Hur känns det idag då? Jorå, man kan inte klaga men..........
Hur känns det idag då? Jorå, som vanligt........
Hur känns det idag då? Jorå, allt är skit och inget blir bättre, det är.......
Jag funderar ofta på hur man är som människa, om man är villig att lära eller om man är blind och döv för nyheter.
Jag har lärt mig att det finns tre kategorier människor, kategori ett är det som ser in i framtiden med tillförsikt och välkomnar det nya. Sedan finns det kategori två, det är dom som ser att det finns en framtid men är lite skrajsen för vad den innebär.
Den tredje kategorin är de som vägrar att se en framtid, eller vägrar att titta någon annanstans än bakåt. De är dessa som inte förstått orden "klart bakåt! Skott kommer!".
Jag vill att alla ska se det jag ser, det nya, framtiden, utveckling och lärdom. Detta gör mitt liv svårt ibland då mina "försäljningsargument" om utveckling, utbildning och framtid inte räcker till. Det kan vara så enkelt att min idé inte är tillräckligt bra, men för det mesta känns det som om motargumenten skapas bara för att jag inte ska ha rätt.
När jag tittar ut från en utsikt så ser jag horisonten och molnen eller bara en vid blå himmel. Jag ser skogar och möjligheter, jag ser helt enkelt allt man kan göra utifrån detta perspektiv. Från detta läge försöker jag att få mina idéer att flyga, skapa höjd så att man kan se ännu längre bort.
Det är då jag börjar att sälja min idé, först till de som ser det jag ser, sedan till de som ser det jag ser men förstår inte vidden av det de ser. Den tredje gruppen av människor är de som jag också försöker att få förstå vidden av vad de ser, men som oftast står med ryggen mot utsikten och frågar : När ska vi åka hem?
Väldigt ofta ställer jag mig frågan vem vinner på mina idéer? Det är i det närmaste aldrig jag, utan oftast de som jag lyckats få att se det jag såg! De som frågar om när de får åka hem, är den kategorin människor som man aldrig kan väcka, aldrig kan få förstå att: resan till framtiden börjar med det första steget ut i det okända , inte genom att sätta sig ner och blunda.
Jag ser ljuset och förstår! Hur är det med dig? Ser du ljuset? Förstår du vad det kan innebära om du vågar eller är det bara så att du väljer att leva ditt liv i mörker?
Jag brukade få frågan om jag aldrig var nöjd, och mitt svar var alltid nej, för inget är så bra att det inte går att göra bättre! Får jag frågan idag så är svaret, jo jag är nöjd med det jag har åstadkommit men jag är inte färdig för det! Ni kommer aldrig få svaret från mig att det var bättre förr när allt var som det var och inte som nu, då det är som det är!
Idéer är som droppar på en sjö när det regnar, det kommer alltid nya! Men spänner man upp sitt paraply, blundar och håller hårt för öronen, då förblir vädret som man hade det när man en gång i sin ungdom såg och kände, innan man stelnade och slutade att drömma om en bättre framtid! Då finns det inga nya idéer, inget nytt som är bra. Bara en energislukande massa som gör sitt bästa för att få omgivningen att stanna på samma plats som du befinner dig, i ett mörker!
