Natten är här....

Här kommer natten och med den mardrömmarna. Vaken i rädslan för att somna, vaken av rädslan för allt ont som drabbar de mina utan att de vet om det. Här kommer natten som varje gång jag somnar väcker mig med med kallsvett och hög puls. Sömnmedicinen som gör att man inte vet om man faktiskt vaknar eller sover. Man känner sig som en zombie med ett liv, som ändå inte är. Mitt enda tecken på om jag är vaken eller om jag fortfarande drömmer är en enkel lösning. Det är helt enkelt frågan om jag ser eller inte utan glasögon. Så när jag hamnar i mellan världen så lyfter jag på mina glasögon, eller också tar jag helt enkelt av mig dom. Om jag då fortfarande kan läsa eller se, då drömmer jag. Annars är jag vaken och befinner mig i Happyland! Kör hårt!!