batteri behov! Måndag 7/34

Måndag, söndagen bara rann förbi. Fast ändå gjorde vi mycket på söndagen. Min svåger fyller år i dag så vi firade honom igår. Jag kopierade film VHS till hårddisken, för att senare försöka klippa detta till något vettigt. Jag hittade funktionen Auto tracking på VHS'en så jag slapp allt brus. Jag har hittat en ny smak, vaselin! Vatten smakar, kallt. Kaffe luktar kaffe men smakar varmt. Maten smakar vaselin och när jag åt kvälls mackan så luktade osten, ost, men smakade vaselin. Brödet luktade kummin, men smakade inget, faktiskt. Allt med fet i smakar vaselin. Åtminstone så är det så i min mun just nu. När jag pratade med personalen efter strålningen i dag så sa de att det är nu du ska äta allt du annars tycker är äckligt. Inälvsmat är billigt så nu kan jag spara pengar.
Jo det finns ju fördelar med allt men vissa saker kan ju kvitta.

Min mus skriker efter batteri, så det måste jag fixa innan kvällen, eller!? Jag har redan varit ute och gått några kilometer, en fem, sex stycken. Jag gick och letade en musikaffär som heter Gitarren, och råkade träffa en brevbärare. Nå, glad som jag var så frågade jag brevbäraren, - Herr brevbärare! skulle ni med era kunskaper om adresser tala om för mig var Gitarren ligger? Denne postiljon stirrade på mig som om jag just blivit nedstrålad från himmeln, likt Mr: Bean, och bad honom att föra mig till era ledare! Han sa inget, bara stirrade på mig som han förväntade sig att jag skulle vifta med en strålpistol eller något. Så jag sa,- Gitarren är en butik som ska ligga här i närheten, kan ni tala om för mig vart jag ska gå? Inget svar. Så jag fortsatte - Måste jag betala porto för att ni ska kunna hjälpa mig? Då hoppade han upp på cykeln, körde iväg över övergångsstället fast det var rött och både bilar och spårvagnar körde förbi! Jag bara konstaterar att detta måtte varit ett kassabiträde som fått utomhustjänst.

 När jag gick igenom slottsparken kom det en äldre dam med stavar gående från höger. Hon hade inget högre tempo så man brydde sig inte direkt. Strax innan hon nådde fram till vägen där jag gick, ökade hon farten så mycket att hon kom ut före mig. Inget med detta egentligen, men hon tog ut kurvan så mycket att jag blev tvungen att stanna, bara för att se om hon hade ett dolt släp efter sig. Hon gick ut som om hon hade minst tjugofem meter långt släp efter sig. Accelerationen var som om hon hade en totalvikt på  femtio ton, minst! Men jag lovar att tanten inte ens tangerade femtio kilos strecket, inte ens med kläder och stavar! En liten tanke slog mig, så jag gick för bi och släppte av en rökare framför henne. Hon hostade lite men hon klarade inte av att komma ifatt mig i alla fall, hon var ingen VOLVO snabbe!

Imorgon är det en ny dag med nya äventyr, eller som den gode Raimond skrev till mig: En drake måste ha motvind för att kunna flyga.