Söndag kväll! Imorgon Göteborg!

En resa till Göteborg brukar vara kul, men imorgon så.. Jag hoppas att jag får en plan upprättad och att jag får reda på hur ofta och när jag ska på strålbehandling. Jag hoppas att jag får en tidsangivelse på hur länge jag ska strålbehandlas. Jag hoppas att jag får ett datum när jag betraktas som frisk igen. Jag hoppas, jag hoppas.
Jag känner mig lugn i själva behandlingen, inte för att jag vet vad som väntas av mig, men jag ser detta som ett äventyr. Ett äventyr med strapatsövning, ett äventyr som kommer att ge mig en erfarenhet som jag egentligen vill vara utan. Men ett äventyr som kommer att ge mig ett nytt sätt att se på livet. Jag ser redan saker som tidigare varit helt ointressanta men som idag har fått ett nytt värde, jag har fått nya mål i mitt liv och jag älskar min familj mer än nånsin. Jag hoppas bara att fler människor drar lärdomar av att de fått någon de känner sjuk, och att de känner att det kunde varit de själva. Att detta uttryck någon annan kan drabba dem själva, för det drabbade mig.
En mycket god vän till mig frågade idag om jag tänker hela tiden på min cancer, och svaret var nej, och så är det. Jag tänker inte hela tiden på min cancer, inte medvetet. Men jag påminns om den varje dag och jag har en ständig huvudvärk som säger att: Kroppen tänker på cancern, därför är du hela tiden på helspänn. Därför har du spänningshuvudvärk och ont i magen.
Det är som att köpa en ny bil. Du köper en unik bil med en unik färg och helt plötsligt så möter du en sådan bil du har, med samma färg också. Sedan en till, och en till, och en till....
När jag fått beskedet men utan att veta typen, så stod det i Expressen att Lisa Marklunds dotter fått cancer, hon var en förstasida, Men jag fanns inte ens med i notiserna. Helt plötsligt var det som om alla stjärnor i hela världen fått cancer, och det skrevs spaltmeter om detta, men jag fanns inte.
Det var som om jag trodde att jag var unik, fast egentligen så drabbas tusentals av detta varje år, tusentals!
Varje år insjuknar cirka 4000 människor av den typen jag har i Sverige, överlevnads procenten ligger på över 88%, det enda som kan ställa till det är att man hittar det för sent så att det spridit sig till andra organ. Enligt läkarna så är det inte fallet för mig. Den teknik de använder för att operera bort tumörer tillsammans med strålning ger en 99% överlevnad, på 5 års sikt 90% och på 10 år 88,5%.  Jag tror på min överlevnad och att risken att dö ligger mer i trafiken eller på jobbet än i cancern.
Så jag hoppas på att deras plan fungerar och att jag är tillbaka på arbetet i Mars - April.
När jag åker hem från Göteborg då vet jag, hoppas jag, hoppas jag!