Jag är kränkt, å det grövsta!

Stress, är mer ett syndrom och ett förhållande än ett beteende och tidsbrist. Jag blir fruktansvärt stressad av att jag inte längre hinner med eller orkar. Jag känner att jag borde hinna men jag kan inte längre för jag måste vila, som en gammal gubbe! Varje dag försöker jag att göra något som är mer ansträngande, måndag, tisdag och onsdag är jag på jobbet och försöker att hinna med något meningsfullt, så att både jag och avdelningen känner att de har haft nytta av min tid där. När jag kommer hem efter dessa timmar måste jag vila i en till två timmar, för att orka vara med resten av dagen och kvällen, utan att bete mig som man gjorde i lumpen, somna på en gång det gavs tillfälle att sova. Torsdag till söndag försöker jag att hinna med att skriva. Om vad jag skriver? Jag skriver en bok, en bok byggd på anekdoter från händelser i livet och om ett förlopp i världspolitiken, eller är det barnböcker? Barnböcker är svåra, men samtidigt lättare då man kan hoppa över vissa händelseförlopp, men samtidigt ha en fängslande historia helst utan svackor! Det skulle kunna vara mina memoarer, " En Volvoarbetares liv och leverne!" där jag berättar om hur det har varit, och är att jobba på en fabrik i Sverige åren 1980- 2013. Jag kanske skulle kunna publicera mina historiska rön, tillsammans med mina tekniska innovationer, som med fasthet och framsynthet driver vår socialpolitiska samhälle framåt!
Eller är det så att jag blir kränkt av min kropp, som förhindrar mig att utnyttja tiden till att leva mina drömmar, att resa, att skriva, att arbeta eller att träna. Nu är planen att jag även på måndagar och onsdagar ska gå på sjukgymnastik. Självklart kommer jag att göra detta, först så jobbar jag mellan 0700-1030, sedan sover jag mellan 1100-1300, därefter äter jag lite och går till sjukgymnastiken mellan 1400-1600. Klockan 1600 avslutar jag min dag med vila för att orka med nästkommande! Planen är att försöka nå full tid på jobbet. Arbete mellan 0700 och 1536 utan vila! Jag är bara lite nervös för att min kropp kommer att vägra att följa min vilja. Jag försöker att hinna med allt, köra till tippen och tanka bilen,ta en promenad och fixa med vad det nu månde vara och vila. Men min kropp sviker mig, så jag känner mig kränkt. Kränkt över att viljan inte försätter berg, inte ens för att få dammet att lyfta. Inte ens ett skit om kroppen envisas med att protestera via värk eller/ och avstängning. Jag är kränkt!

Svammel och ordbajseri!

Jag läste en gång om hur man byggde "ordbajserimallar", eller svammel texter om man så vill. Låt oss nu ta ett exempel på hur man kan göra. Först väljer man ut ett antal ord i det givna ämnet: Vindkraft, naturresurs, miljö, framtid, energi, barn, alternativ, spara, haven, glaciärer. Där efter kombinerar man dessa ord i olika meningar med hjälp av små ord och ord för meningsbyggnation. Då kan det se ut som följer: "Vindkraften är vår miljös framtid. Våra barns framtid och glaciärernas framtid. Vi sparar våra naturresurser så att haven i framtiden kan ärvas till våra barn. Våra barn får en framtida energikälla som kommer att bli deras naturresurs som sparar miljön och haven. Vindkraften kommer alltid att vara vår framtid." Eller om man vill göra det till ett negativt babbel." Om man oroar sig för våra barns framtida naturresurser är vindkraften ett alternativ som slösar på havens energi, speciellt när miljön påverkar våra glacierer och hav. Våra barns framtid står på spel på grund av att vi satsar på fel typ av energi....."

När jag läser texter från våra politiker brukar jag tänka på hur många gånger ett ord används, med alla ändelser, böjningar och synonymer. Relativt ofta ser man att de använder "ordbajserimallar". De ser ett mål i att inte säga något alls, utan ge höraren/läsaren en möjlighet att utifrån sin egen uppfattning "läsa mellan raderna" och skapa sig en bild av vad politikern sagt. För några 10-tal år sedan genomskådade journalisterna dessa trix, och lät dem slippa undan en, men inte två gånger. Idag finns det journalister som skriver sina texter på samma sätt. Vissa politiker och journalister är ordbajsare med mundiarré!  De pratar ren skit!