torsdag 8 december 2011

Torsdag kväll, var är min ork? Någon?

Under denna dag har jag pratat i telefon med många goda vänner, både inom och utanför Hemvärnet. Man kan ju undra ibland om jag verkligen är så trogen mitt Hemvärn. Till alla er så kan jag tala om att jag har varit knuten till försvaret sedan 1974 då jag gick med i FVRF (FlygVapenförenningensRiksFörbund) och har aldrig lämnat. Dessutom har jag varit medlem i FMCK där jag tog mitt mc-kort 1975.
Hemvärnet blev mitt någon gång under 80- talet då Fritz var bataljonchef under några år. Därefter blev det Ekman och sedan Stig-Olof, för att nu ha Leif P. Men att komma ihåg är att, jag har aldrig lämnat FVRF.
Jag träffade en gammal FVRF:are ( Numera EJ medlem) här om dagen, Thomas A, han frågade om jag fortfarande var engagerad i försvaret och så vidare. Jag svarade med att Hemvärnet var min numera fasta punkt inom detta gebit. Sedan frågade han hur jag mådde och jag svarade att jag fått en släng av Cancern, annars var det lugnt! Han konstaterade att jag var tillsammans med samma kvinna fortfarande, och jag bekräftade att så var fallet. Sedan pratade vi lite annat, om FVRF och tiden där, och han sa att det var roligt att jag kom ihåg honom. Jag talade om för honom att jag kommer nog ihåg de flesta som var med, på den tiden. Sedan sa han --Cancer, kan man få en släng av det? Det smittar väl inte?!
Jag bekräftade bara att det är inte smittsamt men för det mesta botbart, och att alla kan få det då det handlar om celldelning.
Han sa-- Tiden rinner iväg, jag måste skynda mig. Vi ses!
För drygt trettio-år sedan umgicks vi två till tio dagar i månaden, och då nästan dygnet runt på en övning någonstans i Sverige, nu hade han tre minuter till mig, och jag hann inte ens att fråga om hans barn, hans fru och om han fortfarande bodde i Skövde. Varför talade jag om att jag har cancer? det var ju inte det han frågade efter egentligen! Han ville bara bekräfta att jag kommer ihåg honom, inte veta något om mitt liv.
 Vi hade inte setts på minst trettio år, han gav mig tre minuter av sitt liv och sedan behövde han skynda vidare.
Cancer, ett ord med mycket laddning. Det påverkar människor på det mest märkliga viset. Mig inkluderat!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar