Idag träffade jag min kamrat som haft hjärntumör, igen, han hoppas att han ska bli friskförklarad från cancern nästa månad. Samtidigt som läkare funderar på om han är frisk nog att behålla sitt körkort, och eventuellt borde sjukpensioneras, vill försäkringskassan att han ska återgå i arbete. Man måste ju som min fru sa undra, vems ärenden går försäkringskassan.
Tänderna är något man betraktar som självklara, tills nu. Nu börjar det bli klart att jag kommer att bli av med de flesta spottkörtlarna i munnen, de som producerar salivet som smörjer slemhinnorna i munnen, och håller tänderna rena från sådant man äter. Helt plötsligt kommer jag att bli tvungen att använda saliversättningsspray, flourtabletter och flourpasta. Jag kommer att bli tvungen att skölja min mun med rengöringsmedel (inte Listerine) och olja för att tänderna och slemhinnorna ska hålla. Jag kommer resten av mitt liv bli tvungen att ägna några timmar om dagen med att sköta min mun, det räcker inte längre med tandborste och tandtråd. Utan jag kommer att aktivt bli tvungen att tänka på mina tänder, att skapa rutiner för att klara detta. Det kommer inte att gå att skita i det, för jag är för trött för att borsta tänderna. Jag måste bli medveten och utföra en medveten handling flera gånger om dagen, för att kunna äta och för att få behålla mina tänder.
Jag besökte även min kurator idag, tack för att den möjligheten finns. Hon ger mig nya perspektiv.
Oxfilé Wellington är grymt gott, det var dagens middag som blev tillagad. Grymt gott, men det var första gången jag/vi gjorde detta så man lär sig av misstagen.
Min sons fästmö fyller år idag och det är också en sak som glädjer mig, det var roligt att se henne så glad.
Till aftonen var det Eva Rydberg, vi har en tradition att titta på dessa buskisar på trettondagsaftonen, och att äta löjromstoast, tillsammans med ett glas vin. Så även denna kväll.
Jag skrämde mig själv ikväll dels genom att brandvarnaren drog igång, och dessutom att jag inte hittade dörrhandtaget i min bil som jag haft i drygt sex år. Rosta bröd under brandvarnaren är inte att rekommendera. Dörrhandtaget satt där det alltid har suttit, men jag var någon annanstans i tanken. Det är fruktansvärt vad denna skit sjukdom suger mental kraft utan att man ännu inte är fysiskt påverkad. Planen är klar, nu återstår bara, färdiga, gå. Inställelse enligt order, klart för ordergivning, Verkställ!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar