Så är denna dag till ända. Nå Micke hur blev den då?
Jovars, ingen depp idag! Jag hann inte allt jag lovat, så ledsen brossan, men det gick inte att fixa idag. Jag blir irriterad på okänt nummer i min mobil. Jag vill inte prata med försäljare. Men det kan vara Lillebror! Eller Sahlgrenska, eller KSS! Skit, de hann att lägga på innan jag hunnit bestämma mig för att svara! Jaha, är det viktigt då ringer de väl igen, eller?!
Jag var på jobbet, ledsen Anders, men det gick inte att fixa idag. Jag träffade en god kamrat på facket, en person jag verkligen gillar. Ja, jag gillar bägge två som var på expedition.
Sedan gick jag till avdelningen för att träffa chefen, han var inte där idag heller. Men jag fick träffa min eventuella nya chefer, och jag träffade mina arbetskamrater. Kul och tungt, jag kände deppet komma, det beror inte på kamraterna utan min oförmåga att kunna jobba, jag saknar mitt jobb.
Jag bestämde mig för att göra en god gärning, så jag ringde en kamrat som är sjukskriven han med. Jag tvingade, nja, lät mig bjudas på en kopp jawa om jag kom på besök, så det gjorde jag. Vi behövde prata bort lite tid, tid som man slipper vara själv i tankarna. Sedan läste jag min dotters blogg. Nej allt är inte som vanligt, allt är inte som det ska. Ja, jag är sjuk, men så länge det hänger på min vilja då kommer jag att bli frisk, så oroa dig inte för mig, och min vilja att bli frisk!
Fokus, det gäller att behålla fokus, att inte låta sig distraheras av Herr Dysterkvist, att inte låta hjärnan rinna iväg. Utan att se till att torsdagen är delmålet som ska nås. Att avverka denna nya cancerkonferens i Göteborg, att se symptom, diagnos och prognos som en möjlighet, att låta i mitt liv lära mig något nytt. Jag kan! Jag vill! Jag ska! Jag kan bli frisk! Jag vill bli frisk! Jag ska bli frisk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar