Morgonstund har guld i mun, tungt men det stämmer kanske inte alltid. Denna morgon var tung, fixa allt för att sedan hämta min hustru och se till att vi kom med tåget till Göteborg, ett tåg med två våningar där vi satt på den övre. Det är inte lätt att åka tåg då konduktören väntar med att kolla biljetten till efter Falköping. tjugo minuters väntan där man inte kan vila i ett tåg som vaggar sakta från sida till sida. Väl framme i Göteborg ska man lösa problemet med att ta sig från stationen till Sahlgrenska, så från Centralstationen ska man ta spårvagn nummer 17 på plattform B mot just Sahlgrenska. Hur man ska ta sig tillbaka får vi reda ut i morgon. Framme vid Sahlgrenska gick vi till huvudentrén för att syssla med tillverkning av oslammade fosfater med mera, och med inkomster kommer utgifter.
Aston Villa hotell/ villa Fridolin är ett litet trevligt hotell på Askimsgatan 10, precis nedanför Sahlgrenska. Så gångvägen från huvudentrén är kanske 250 meter och är inte så svårt att hitta, dessutom ligger det vackert. Där bokades vi in under denna period, vilket inte var helt fel.Om ni tycker att jag skriver lite rörigt så beror det på att jag har en tv som står på alldeles intill mig.
Strålning, ja för att få strålning måste man spänna fast överkroppen och huvudet så att strålningen träffar exakt lika varje gång. Man delar upp dosen man ska ha i ett antal delar som man skjuter från olika vinklar. På så sätt får de max dosen för den gången där strålarna korsas, på så sätt sparar man frisk vävnad. Så om jag förstått detta helt rätt så kommer ingen av dessa strålar gå samma väg, men korspunkten kommer att vara i modertumören. För att detta ska fungera har man gjutit en mask som får en att tänka lite åt "Lammen tystnar!", men ändå inte. För man spänns fast i en bänk, med masken som är en avgjutning från bröstkorgen och uppåt. Den masken håller fast huvudet, käken och halsen så hårt, att när man sväljer, då har struphuvudet så svårt att röra sig att det känns som om man ska kvävas i egen saliv. Tack Frank Sinatra för din underbara sång! Utan dig hade jag inte klarat de där trettio minuterna. Trettio minuter av koncentration på text och musik samt att försöka hitta filmerna han sjungit sångerna i. Efter en stund kom sjuksköterskan in och sa att nu är det klart för idag, men i morgon bitti är det samma resa igen. Sedan blir det bättre och allt kommer att gå smidigare med strålningen.
En vandring till Linnégatan för att införskaffa oss lite mat, slutade på en pizzeria, en av få på den gatan. Pizzorna var väldigt goda men när vi skulle betala blev det lite strul.- 176 kronor sa han!- För två pizzor? - Ja, eller nej. jag måste räknat fel! Han räknade om och konstaterade att han slagit in felbelopp. - Ja, 146 blir det! - OK sa jag och sträckte fram en femhundring. Han gav mig 350 kronor tillbaka och sa,- Jag vill inte bli av med all växel så om du ger mig 26 kronor till så blir det jämt. Jag tänkte inte så mycket utan började räkna upp 26 kronor under tiden jag räknade i huvudet. Konstaterade att detta blir ju att jag betalar 176 i alla fall. Jag sa,- Det blir ju fel, det är du som ska betala mig 4 kronor. Han säger - Hm, så blir det när man fyllt femtio år! Och ger mig tre kronor! Skit samma, pizzan var god!
Min hustru jobbade i natt, så hon sov på tåget ner i cirka en och en halv timme. Först somnade hon till 18 nyheterna, sedan till Halv åtta hos mig. När handbollen började var hon ner bäddad och sov för natten, jag hoppas att hon sover gott.
Just nu är det handboll på tvn och jag sitt er på vårt rum och konstaterar att, jag som är så handbolls intresserad bryr mig inte. Jag är inte ens upprörd av att de spelar som krattor, jag skiter i detta för jag ska på strålning i morgon bitti, sedan ska jag få cellgifter i fem timmar. Där efter är det lunch och sedan en ny omgång med strålning. Handbollen har ingen plats i mitt liv just nu, fast det har knappt någon idrott just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar