ska se till att människor ska komma in och jobba, jag tycker att man ska förtjäna sitt levebröd. Men man måste väl också ges rimliga överlevnadsmöjligheter.  Då min vän och dennes sambo har det mycket jobbigt ekonomiskt, så knakar deras förhållande helt naturligt i fogarna, och är på väg att spricka. Detta knäcker dem psykiskt och ekonomiskt. Min vän frågade mig vad de borde göra, för snart finns bara brottslighet kvar som alternativ! Fnaska och stjäla!

Jag måste ställa mig väldigt frågande till våra system som vi kallar skyddsnät, slår de aldrig till och hjälper människor som håller på att duka under? Tjänstemännen som jobbar på AF, FK de borde hållas i rörelse och bli sjuka och arbetslösa lite oftare, för då kommer kanske deras empati och vilja att hjälpa tillbaka. Vårt samhälle som vi påstår vara byggt på humanism tillåter att människor träffar botten före skyddsnäten, det är vi som skapar brottslighet och hat, så det borde vara fler än jag som ska skämmas för att vi tillåter detta!

En man som heter OVE!

Jag har läst om en man som heter Ove, och fann den mycket roande, mest för att jag kände igen mig själv och en av mina vänner, vi skulle kunna varit Ove och Rune. Men vi är bara vanliga arbetande män vid namn Mikael och Alvi, vi är män med principer och orubblig vilja.Vi är män som säger: Fråga mig om du vill verkligen veta vad jag tycker, annars kan du hålla din käft! Vi är män med målet att kunna sluta från vårt jobb gående ut från fabriken med rak rygg och röd tunga! Vi är män som anser att vi är odödliga och utan oss stannar världen. Detta har varit mitt sätt att se på livet fram till nyligen, sedan kom döden och satte sig vid min sida. 

Han klappade mig på axeln så mjukt ett skelett med munkkåpa och lie bara kan, sedan sa han . Du vet Mikael, din tro på din odödlighet måste förändras. Jag kan hämta dig när jag vill, eller rättare sagt jag hämtar dig när din tid är ute! Så nästa gång vi ses, då tar jag dig kanske med mig, eller inte!? För jag vet ditt klockslag, medan du måste tro och hoppas. Du kommer att få träffa mig många gånger, i dina drömmar och utanför dem. Men du kommer aldrig att få veta när det är din tur i förväg!

Innan han försvann så tog han sitt pek och långfinger, pekade på sina ögonhålor, lutade huvudet framåt så att det endast blev ett svart mörker under kåpan, skrattade lite svagt och pekade med de två skelettfingrarna på handen mot mig, gungade den lite och försvann. 

Jag har haft ett möte med en man som inte hette Ove, men som var minst lika principfast!

Världsrymden invaderar oss!! De kommer i hundratusen tal!!

En morgon när jag så ut för att kolla vädret, fick jag syn på dem! De kom i tusental, himmeln var fyllda av deras skepp! Jag letade rätt på mina grejor och kollade hur mycket ammunition jag hade hemma samt mängden vapen. Där efter startade jag upp tvn då det drog sig mot nyheter.
Nyhetsuppläsaren var något skakad när han läste upp ett meddelande som var till alla jordens folk.
 " Vi kommer från en främmande planet som skadats så allvarligt att vårt folk inte längre kan bo där i de antal vi är.
 Vi klarar inte av att försörja oss på vår hemplanet och den är mycket förorenad och förstörd av långvariga krig och dålig hushållning av våra resurser.
 Under en lång tid har vi sökt efter en liknande planet som vår, och vi har nu funnit den.
 Därför är vi här, vi vill bosätta os hos er och hjälpa era folk till förståelse av vårt tekniska försprång i rymdteknologi, samt allt för att vi tillsammans ska kunna rädda er planet så att vi skall kunna leva i samförstånd!
 Vi som kommer i den första omgången är en liten grupp på cirka 4 miljarder individer.
 Vi har bedömt att er planet skall klara en befolkning på 50 miljarder.
 Så efter oss kommer ytterligare 30 miljarder individer.
 Vårt mål hos er är att ni bereder oss plats där vi kan bo, där efter bygger vi ut er värld så att vi alla kommer att få plats och kommer att kunna leva tillsammans"
Jag satt mig ner, tittade på min händer och tänkte, det måste varit så här indianerna kände sig när vi stal deras kontinent.

Våra mål är att hitta en annan planet att bosätta oss på!

Varje gång vi jordbor tänker att vårt folk behöver mer livsutrymme, så vi tittat efter en annan planet att bo på! Inte, vi letar efter andra planeter att lära av! Tänk om vi klarar att böja tiden så mycket att det skapas maskhål i universum som vi kan färdas igenom. Tänk att vi en dag hittar en planet i ett solsystem som vårt, som ser ut som vår, fast inte har kommit lika långt som oss. Tänk om vi i en framtid bestämmer oss för att invadera oss själva. Eller bara hittar en annan planet att flytta till, bör man då inte först fråga om det är okej att vi kommer med en 4 miljarder människor och tar över deras värld! Kommer vi då att bli en andraklassens invandrare där? kommer vi att klara av att integrera oss med deras samhällsstrukturer, eller vill vi att våra lagar ska gälla vårt folk, fast vi befinner oss på en annan planet? 

Vår värld är byggd på krig. Detta på grund av att vi inte vill samma sak! Vi säger att det är religionen som är det stora problemet. Processionerna, deras möten och deras uppläsare ur deras heliga manifest. Deras samsyn på kvinnor, vad som är rätt och fel. Hur man bäst uppnår den gudomliga upplysningen. Deras psalmer och psalmsång. Deras mötesplatser och ansamlingar av likasinnade! 

Jag fick häromdagen en aha-upplevelse. Första Maj/ Påsk, eller Bibeln/Maos lilla röda/koranen/Marx/ Mein kampf/ Liberalism/ socialism alla är lika med deras heliga maifest. Präster, politruker, imamer eller föreläsare, de är dessa som är de som styr dina tankar genom "upplysning".  Psalmer, böner utrop eller kampsånger. Processioner eller marscher, det är dock bara olika beteckningar på samma sak. Målet med allt detta är att du som "LITEN MEDBORGARE/ TROENDE" skall känna samhörighet med andra i dina insikter/åsikter eller tro. 

Ta hand om er, tro på vad ni vill, för det är vår förmåga att ha drömmar att uppfylla som leder världen framåt.

 

WoT !!! Nu är man där igen!!!

Orsaken att jag slutade med spel är att jag fastnar! Timmarna bara rinner iväg och allt man har tänkt att göra förblir ogjort! Man blir ett av spelets figurer så hårt att allt annat försvinner. Efter någon timme eller så börjar man att få kramp och värk. Man behöver gå på toa men man ska bara spela färdigt en omgång till!!! Orsaken till att jag slutade med att spela var just detta, man blev en del av spelet och man känner tillfredsställelse av att utvecklas och att vinna. Men det är bara där man blir bättre, mer uppmärksam, snabbare på förändringar och snappar upp taktik. I verkligheten sitter man vid ett skrivbord  är ouppmärksam och svär. Det är nog dags att ta avstånd igen, fast jag ska bara spela färdigt först!

Vilken uppgift har en koordinator?

Jag trodde att sjukhuset hade koll på tid och plats, de har ju tillsatt en person för just detta ändamål! Ändamålet att JK- Neurokirurgin - Röntgen på Sahlgrenska och röntgen, Öron näsa hals i Skövde ska hålla ordning på vad som gjorts och vad som ska göras. Tider, platser, journaler och journalanteckningar allt sådant så att jag inte ska behöva fundera på detta. Men nu vet jag bättre, det är tydligen mitt jobb som patient att fixa, ordna och dona för att få allt att fungera. Varför har de då en koordinator anställd? Jag kan ju göra jobbet bättre själv, tror jag i alla fall! Men det är förbaskat jobbigt att hålla ordning på läkare i Göteborg, KSS och vårdcentralen samt allt de har sagt. Jag får väl försöka reda ut detta i morgon.

Semester, en tid för att förstöra alla förhoppningar och drömmar!

Jag sitter och äter torkat renkött. Vilka minnen det väcker, man kan ju knappt tro att det är sant, för det var så länge sedan sist. Fjällvandring på skidor med renkött, leverpastej och öl i packningen! Snöbivack, och ja jädrar vilken frukost!

Detta pris vill jag tillägna.............

Om jag ska säga allt jag tänker hela tiden då hinner jag inte skriva. Jag har multipel tankeverksamhet, eller som någon smartis sa: Du är så förbaskat disträ, att du glömmer att gå!
Fast det var egentligen bara det att jag tänkte på så mycket samtidigt att hjärnan kunde inte sända signaler till benen, CPUn var nästan överbelastad!!  "Necesse est multus timeat quem multi timent" - Många måste den frukta som många fruktar.

Härberget, Därberget och Billingen.

Att gå från tanke till idé, och från idé till handling är svåra moment. Ett av de största hinden är att urskilja ett träd i skogen, säga att detta är ett träd i skogen och att inte se en skog full med träd. Visst är det så att man återtar idéer som någon annan haft. Men för det mesta så har denne någon annan aldrig drivit dem tillräckligt hårt och långt, vilket gör att man är en tanketjuv, helt utan att veta om det. Jag tror att alla idéer är en nyupptäckt till ½ %, resterande 99½ % är kombinationer av gamla och återupptäckter, fast kanske på ett annat språk, i ett annat land, på en annan kontinent. Vad bygger jag då detta på?

Sverige har varit läs och skrivkunnigt sedan tidigt 1700-tal. Att kunna läsa och skriva ner tankar samt att räkna gör att man kan ta till sig andras tankar och tekniska utveckling, det vill säga man behöver inte uppfinna hjulet i varje by! Detta gjorde Sverige till uppfinnarnas förlovade land! Med den Europeiska utvandringen till USA skeppade man även över "Kunskap" och "Vilja", vilket gjorde USA till ett land med visioner och möjligheter. När Patentverket öppnades 1885 började man att få kontroll på idéer, man såg också att samma idé dök upp i olika länder, oftast beroende på läs och skrivkunskapen. Idag tycker jag att man borde dela in världen i två läger, kunskapsinnehavande och kunskapstörstande. Kunskapsinnehavande delen(KID)  är den som man har i det närmaste utrotat analfabetismen. Följaktligen blir då den kunskapstörstande delen, de länder man har en över 50 %-ig analfabetism i. I den för enkelhetens skull KTD (kunskapstörstande delen) finns säker många idéer men då de inte vet hur man ska gå vidare med dem så dör dem. De går säkert till någon "kunnig" och frågar, och denne följer Jantelagen, för du ska inte tro att du är något för det är jag som är den "kunnige" inte du!

Min tupp är blå och din är rö! Min ska leva men din ska dö!!

Jag skriver mer sällan här, inte för att jag vill utan för att jag har stagnerat. Just nu känns mitt liv som om det har backat till ifjol. Fysiskt mycket starkare, psykiskt ett gungfly. Idag fick jag lära mig ett nytt ord, Dödsstäda. Jag fick detta till mig när jag läste Kristians blogg " I kroppen min" . Han beskrev det jag också gjort, han hade dessutom ett ord för det, dödsstäda! Utan att rida på andras olycka, så kändes det skönt att läsa om någon som har det värre än jag. I tävlingen om att ha det värst så leder inte jag längre, nu kan jag läsa om en person som har det värre! Det mest tragiska i detta är att när jag läste hans blogg, då poppade barnramsan upp i mitt huvud! Min tupp är blå och din är rö!  Min ska leva men din ska dö!! Vilket skit, jag känner bara för att sätta mig och gråta, gråta över allt skit människan måste utstå!

Gamarna samlas, de skriker som fiskmåsar!

Lag är lag!!! Vi måste bjud tjuvarna på kalas! vi måste ge dem en chans att stjäla lagligt också! Min far är död och nu ska askan bjudas ut till högstbjudande! Jag måste bara säga detta, FY FAN! Sen är det bara skattmasen kvar att kräva pengar. Min far sa att man föddes fattig med två tomma händer, man dör fattig med två tomma händer. För man kan inget ta med sig när man går. Än dock känns det skändligt att gamarna och tjuvarna måste bjudas till bouppteckning! De har ju stulit allt så vad finns kvar att stjäla, hans aska?

Nostalgi!

Jag vet inte varför och jag bryr mig intet där om, men min födelseort ropar mitt namn, och Ljusdal, jag kom! Jag har pratat med Simas som redan gjort två filmer om Ljusdal, och han lovade en tredje, men så blir det inte, hans Ljusdal har dött! Det är kanske så, om man tittar i sin själ så finns det nog ett tomt utrymme som fyllts av sitt nya hem. Minnena finns kvar, om Björkberg, Hybo, Ljusdal och Färila, precis som dialekten. Jag har under många år försökt att tysta talet från Norrland, men uttalet lever starkt kvar. Det är inte så att jag skäms över att komma från Hälsingland, utan mer ett försök att passa in! Passa in i Skaraborg! Nu har jag levt hela mitt vuxna liv i Skövde, jag har åter igen gjort ett avslut med min gamla hembygd, jag har åter igen försökt att glömma oförrätter. Det finns tillfällen när man vill vara elak, men de har inte gjort sig förtjänta av att få en del av min nutids historia, de tillhör det föregångna, precis som dinosaurerna! 

Det gör ont!

En sårad själ skriker som en sårad val, ljudet färdas genom haven, genom vatten bara för att nå de dövas kroppar! Ljudvågor träffar kroppen från ropen, men ingen hör. Att varje dag titta sig i spegeln och säga, Jag är på väg att bli frisk, jag är frisk! Jag kan arbeta, jag behövs! Samtidigt som man ska förtrycka smärtan i kroppen med smärtstillande, neka sig själv att känna värken som skär som knivar genom kroppen. Jag är odödlig! Jag har inte ont! Förmiddagarna går inte enkelt men bra, smärtan i ryggen och halsen är inte oöverstiglig, utan endast där. Piller som dämpar smärta, men ingen ångest. Piller som jag jobbar för att kunna sluta med, fast smärtan finns kvar. Mardrömmar, mardrömmar som jagar en varje gång man sover eller slumrar till. Drömmar som gör att man helst inte vill sova, drömmar som gör att när man vaknar, har svårt att veta var man befinner sig. Men smärtorna talar om varje gång man vaknar, var man är. Även när man sover har man smärtor. Men när de känns, då vaknar man. Knivar som hugger en i ryggen, det är som om man vore på jobbet dygnet runt, Et tu, Brute! Et tu!!

Varför slutar man och skratta?!

Det är bara att inse att just nu har jag ett svarthål i min ryggsäck. Oändligt tungt, drar till sig allt ljus men släpper inget vidare. Men för en åskådare är det bara ett knappnåls huvud, tja det är knappt värt all lägga kraft på. Jag frågade min fru om hon tyckte att jag har slutat skratta, hon tittade bort och sa: Du skrattar säker nån gång! Jag vet inte, men det känns väldigt tungt att inse att man är för det mesta en gubbe, sur, arg, elak och gnällig. En gubbe som dessutom sällan skrattar! Så jag har ett svart hål i min ryggsäck!

Vilken framtid har vi!?

Snart är det begravning, eller rättare sagt/skrivet en minnes-ceremoni för vår far. Vi har konstaterat att vår klanhövding är död och han ska ersättas av den äldste mannen i släkten! Här blir det lite komiskt för det är vår äldste bror, det är inget komiskt i det men, hans förvaltare är min svägerska vilket gör att hon är vår juridiska klanhövding! Så vår släkts klanhövding är min näst äldste brors hustru, så inte ens i detta får han bestämma, voj voj!! Det är väl egentligen inget vi någonsin har brytt oss om, utan det kom upp i en banal diskussion om något helt annat, typ tofflor! Eller?! Så vilken framtid går vi tillmötes? Ibland är jag avundsjuk på de döda, för de är klara med sina ärenden här på jorden. Men jag vet att jag kan göra skillnad, så jag kämpar vidare med att försöka. Eller som min far sa: Man dör lika fattig som man föds, man kom med inget och går med lika mycket!

Brott och straff!

Små små saker läggs på en och samma plats, högen växer likt en myrstack och trycket i den blir som i en vulkan! Jag förstår hur David Banner känner sig då ens utvägar begränsas eller spärras, pulsen stiger till farliga nivåer. Han vill inget annat än att vara i fred, och leva ett liv utan Murphys lag och tidsoptimister. Men nu är inte världen sådan utan i den finns det energitjuvar, arroganta korkskallar, personer som borde stoppats från att köpa corn flakes! Marodörer, mobbare, skithögar och psykopater, som försöker att få en att tappa fattningen. Men när det händer då blir David Banner, HULKEN! Ilskan samlad på en punkt, den mest intoleranta individen som endast vill vara ifred. När David vaknar upp från att varit HULKEN, då vet han inget om varken tid, plats eller rum. Han vet inget om vilka handlingar han utfört, han misstänker men vet inte.Jag är inte rädd för smärta, den är övergående för det mesta, men när den är gnagande, ihärdig, och aldrig släpper taget. Man hittar ingen väg ut, och Murphy släpper inte greppet utan snarare lägger på mer vikt, tills det blir TILT!!!! Allt blir rött, man hör inget för det dånar så våldsamt i huvudet, man måste bara få släppa på ventilen så trycket åker ut, då hjälper det inte med att säga "här-pil!!" samt att se sträng ut och stampa med foten. Jag har jobbat med mig själv för att få bort detta ur mitt beteende, men nu har det kommit tillbaka, tillbaka efter 30 år!! Jag hoppas att jag inte hinner att skada någon innan hjälp anländer, eller man åter blivit David Banner! Nu måste jag bli frisk, innan något går riktigt fel! 

Ett upprop i det tysta!

Jag är rädd! Rädd för att vårt försvar ska falla samman! Jag är rädd!

Jag är rädd! Jag är rädd för att mitt Volvo inte längre ska vara mitt! Jag är rädd!

Jag är rädd! Rädd för att bli sjukare eller arbetslös eller fattig! Så jag är rädd!

Rädd för att hjälpen till behövande aldrig når fram, för att människor ska dö för att vi är rädda! För rädda för att hjälpa! Jag är rädd!

Människan är född till att vara en vänlig själ, en som gärna vill hjälpa sin nästa. Men jag är rädd att vi fostras till att skada, till att vara rädda, och jag är rädd!

Jag är rädd för att dö, att lämna de mina! Men egentligen är jag rädd för det okända är jag rädd. Om jag är rädd, för vad är jag rädd? Jag är rädd för att bli ensam om natten, att sova själv, att vara men ändå inte vara! Jag är rädd! Hjältar är rädda människor som befinner sig på en plats och vid en tidpunkt där rädslan är en styrka! Men jag är rädd för att jag ingen hjälte är, utan endast en vanlig lite människa. För jag har inte befunnit mig där och då när behovet fanns så att jag har kunnat bli en hjälte. Så, jag är rädd! Jag är rädd för att bli en hjälte då jag tror att priset blir för högt, så jag är rädd.

Jag är rädd, rädd för att jag inte kan låta bli att hjälpa en medmänniska, rädd för att inte oroa mig för vårt försvar, rädd för att förlora mitt Volvo, rädd för att bli sjukare, rädd för att bli arbetslös, rädd för att min tid snart kommer att ta slut, och att inte hinna fram i tid för att hjälpa! Jo, jag är rädd! Är inte du?

Allt har ett pris!(Detta skrev jag den 16/4)

Jag fick reda på att min far har prostatacancer idag den 16 april 2013, samma dag som han själv fick veta. Stackars syrran som måste bära oket! Jag tar naturligtvis på mig ansvaret att meddela släkten på denna sidan Vänern samt Norrland! Man är ju inte direkt någon Cupido när man ringer och talar om den "goda" nyheten!  Han vill dö en naturlig död, vem kan säga att han har fel? Han är 82 år, samt fri, vit och myndig! Dessutom vid sina fulla sinnen! Han vill inte överleva sina barn, så han har valt," ingen åtgärd!". Han vill dö, fast inte av egen hand utan av " Naturliga orsaker!". Så till alla som känner min far, det är nu det är dags att ge sig tillkänna och att leta fram rätt slips eller kjol!

Min far dog måndagen den 13 maj 2013 

Vem ska bära och varför?`

Om man nu tror på gud, varför ska man hela tiden prövas? Varför måste ens tro hela tiden ifrågasättas? Jag som är icke aktivt troende, utan endast född till Lutheran, jag behöver inte försvara min tro tillnärmelsevis lika mycket! Jag bara accepterar att shit happens! Some time it hit the fan! 

Varför måste de som tror, pressas till det läge att de säger i sina böner, Varför gud? Varför? 

Vad är vitsen med detta ifrågasättande av en människas tro? Vad är meningen med att göra en god troende till en Thomas tvivlare? Jag fattar inte detta, men jag är ju bara född in i den kristna tron, jag har ju inte valt, så det är kanske därför! Jag är redan en tvivlare som inte behöver övertygas!

Vad offrar du?

Man brukar prata om att allt har ett pris, och detta är en sanning utan att för den skull sätta en prislapp på alltet!

Funderingar vid mitt skrivbord!!(not.Hen i denna text används för att inte peka ut kön utan syftar på lika inför lagen.)

Jag Mikael Ohlsson är en debattör, och det är något som ligger i min natur! Jag är fostrad att stå för mina åsikter, att vara mig själv. Jag är också lärd med att om man har stor käft, så måste man ha bred rygg med mycket ryggrad.
Unga vidjor böjs till rätt form. Gamla träd knäcks och omformas till nya föremål eller rycks upp med rötterna för att planteras någon annanstans!
Jag är moralens väktare som kräver lika för alla! Hur kan det vara okej med kvinnlig sex turism till Afrika, (Kerstin Thorvall / Gambia)men inte för manlig i Thailand? Hur kan det vara lagligt att sälja sex, men inte att köpa? Om en hen går på krogen för en "one night stand" och målet bjuder på sprit och mat för hundratals kronor är det okej. Men om hen ger hen kontanter är det prostitution, fast indirekt ersättning för sex är också prostitution! Konstigt, om någon betalar hyra och mat är det okej, men om hen lämnar stålar på köksbordet när hen går iväg är det prostitution! Läget kan ju bli lite konstigt hemma när man säger till sin laga hälft på morgonen, "Du, kan du lämna lite kontanter till mig innan du sticker!". Så som lagen är skriven är alla personer i Sverige  som brukar sex med annan person prostituerade och torskar!

Mera tankar om kostnader, eller?!

Hur blir det med förskottsbetalning då? Möjlighet att få F-skattesedel för den lagliga verksamheten att sälja sexuella tjänster. Skatteplikt (preliminära skatter och sociala avgifter) föreligger då för inkomsterna och därmed rätt till socialförsäkring och pension. (A-skatt kan ej beviljas då "anställning" för prostitution förutsätter brott mot kopplerilagen).Enligt skattelagen kan man alltså få F-skattsedel som egen företagare, men man kan inte vara två i företaget typ Handelsbolag, för då begår bägge koppleri mot varandra, även om ingen utför tjänsten! Hm. Om man då blir sjuk, eller vill ha semester, men vill driva företaget vidare under tiden som alla andra företagare. Annonserar man då hos Arbetsförmedlingen om folk? Utför då AF koppleri? Kan man neka till ett sådant jobb utan att riskera att bli avstängd? Kan man få "starta eget bidrag" för ett sådant företag? Vad kan anses som arbetsskada? Kan man dra av kondomer? Går det att göra RUT avdrag? Går det att göra ROT avdrag? Om man vägrar att sälja sig, blir man av med A-kassa och kan man hamna i FAS -3? Om min sambo inte vill älska med mig kan hen bli utan pengar då? Om hen får pengar från SK eller AK eller AF, och personen inte har F-skattsedel måste myndigheten betala skatt, försäkring och pension då? Betraktas myndigheten som arbetsgivare då? Blir staten då torsk? Allt har ett pris när man vill debattera, är man prostituerad då? Tunga tankar !

Tegelbacken 1903 vs. 2013

Jag vet inte om man ska bli besviken eller förbannad, men nog upprör bristerna i försvaret mig. Jag har varit medlem i FvRF i över 40 år och känner mig sviken av vår regering. Jag har gjort värnplikten i Flottan, utbildat mig till MC-ordonnans i FMCK och varit aktiv i Hemvärnet i över 20 år. I hemvärnet har vi lagt 10 tusentals timmar på eftersök, brandbekämpning, översvämningar och annan hjälp vid katastrofer! I princip har jag i hela mitt liv ställt upp för mitt Sverige. Jag har varit med i Hem och Skola, kyrkofullmäktige, kommunfullmäktige, och diverse andra föreningar. Jag har visat mitt stöd som medborgare i riket! Jag började att jobba när jag var 15 år samtidigt som jag studerade! Jag har varit en god skattebetalare som har utnyttjat systemet väldigt sparsamt! Men NU är jag förbannad! Nu är det nog! Nu går jag till Tegelbacken också!!

Hur mår du nu, Mikael?

En ärlig fråga, kräver ett ärligt svar. Så, jag vet inte riktigt. Delar av min kropp sviker mig när jag behöver dem som bäst. Jag har ständig värk i tungan, halsen, axlarna, ryggen och från olika leder. Ibland höger knä och ibland vänster hand, och så vidare. Idag på morgonen mådde jag bra, jag såg med tillförsikt på mötet med VH, HR, AL, SK och IFM. Mitt under mötet kändes det som om jag var på väg bort, bort från Volvo. Mitt VOLVO! Ett andra hem som jag tillbringat runt 66000 timmar på. VOLVO min andra fru, det verkar som hon vill skiljas, den känslan fick jag. Man försöker skaka av sig föraningarna och tecknen genom att säga till sig själv att man bara inbillar sig. Vilket är det troligaste, att man inbillar sig alltså. På samma sätt som att jag skulle dö av cancern. 

Så, Mikael hur mår du? Svaret är nog egentligen, inte helt ok men på bättringsvägen.

Märkliga debatter!

En natt jag drömde att jag satt och debatterade om Sverige var utsatt för ett yttre hot. Vändorna blev många i debatten och slutade för att jag såg en fundamentalist framför mig! Lite skrämmande, det finns människor som tror och vill påskina att allt elände som drabbat världen är USAs fel, eller EU, eller judarna, eller svenska regeringen. Alla argument denne motdebattör lade fram menade han bevisade detta. Hans länkar gick till märkliga tal som han anförde som bevis eller gamla propagandafilmer. Det bisarra i det hela är att han är inte ensam i detta. Det finns fler av hans sort som påstår att kondensstrimmorna efter flygplan på hög höjd är nervgifter som CIA sprider ut. Eller att ingen har varit på månen. Vi lever visserligen i en galen värld, men ack så många galningar! Jag hoppas att det bara var en dröm annars," ve oss människor, bäva av skräck den sjunde ryttaren kommer att låta oss bada i vårt träck! Ve oss människor ve, böj edra nackar och be! Be om försoning, be om fred, be för edra liv för vilka Jesus led!"

Hur kommer det sig att allt har bytt språk?

Alla mina inställningar säger svenska, jag kommer från Sverige, jag talar svenska och mitt andra språk är svenska. Mest för att jag trivs med mitt språk. Visst är ängelsa mitt andra språk o tysta mitt tredje, MEN JAG FÖREDRAR att skriva och LÄSA på Svenska! Det blir mindre missuppfattningar på det viset. Det är bara synd att Facebook och Blogger inte fattat detta. Jag har inte gjort några förändringar, men dessa sidor har helt plötsligt blivit på engelska! Varför då? Jag har inte uppdaterat eller förnyat några program, ändå byter skiten språk!! Vem har givit dessa programmakare mitt tillstånd att byta språk, inte jag!!! Jäkla drönare!!!

Vad är problemet?

De senaste jobb jag sökt har jag slängt breven på svaret oöppnat, jag kan texten. Tyvärr är jobbet redan tillsatt av annan sökande. Men du är välkommen med en ny ansökan på annat jobb senare. Nähä, jag var inte den rätte denna gången heller, så vi ger jobbet till en annan sökande istället. Vadå kunskaper? Vadå Krav? Gör som ni blir tillsagda utan protester är vad som gäller idag! ÄR något fel, då säger jag det, och jag ser till att jag har statistiskt fog för detta. Annars håller jag käft, men jag säger inte JA, för att min chef tycker att jag SKA hålla med.

Ärligt, Vitt brev är lika med avslag. Telefonsamtal är lika med en chans. En intervju och sedan ett brunt brev, då är jobbet ditt. Jag har haft fast anställning i snart 33 år på Volvo. Alla jobb jag haft har dykt upp med mitt namn på, och jag har blivit beordrad eller fått ett erbjudande jag inte kan tacka nej till! Alla jobb jag sökt har blivit ett NEJ. Tänk er själva, jag har sökt 100-tals jobb, inom vår koncern, utan att få ett enda jobb jag sökt! Men jag har blivit erbjuden jobb som jag i princip inte kunnat tacka nej till. Om jag tackat nej är det stopp! Nu sitter jag här, långtidssjukskriven utan plan! Utan framtidsutsikter och utan framtid! Vad skall jag göra? Byta företag? Vem anställer en person som jobbat på Volvo i 33år och är snart pensionär? En person utan referenser i de arbeten han påstår sig gjort? En person som sålt sin själ till Volvo till ett pris som är vad? Tack för allt men nu vill vi ha en 20-åring att lura, som går på, samma sak! Tycker ni att jag är bitter? Visst fan är jag det! Jag har offrat min själ och nästan mitt samvete för Volvo! Jag har bränt min heder! Jag har nästa givit mitt liv, för Volvo! Vad är svaret, tack men nej tack! Vi behöver inte dina tjänster längre, eller?! 

Jag vet inte längre hur det är på "Mitt" Volvo. Förr var en chefs ord en värdehandling, idag räcke inte ens skriftligt! Så nu mer spelar jag ALLTID in samtal med mina chefer, så att jag senare kan analysera vad de sagt, och vad som är löften som de svårligen kan ta tillbaka! Bara så att ni vet, snöret runt halsen bär en diktafon i andra änden, och mobiltelefoner har inspelningsfunktion. Det kanske inte betyder något för er, men för mig så är det sanningen om vad som blivit sagt!

Lita på mig!

Varför då? varför ska jag lyssna på en telefonförsäljare som läser sitt manus med stakningar och okunskap om mig? När man bryter in och frågar hur mycket kommer detta att kosta mig är det alltid gratis. När jag vill ha det gratis så finns det ett pris! Bara så att alla vet, det finns inget gratis, det finns inga gratisluncher! Allt har ett pris! Frågan är bara, är du villig att betala?

Men du och jag är ju gamla kompisar! Jag har väl aldrig gjort dig besviken? Brukar jag inte ställa upp när du behöver hjälp?! Jag vill inte förlora några vänner, dessa är för få och dyrbara för detta. Men om man vill låna pengar utan säkerhet eller att papper skrivs så, jag är snäll men inte dum! Inga papper inga pengar! Ingen säkerhet inga pengar! 

I min värld är inget gratis, allt har ett pris! Jag har aldrig fått något gratis, utan alltid har det varit inteckningar på min själ eller plånbok! Varför ska ni komma undan? Vad är det som fått er att tro att jag är dum i hela huvudet? Vad ska man säga, jag har papper på min intelligens i form av betyg, vad har du för att bevisa din? 

Du har kanske papper på att du är psykiskt frisk, det saknar jag. Men å andra sidan är ju jag ingen chef!

Bitter? Ja. Sur? Ja. Känner mig orättvist behandlad? Ja, jag har enligt mig förtjänat bättre. Men jag är ju inte jasägare eller kvinna, så jag får väl leva med det. Jag hoppas bara att detta inte kommer att påverka min framtid på Volvo. Fast, senaste gången jag pratade om Volvo blev jag och min anställning hotad. Jag skyddade min uppgiftslämnare som numera sitter på en högre position än jag någonsin haft möjligheten att nå, och jag gjorde det han bad mig om. Så läser han detta nu, så är det dags att återgälda tjänsten, jag behöver det och ett nytt jobb samt behålla min anställning! Var skiter jag i, ni vet min kapacitet och min inställning till Volvo. Hur jobbet skall utföras är ju en process  som ni bestämmer! Jag är och förblir Volvoit, hoppas jag! Nej, jag har ingen Volvohatt, jag har bara fått kepsar. Men erbjuds jag en hatt och den sitter snyggt så är jag naturligtvis hattbärare!

Jag är sjukt frisk, eller!?

Vad ska man säga, jag har klarat ett års kontrollen utan återfall. Bra, mitt blodtryck faller, mindre bra. Min rygg värker oavbrutet, hmm! Mina händer domnar varje gång jag lutar huvudet framåt, det är troligen detta som gör att jag inte är en ja- sägare. Fast så är det troligen inte! Piller piller,piller. Jag har fått ett halvår till med option på ett fortsatt liv. Problemet är bara, vad för sorts liv?
Jag har aldrig trott att jag skulle kunna dö, men för lite drygt ett år sedan var det nära att jag gav upp. Jag hade obeskrivliga smärtor och åt via en sond. Jag levde för att min fru och barn ville det, själv hade jag gett upp när som helst. Jag levde för att de mina ville det.
Idag har jag fortfarande ont, i munnen, tungan, halsen, ryggen, nacken, axlarna och händerna. Men om jag ställer för ett år sedan mot nu, då är nu "a pice of cake", fast ändå grymt jobbigt. Jag har mardrömmar, svårt att sova utan mediciner. Dessutom en rädsla som kommer varje natt, hur ska de mina klara sig om jag dör? Slutar det då? Värken? Rädslan? Drömmarna? Lidandet? Kärleken? Slutar det då?

Hur eller vad?

Nu ska jag tala om vad jag vill! Jag vill bli frisk, så att jag kan börja jobba. Min plan var att om jag ligger före så kanske trycket minskar på mig. 

INGEN har pressat mig! INGEN har ställt några krav! INGEN har tryckt på! Det är bara jag, och mina beslut!

Jag ville börja jobba redan i mars förra året, men verkligheten talade om för mig att detta var omöjligt. Jag ville börja jobba efter semestern förra året, ännu en gång blev det verkligheten som vann. Jag ville börja före jul! Även denna gång fick jag inse att besök på min arbetsplats var mer än nog. Mitt senaste mål var innan första april. Men min kropp vägrar att inse att JAG vill bli frisk! Hur ska jag göra? Vad ska jag göra? Varför måste jag övertyga min kropp att den är frisk och varför måste jag slåss för att få arbeta? Jag har insett att svänghjul kanske inte är det bästa för mig, men jag har inte fått några val! Jag har inte fått några alternativ! Hur, hur ska jag komma vidare utan hjälp? 33 år på" mitt "företag. 33 år där jag har hjälpt och stöttat andra i deras karriär! 33 års erfarenhet av vårt företag med alla möjliga och omöjliga jobb. 33 år, och nu inget. Jag har alltid jobbat efter "själv är bäste dräng!" och nu kommer bevisen att så är fallet. 

Idag är det inte lördag utan Deppardag!

Jag hatar att vara ensam, och jag hatar att ha folk omkring mig när jag mår dåligt! Jag vill svära åt allt! Slå ner människor bara för att!! Jag vill sätta mig i ett hörn och gråta! Värken, ångesten och känslan av att allt kommer att gå åt helvete för mig sliter mig i stycken. Jag vågar inte sova på grund av mardrömmarna! Fast jag vet att det är bara min hjärna som spelar mig spratt. Mitt vanliga rationella jag VET att jag kommer att fixa detta på mitt vanliga vis, med andra ord, det kommer att ordna sig! Men numera dyker det upp tvivel på att jag ska klara det, eller ens att hinna med! Jag har blivit rädd, rädd för att dö! Rädd för att inte hinna allt på min lista. Rädd för att lämna de mina utan att kunna skydda eller hjälpa! Rädd för att min tid inte ska räcka till. Mitt liv har blivit som en sinuskurva, fast för de mina och omgivningen verkar den som en doppler effekt.

Raka puckar!!

Jag vill att folk ska vara raka, hellre ett besked utan krusiduller än ett med snickarglädje. Jag förstår att det svider, men det gör det även för den som levererar. Så är det i alla fall för mig. Sanningen gör ont, och ett enkelt sätt att smita. Jag har förstått att man tycks ta den enkla vägen och smiter från sitt eget ansvar genom att tala om vad man tycker utan att linda in saker till oförståelse. Men vad ger man mottagaren för möjlighet att ändra sig om de inte förstått vad man menar?
Jag fick helt klart för mig här om dagen, att nästan 33 år av arbete på samma företag, och lojalitet till det samma inte har någon betydelse. Jag är en leverantör av arbetskraft och klarar jag inte av det kan jag stanna hemma. Att jag har minimal frånvaro tidigare, förutom skador jag ådragit mig från mitt jobb, har ingen betydelse. Min lojalitet är inget värt, mitt arbete och min kunskap är inte mer värt än ett par skitiga handskar. Men som sagt, jag behöva inte gissa vad som menades, jag fick ett rakt besked och det uppskattar jag. Så hur jag ska gå vidare nu det vete fåglarne, men tids nog kommer råd. Och jo, jag blir stött och deppad av ett rakt besked, precis som alla andra. Men jag vet i alla fall vad jag har att förhålla mig till!

Ring, ring!!

Magen värker, jag har huvudvärk och mår illa hela tiden. Jag har svårt att sova men är trött hela dagarna, kvällarna och på nätterna. Jag har ångest och är ärligt livrädd för ett besked om hur röntgen gick. Jag är imponerad av en av mina kamrater och hur kallt han verkar ta sina besked, men jag förstår, förstår hur rädd han egentligen är. För det är jag också!
Mediciner, en del för värken jag har och andra för livet. Värken i mina axlar som slitits av arbete. Värken i min rygg som böjts av tunga lyft. Värken i min nacke som har hållit upp mitt huvud och haka. Värken i min tunga och hals på grund av behandlingen och av min cancer.
Orättvist? kanske, kanske inte. Jag är inte den som kan säga att någon annan skulle haft cancern istället för mig. Jag önskar att jag sluppit den, men jag önskar inte någon annan den, inte ens människor jag inte tycker om. Sjukdomen föll på min lott, inte direkt som högsta vinsten men den blev min. Det riktigt dåliga med detta är att jag är sjuk och min familj lider minst lika mycket, om inte mer.
Slutligen, samtidigt som jag vill ha ett besked om röntgen så är jag livrädd för svaret. Raka puckar hoppas jag, fast det kanske kommer att göra fruktansvärt ont.

Eftersom jag fått frågan så måste jag göra ett förtydligande. NEJ, jag har inte fått sparken eller blivit uppsagd. Jag känner mig bara lite dåligt behandlad bara. Jag är fortfarande anställd av Volvo Powertrain i Skövde, och hoppas att så förbli till min pension! 

Länge sen sist!

-Nä men tjenare Micke! Lever du än? Det var länge sedan sist!
-Ja, jo, det är väl en 15-20 år sedan, tror jag.
- Jag kommer ihåg att du precis muckat, och börjat på Volvo!
- Ja då är det nog en 30-34 år sedan.
- Så länge sedan! Det har jag svårt att tro! Jag känner mig inte en dag över 20!
Hur är det, har du fått några barn än?
- Inte jag, men min fru! Vi har två vuxna barn nu!
Här upptäcker jag att jag faktiskt inte kan komma ihåg vem detta är. Denne person vet mitt namn, vet var jag jobbar, men jag vet inte vem det är. Jag brukar känna igen ansikten! Jag brukar komma ihåg människor men ha problem med deras namn. Men denne person får inte en enda träff i min hjärna! Samtalet fortsätter i ytterligare 5-10 minuter tills denne person säger: Ja det var kul och se dig, men nu måste jag rusa. Ta det lugnt med flipper!!
Vadå, vadå flipper! Vem fan var det? Jag gör mina ärenden och funderar så det knakar. Vem i hela friden var detta? Till slut ringer klockan. Denne person brukade jag träffa på vårt stamfik FENIX på 70-talet och början på 80-talet, tills det lades ner. So long, no see!
Det känns som en era är på väg bort, och jag var en del av den. Han kom ihåg mitt namn, vilket innebär att jag troligen har haft någon form av inflytande på hans liv. Jag är en av personerna i hans berättelser om hans ungdom, för hans barn. Han kommer ihåg mitt namn, och jag kommer ihåg honom efter stor tankemöda, men inte hans namn. Jag kommer inte ihåg något annat än att han var kass på "Flipper", och att han "tiltade" ofta. Det får mig att undra, om jag finns som ett ont spöke eller en god trollkarl i människors minnen. Vilket intryck för mitt och min omgivnings minne har man skapat. Var jag den jag kommer ihåg att jag var? Eller är jag den andra kommer ihåg mig som? Måste man bära sina ungdomliga äventyr genom hela livet? Eller räcker det med "tills det är glömt!". Stackars Ingvar Kamprad! Vissa saker tycks aldrig glömmas, medan mångt värre är glömt imorgon!

Jag har sett en fjäril!

I början av veckan var jag på röntgen. Det är ju inget problem med detta. Men innan man åker dit har man en riktig ågren. Så pass att man skulle smita om man kunde. När röntgen är gjord, går man och väntar på resultatet. Ett av resultaten av röntgen är diarré, ont imagen och huvudvärk. Inte av att varit på röntgen, utan av väntan på resultatet.

Om man blir uppringd den första veckan, kan man vara säker på att det är negativt, eller!? 

Om telefonen ringer den andra veckan efter röntgen är resultatet bra, eller!?

Om inget händer, och jag får reda på resultatet vid mitt nästa läkarbesök är det positivt, eller!?`

Med erfarenhet från mitt första besked, så ringde ingen telefon. Ingen sa något för än jag skulle ta stygnen från operation. 

Så hur mår Micke idag?  Ångest, värk, och fjärilar i magen! Fast frågar ni, då mår jag bra! Vad annat kan jag säga, ifjol mådde jag sämre och jag lever än!

Vad är det som är problemet?

När jag skriver känner jag verkligen att jag har något att förmedla, något jag vill tala om. Jag diskuterar gärna om allt. Ligger det utanför mitt kunskapsområde så ställer jag frågor för att jag är intresserad av vad den andre har för tankar. Mina frågor kan då verka väldigt dumma, men vet man inte vad en fallknop är eller skillnaden på en neutrin och neutron, ja då måste man fråga. Självklart kan man ljuga eller låtsas om att man kan , vilket snart då blir klart för den man talar med, även om de är väldigt självupptagna. Så jag läser allt möjligt och omöjligt, men jag läser inte damtidningar och jag undviker skvallerpressen, om jag kan. Jag är inte den som kan texterna på nya låtar. Jag är fruktansvärt dålig på artister och skådespelare, men jag tycker om det mesta när det gäller musik och film. Jag har läst(inte studerat) psykologi, fysik, kemi, matematik, ekonomi, teknologi, elektronik, tyska, engelska, geografi, historia, samhällskunskap med mera och lär mig fortfarande saker varje dag. Jo jag måste tillstå att jag faktiskt har studerat också, men jag betraktar mig själv som en medelohlsson. Jag är inte unik men jag är inte heller en byfåne. Jag har ett sätt att utföra saker som ibland är tåtrampande. Men jag står för mina åsikter och tycker att kritik ska vara saklig och rak. Gärna med förslag på förändringar som kan göra det bättre, annars vet inte folk vad som menas, eller gäller. Raka puckar alltså, fast det svider ibland.

Vadå näthat?

Här skulle jag gärna skriva vad jag tycker om detta, men jag hänvisar till Filippa Mannerheim istället, hon har nästan tagit ordet ur min mun.

Ett forum för åsikter.

Jag läser och skriver om händelser som upprör mitt rättspatos. Insändare som menar att anonyma skribenter inte behöver noteras, eller svaras. Ett klart problem med att inte klara av skillnaden på sakfråga och person. Om någon som jag själv signerar med Mikael Ohlsson så blir det 1000 träffar på ENIRO, vet man då vem som skrivit insändaren? Har det någon betydelse vilken det är som framför en åsikt eller kritik? Väger det tyngre om det är von eller af som tycker till än en vanlig son? På vilket sätt är det viktigt att man vet vem som har åsikten eller kritiken, så länge den är saklig? 

Jag har nu länge läst om personer som skriver att detta passar inte dem och de tycker inte om att inte få medhåll, så de lämnar forumet. Jag har läst uttryck från personer som är frustrerade av att de inte blir lyssnade på och att de blir ombedda att söka sig till andra forum för sitt sätt att se på världen. Istället för att man tittar på deras åsikt eller kritik sakligt och behandlar dem värdigt, utan tillmälen!

Ibland så svider det!

Min far är 82 på det 83:e av sitt liv. Om han är gammal? Nä, han har snart 83 års erfarenhet mot mina snart 54. Det är inte åldern man ska rädas, utan sjukdomarna. För det är dom som knäcker ens kropp och gör en gammal. Idag ringde en av mina mostrar, jag fann detta mycket roligt. För det första har mina mostrar så lika telefonröst att jag de första 3 minuterna inte visste vem av dem jag pratade med. Men sedan fick jag tillräckligt med information för att veta, vem jag talade med. 

Sedan har jag en förmåga att falla in i dialekten, samma sak när jag pratar med min syster i Åmål, efter några sekunder pratar jag Hälsingedialekt, fast jag bott i Skövde i 40år. Förr försökte jag att förtränga, men nu har jag gett upp, precis som med mitt öknamn på Volvo, det finns där och jag kan inte stoppa det fast jag ogillar det. 

Tackar som frågar!

Jag får ofta till mig att jag ser pigg ut, och att jag ser frisk ut. När jag möte människor, på jobbet eller utanför, ja, då har jag först vilat innan jag ger mig iväg. Jag brukar sova innan jag åker till jobbet, och jag brukar "vila" i två timmar innan jag åker iväg och handlar, eller vad jag nu gör. Annars orkar jag inte! Utan tvekan så mår jag bättre nu än i somras! Jag äter inget morfin! Men jag äter fortfarande smärtstillande. Jag orkar mer, men kollapsar med jämna mellanrum av ansträngning, utan egentligen gjort något speciellt. Jag har alltid, helst, vatten med mig. Annars får jag ännu mer problem med svamp i munnen, och med detta problem med tänderna. Jag dricker litervis med vatten varje dag, vilket medför väldigt många toalettbesök. Och så vidare, jag kan fortsätta med allt Cancern medfört i problem för mitt liv, men, jag lever!  Jag har inget att skryta med, men jag har fått ett nytt sätt att se på livet. Jag vet att jag har bra överlevnad på 5års sikt, 60-80%. Om man har metastaser är överlevnaden halverad. Jag hade metastaser i körtlar i halsen. Så nu handlar det om nästa röntgen, och om de kan hitta något nu.

Min största önskan just nu är inte att vinna på vare sig Lotto eller postkodlotteriet,

 utan att ännu en röntgen passeras med ett OK.

Så hur mår jag? Jag är livrädd, men jag hoppas, verkligen hoppas att allt är OK,

så att mitt liv kommer att kunna fortsätta. 

En orolig själ i en orolig värld!

Troende eller inte, funderande eller inte! Fördelen med att bo i Sverige är att man tillåts att uttrycka sina tankar om demokratin eller vara religiös. För att kunna vara det behövs det att vårt land är ett fritt land utan styrning av främmande makt, det är här min oroliga själ kommer in.
Hela mitt liv har jag varit försvarsvän och royalist, från det att jag kunde se en politisk agenda i allt blev jag liberal, och ser mig som en världsmedborgare med stark anknytning till Sverige, för detta är mitt fädernesland.
Vi bor i en värld som står i brand, så har den alltid gjort. Vårt problem i Sverige är att vi har haft fred sedan unionsupplösningen med Norge. Från den punkten har Sveriges försvarsförmåga åkt berg och dalbana, den existerade knappt vid första världskrigets utbrott, då vi tvingades att snabbupprusta med stora konsekvenser för samhället. Inför andra världskriget var det likadant.

Är demokratin gratis?

Varje generation måste förtjäna sin demokrati, för det är inget man bara får, utan den måste man kämpa för att behålla. Alla angrepp på våra grundlagar, eller begränsningar av våra grundläggande rättigheter är ett angrepp på demokratin, och ett steg mot ett mer totalitärt samhälle.
 Vårt försvar mot vår egen riksdag och regering är våra pennor och röster, vår vilja att inte godkänna alla ingrepp på vår integritet. Vår rätt att inte bli registrerad inskränks genom att Företag typ västtrafik inför ett register över dina resor. Kontant hantering av måttliga summor hos bank måste anmälas.
 IPRED som påstås skydda upphovsrätten, men verkligen endast är till för att skydda företagsintressen. FRA-lagen som gör att alla medborgare kan direkt eller indirekt avlyssnas.
 Kamera övervakningen som förenklas så att  man som liten företagare endast måste anmäla att man har en kameraövervakning, inte ansöka om att få ha.
 Kameror som övervakar trafik i våra stora städer och även i övrig trafik.
Mobiltelefoner vars mastplatser registrerar var du befinner dig.
Din mataffär registerar dina matvanor för direktreklam som är personligt inriktad.
 Alla dina ekonomiska transaktioner registeras och kontrolleras.
 Dina boklån på biblioteket registreras, till lika även din närvaro på arbetet eller i skolan.

Vår DNA!

Idag har man DNA-register på minst tre miljoner Svenskar, och det bara ökar.
 49% av befolkningen anser att polisen ska få använda det så kallade PUK-registret.
 För att göra en lång historia kort," STOREBROR SER DIG!" och svensken har inte fattat att vår demokrati är i upplösning.

Slutord.

Om vi behöver ett starkt försvar? Jo, det är helt utan tvekan men på olika sätt. Vi behöver en myndighet som utreder polisens arbete oberoende av polisen. Vi behöver en oberoende domstol som utreder regering och riksdag. Vi behöver en stark myndighet som verkligen oberoende av FM/Riksdagen/Regeringen har en sådan makt att de kan besluta om försvarsanslagen och inköp av behovsmaterial .
Samt gör en omvärldsanalys med tanke på handling och konsekvens.
 Vi behöver ett extra val där just dessa personer väljs som skall utföra detta ämbete, och det ska vara opolitiskt!
Så nu har jag tyckt till, vad tycker ni?