Onsdag bara 8/34 och 1/6 kvar!

Jag måste rycka upp mig och försöka skriv lite mera, fast med illamående och värk har det bara inte gått. Just nu är det rätt så okej, på en skala 1-10 ( 1= bra) Ligger smärtan på 3 och illamåendet på 2. Detta på grund av morfinet som går mig smärtfri och illamående då jag inte tål det. Just nu mår jag bra, just nu är jag stark men påverkad så att jag har svårt att formulera mig och svårt att hitta både bokstäver och ord. Men nu är det snart klart med behandlingen, bara 8 strålningar och en cellgift kvar.

Söndag. Två veckor kvar!

Jag orkar inget, spyattackerna kommer med jämna mellanrum. Det är jobbigt just nu, väldigt jobbigt. Jag blir trött av att svara på tilltal. Det är så pass ansträngande, att jag blir trött av att lyssna. För jag orkar inte tänka.
Två veckor kvar =12 strålningar och 2 cellgift.

Fredag och hemma.

Från Aston Villa till Skövde tar ungefär, med egen bil 2timmar, tåg + spårvagn 2 timmar, buss olidligt lång tid och taxi 3 timmar och man åker via Borås. Idag är jag hemma igen via Borås och det är skönt men ack så jobbigt. Jag är just nu smärtlindrad men jag mår pyton. Min ork är nära noll just nu, det är knappt jag orkar vara vaken för att skriva här. Munnen är snustorr hela tiden och det känns som om man vore bakis. Idag är det som Magnus Uggla sjunger "Jag mår illa!"

En vecka som bara försvann!

Jag lovade att skriva varje dag om min resa i cancern, men denna vecka har jag haft ont och mått dåligt så jag har inte orkat att leverera. Men jag kan ju sammanfatta veckan med att : spy attacker, sova, värk, kramp, tappad mustasch och mediciner. Jag har inte orkat med mer, jag hade tänkt tittat på fotboll men valde att sova stället. Bara för att jag orkar inte anstränga mig mer än så.

Måndag, och transport till gbg!

För att orka åka tåg måste jag öka smärtstillande, vilket innebär att jag blir dålig, för dålig för att åka tåg. Så nu skall jag åka transport dit, någon typ av taxi. Jag hoppar smärtstillande nu och ser vad som händer, men det känns som jag mår dåligt redan, oavsett. Hoppas jag kan sova hela vägen ner!!

Byta sjukhus!

Jag åkte hem i lördags och var hemma till 20- tiden då blev det KSS. Söndag, jag var hemma till 12- tiden den blev det KSS.  Jag har tappat fyra kilo sedan förra helgen, det är på tok för mycket på för kort tid. Jag har tre veckors behandling kvar och sedan rekreation, inte bra. Mina kilon kommer inte att räcka om jag inte får hejd på detta.

Fredag, dagen efter den borttappade dagen!

Torsdag förmiddag framtill strålningstid kommer jag nästan ihåg allt, sen kom mörkret. Jag blev fort sämre och sämre, kvicknade till några gånger men var i det stora hela helt borta, fram till sex i morse. Då började allt anti- illamående och smärtstillande och allt annat de stoppade i mig att samverka. Sedan dess har jag bara varit trött och sovit, eller slötittat på tv och sovit. De satte in en sond för maten idag, vilket inte innebär att jag inte kan äta längre, utan snarare att jag ska få i mig tillräckligt med näring, då jag droppat ett antal kilo sedan helgen. Vad händer då man ligger in på Sahlgrenska då. Tja det är ett sjukhus med rutiner, och det är detta som händer, att följa rutiner. Mat klockan då, medicin klockan då, och så vidare. Min kära hustru Lena är här hos mig vilket jag är oändligt tacksam för. Jag vet inte hur detta skulle gå utan henne, hon är mitt livs stöd. Målet är att kunna ta oss hem i helgen för att åka tillbaka på måndag, för en ny omgång av strålning och en ny omgång med cellgifter. Men först en natt till här för uppföljning och sedan får man väl se på måndag om mål och måluppföljning blev samma.

en tung dag, fast ändå ok!

Dagen har varit bra men jag har mått dåligt. Läkarens order var att öka smärtstillande med det dubbla, ordern utförd det är därför jag mår dåligt. Jag är smärtfri, men mår skit. Om man sänker dosen med morfin kan jag inte ens dricka vatten utan att det gör ont. Om jag behåller dosen kan jag äta och dricka men mår dåligt. Står man ut med att må dåligt i någon dag till så kanske man vänjer sig och kan klara av att äta mer.

Expedition Bilder 15/34-3/6.

tåget ner till Göteborg.

Göteborg central.

Ventilationssystem för att växter
  i väntrummet  i strålningen.

Det är så kallt i Göteborg att man sätter kläder på statyerna.

Huvudentrén på Sahlgrenska.

Ett vackert konstverk. Lite jobb i PS så blir den bra.

Fastspänd och klar för strålning.

Inte den mest smickrande bilden, men ser ni att jag leviterar .

Om ni tittar på krysset på denna och den tidigare bilden
 så ser ni ungefär var modertumören sitter.

Hotell Aston Villa. Sett från Sahlgrenska.

Min tredje tisdag av sex.

Och hur mår vi idag då?

Idag är det tisdag, inte vilken tisdag som helst utan min tredje tisdag med cellgifter. Och hur känns det idag då? Idag är kinderna svullna på insidan, tandköttet är svullet, tungan är svullen och jag har en svampinfektion i munnen. När jag hostar hamnar kläppen i halsen på tungan och man får kväljningar. Halsen är svullen invändigt så jag har svårt att svälja, det känns hela tiden som om man har något som fastnat i halsen. Jag kan endast äta sådant som är flytande, alternativt mjukt bröd som är uppblött i vätska. När ni har tänkt er allt detta kan ni då lägga till smärta. Jag är för tillfället smärtfri då jag står på morfin, ketogan och alvedon, plus diverse piller mot illamående och svamp. Jag har olika saker som jag måste gurgla mig med för att bedöva munnen. Munnen är torr som om jag skulle ha ätit ett helt paket med Marie kex utan vatten. Jag blir trött av att äta!! Nu vet ni hur jag mår.

Dagens händelser.

Idag är vädret vacker, solen skiner men jag får mina strålar inomhus. Vilket egentligen är lika bra för det är snor kallt i Göteborg.

Utsikten är vacker, jag ser Sahlgrenskas fasad i tegel och betong med inslag av byggbaracker och polisbilar. Jag somnade när jag var på dagens första strålning vilket var lika bra, för cd'n med Frank Sinatra tog slut. Stackars Frank, men det är inte hans fel att han för alltid i mitt liv kommer att förknippas med elände så som cancer, strålning, cellgifter och smärta. 

Frank Sinatra, min idol.

Upprörda känslor.

Idag fick jag höra en sak som gör mig upprörd, trakasserier. Ännu mer upprörd blir jag när jag hör att det är chefer som håller på med detta. De som har som uppgift att lösa sådana problem tillsammans med facket. Kommunal har dåliga chefer som inte har begripit sin roll, och tyvärr inte bättre ombud än de valt. Lika ofta som vi i Metall, så är det någon som "offrar sig" och blir ombud. Så då får man någon som är ett "offer" som ombud. Någon som tycker-Men jag vågar ju inte stå upp för er, för jag vågar ju inte stå upp för mig själv. En jäkla odugling som tvingats till att tycka till om något. En som följer minsta motståndets lag. 

Att vara chef är att ha ansvar för ett antal medarbetare. Att vara chef är att skydda medarbetare från trakasserier, inte att vara den som utför dom. Att vara chef är att se till att rasism och trakasserier inte sker på arbetsplatsen, inte vara det som är rasisten och leder trakasserierna. Att då sedan ha ett ombud som inte VÅGAR läsa lagen för sin chef, bara för att man valt en svag individ som inte kan säga nej, det är ju en katastrof för medarbetarna.

På hotellet, allt fungerar här förutom att när vi passerades av en bil så slängde passageraren upp dörren så fort att jag höll på att hamna i framsätet på deras bil. Jag och min fru konstaterar bara att i Göteborg är alla man möter en start på ett chicken rejs! Pratat med läkare och jag fick mer smärtstillande. Jag börjar bli lite orolig över hur ont jag egentligen har. Visst slår smärtor igenom, och visst är det bättre att vara utan smärta än med. Men behöver man vara helt smärtfri? Det är man ju knappast annars. Men visst det är inget man ska klaga på, att man får ut de piller man behöver. För här vet de att man har ont, de ifrågasätter inte någons värk, utan de ser att man behöver åtgärder och vet vilket helvete man går igenom. Ett av problemen med olika mediciner är att det känns som om man tappar berättar förmågan, jag glömmer många bokstäver, eller snarare jag skriver men ibland hinner inte fingrarna med att trycka ner när de ska.  Så nu är det slut på denna text...

Måndag 13/34

Efter en jobbig natt så blir det en jobbig dag, får väl se hur den slutar. Jag återkommer med fler rapporter.

Efter ett besök på avdelning 61.

Igår blev jag riktigt dålig vilket resulterade i en tur till Akuten och inläggning på Avdelning 61. Utan att gå in på beskrivningen djupare så kan man säga att, en djävulsk baksmälla är som en klackspark om jag jämför. Vad lärde jag mig på detta då? Jo att jag inte tål morfin, så det måste till andra saker mot smärta till mig. Så jag provar med MORFIN-plåster. Det verkar funka, de ger ju inte den där toppen utan strålar ut hela tiden lite i taget. Så just nu gäller detta och ALVEDON, som är en grymt bra värktablett.
Idag är man en slagen hjälte, trött och har träningsvärk i magen. Imorgon är det dags för vecka tre av sex, strålningarna är tagna till en tredjedel på väg mot hälften.

Herr Helg Bloggare!

Fytte pytte vad jag mår ända in postlådan. Jag mår O-BRA! Morfin vilket skit, ett piller och vänta i tio minuter. Sedan mår man illa i en dryg timme. Man har inte ont, men mår skit kass! Ikväll ska jag och herr Laxeer samtala, o-kul. Sen får man väl se vart man sover, i sängen eller på toa!
I går när jag kom hem var min syster och systerdotter här, så jag säger som Humle och Dumle. Kul att se er och kul att va mé er!.När jag somnade till i dag så sa Torsten Flink till mig,- Visste du om att en kanotist som paddlar med egen hand kallas onanist! Sedan visade han mig hur man vek streckgubbar med servetter. När jag provade samma sak då jag vaknat, ja då såg det mer ut som ett avancerat sätt att knöla ihop en servett.

Många delar på ett järnspett!

Snart är denna dag slut, och imorgon ska jag tillbaka till Göteborg på en visit allá 30 minuter å sen tillbaka till Skövde för helgen. Resandet är jobbigt men så är det, sen är det att vila i helgen för att åka igen på måndag. Men jag satt här och lyckades att fånga ett ögonblick när barnen var små, se lyssna och njut. Jag försöker komma ihåg att inte glömma, men det är ju lite svårt när man har glömt vad man ska komma ihåg att inte glömma. Det är ungefär som när man varit och festat. Man vet att man gick i väg för att spela poker, helt plötsligt vaknar man till för att någon puttar på en och säger, nu är det din tur. Man tittar på sina kort och säger par knektar med självsäker röst. Alla stirrar på dig och ropar samtidigt FINNS I SJÖN!!! Det är då man vet att man har glömt att komma ihåg det man inte fick glömma. Man har alltså ingen aning om någonting! Man vet inte var man är, man vet inte vad man gör, och man vet inte vad man har gjort! Det är då man ska ställa sig upp och säga, jag tar ett varv runt kvarteret, tror ni att jag blir insläppt igen när jag kommer tillbaka. Eller som en person sa till mig efter ett besök på HUSAREN i Skövde, när jag frågade varför han hade skrapat sönder byxorna på knäna och ett jack i pannan. Det gick ju inte att vara kvar där, alla var ju så fulla att de låg ner, så jag gick hem!

Lite på sninskan

Som ofrivillig gäst i Göteborg.

Mina händer skakar, jag fryser och mår pyton. Jag mår inte spy-illa, utan bara allmänt dåligt. Humöret sviktar och jag känner att man borde ta för sig av Göteborg när man ändå är här. Men orken fallerar det är inte kul med Götet nu, för man är en ofrivillig gäst här. Doktorn sa att målet är att få mig friskförklarad, inte att bara upprätthålla livet. Men en sån tanke förstår jag att jag blir tvungen att betala väldigt mycket skatt sedan. Så vad händer då med mig när man strålas? När man ligger där fastspänd och väntar, så slappnar man av, lyssnar på musiken, Frankie Boy du är en bra smörsångare men du kommer i mitt liv alltid förknippas med strålning. Pulsen sjunker ner mot 50-60 slag i minuten. Sedan kommer doserna, de små gör en tydlig effekt med pulsökning så den stiger mot en 60-70, och när de stora kommer stiger pulsen fort mot 90-100. Jag tror att blod trycket också stiger för man känner hur det bultar i tinningen. Sedan när man är klar kommer en matthet över en, det känns som om man har gjort något väldigt ansträngande, fast utan den där muskelmattheten man får efter ett träningspass. Jag känner en varmklump i halsen och blir väldigt trött. Sedan kommer värken i munnen tillsammans med ett stort behov av vatten och smärtstillande. Oj vad jag är trött nu, god natt!

Stålmannen är trött idag. 10/34 och 2/6

Jag träffade en dam medan jag väntade på läkaren, den hon hade saker att berätta, 87 år ung med dåliga ben torr mutta och slut på ägg som hon beskrev sig. Hon sa att om man nu blir taxi chaufför, då kan man väl var lite socialt anpassad så att man kan konversera lite. Hon hade åkt med en drummel som inte sa flaska på en och en halvtimme. Så hon frågade honom när han hjälpte henne ur taxin om han ville ha dricks. Han sken upp och sa ja tack, då hade hon sagt till honom att det kanske han kan få nästa gång, för nu vet hon att han kan prata!
Sen sa hon att nästa gång ville hon ha den där taxichuffören på taxikurir som tafsade, för på henne var det aldrig någon som tafsade numera. Det är ju knappt muttan blir fuktig då jag pinkar på mig, jag behöver inga blöjor, jag sitter på en svamp.
Sedan berättade hon att hon varit egen företagare i hela sitt liv. hon hade varit ägare av en såg, likkistefabrik, manufakturaffär, vapenaffär och åkeri. Så en gång på femtiotalet hade hon fel klyvna bräder, men hon satte på sig kjol och drog av sig trosorna. Körde väg till möbelsnickeriet med lasset, öppnade dörren på lastbilen och satt där och skrevade lite gran sådär retligt. Min far sa sedan att det var väldigt mycket på det lasset, minst två ton i överlast för det var det vi fick betalt för.
Det var en kul dam, ja må då säga att den taxichauffören vet inte vad han missade!
Jag pratade som sagt med läkare i dag. Han hade några positiva saker att komma med, som att körtlarna med metastaser sjunker undan och går tillbaka. Strålningen och giftet dödar!! Det är bra, men själv är jag trött, frusen och stressad. Stressad över allt jag borde ha gjort istället för att vara sjuk. Jag längtar tillbaka till mitt jobb, för det är inget roligt att ha cancer.

liten Tuva äter stora lass, om hon får för mormor!

Frukost, och jag stötte på en mormor som jag bara måste skriva om.
Jag- Hej och god morgon! ännu en skön dag för nya äventyr!
Mormor--
Tuva(som är en liten flicka på 4 år, hennes lillasyster ligger på sjukhuset)- Godmorgon.
Mormor till Tuva -Vill du ha skinka?
-Nej, jag tycker inte om skinka.
Jag till Tuva- Det är inte skinka, det är kalkon!
Tuva- Ja det...Mormor bryter in  innan hon hinner svara färdigt- Du tycker väl inte om kalkon heller, eller hur?!
Tuva - Nej.
Mormor - Så du får marmelad, det tycker du är gott.
Tuva- Mm, ja.
Jag till Tuva- Det finns kräm, jordgubb, hallon, aprikos så kan du blanda om du vill.
Tuva- jaa.... Mormor bryter in och säger - Du tycker väl bara om hallon du!?
Tuva tittar på mig, sedan lite i bordet och säger- Ja, jag tycker bara om hallon jag.
Hela frukosten utspelade sig på samma sätt. Allt som kom från alla till Tuva som förslag, och försök till att prata med Tuva, avbröts och ändrades av mormor. Stackars barn, det är väl bra att mormor ställer upp. Men måste hon behärska barnbarnet som en hund, för om känner att det är en belastning. Ja då får väl hon prata med sin dotter istället.
Fast vad vet jag, hon har kanske en sjukdom som gör att hon vill behärska världen, fast den inte bryr sig.

Mat på stan, Istället!

Hungrig som en varg på grönbete, munnen skriker jag vill ha kött!! Hjärnan säger ta något billigt du känner inte vad det smakar ändå. Så jag gick till ISTÄLLET och fick se att de hade hemma hamburgare!!Happy hour! Så jag valde ett glas husets röda bara för att jag gillar vin, och att de ville ha en tjuga för ett stort glas vatten eller 36 för ett glas vin med vatten intill.För tugget var bröd och oliver, oliverna smakade oliv, och jag åt bara av det mjuka brödet. Maten var säkert god, men salladen smakade inget, inte ens salt. Potatisen var varm klyftpotatis som smakade segt. hamburgaren som jag beställde medium i stekningen var done, well done! men det var skit samma för den luktade gott men smakade Tofufärs utan kryddor. Det kändes som om jag bet i en svamp, den gav med sig som tufu, och ramlade isär som färs. Vinet smakade sur kork, jag blev så besviken att jag lämnade vin istället för vatten. Brödet var kryddat med oregano och vitlök, det kändes på lukten men smakade inget. Nu tycker ni att det var väl fasligt vad han gnäller, men det var inte meningen. Strålningen gör att man tappar smaken helt, så om någon har vägarna för bi, tid, pengar och lust kan väl de beställa en hamburgare på Istället, och sedan pingla mig, eller skriv i komentarerna, jag vill verkligen veta vad det egentligen skulle smaka.