Jag hade tänkt skriva något om tisdagsbarn på en måndag, men det känns rätt ovärt, så det struntar jag i. Sedan tänkte jag skriva om dagen som är, fast inget har ju hänt. Jag planerar inga Herkuliska stordåd längre, för den tiden är förbi. Idag gäller ju det bara att leva och det är gott nog. Jag avbokade vår resa till Kanarieöarna idag, det kändes vemodigt men nödvändigt, för jag hade hoppats att vi skulle kunna åka, min fru och jag. Men realismen stirrar på en så att man blir mörkrädd för mindre. Nå ja, denna vecka väntar jag på samtal från KSS (KärnSjukhusetSkövde/Skaraborg)med meddelande om att (vilket redan är klart) jag ska åka till Göteborg på Cancerkonferens, det enda oklara är vilken dag. Så blir det inte denna vecka, ja då är det nästa vecka. Precis om att man skulle ha ett nytt kök eller så, man ringer till en hantverkare som säger självklart tar jag jobbet, för det tar max tre fyra dagar, topp fem. Men ring mig på torsdag för jag har det lite trångt just nu, känns det igen? :)
Denna helg är min livräddare Alvedon och Kåvepenin, Tack för att ni finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar