Prata, prata prata!

Min fru talade om det för svärmor, jag talade själv om det för min svåger, det gick lätt men var lika tungt för det. Fast jag talat om det så många gånger, skakar jag i hela kroppen när jag talar om det. Det kanske blir lättare om man kallar det för något annat: typ-- jag har fått ostindienfararen på besök, så jag vet inte hur länge jag kommer att vara bortrest. Fast då kommer man ju bli tvungen att förklara vad man menar med ostindienfararen, sedan kommer det att spekuleras varför man sa besök istället för påhälsning. Vad menar jag med bort rest, eller menade jag bortrest, eller sa jag resa bort. Strunt, det blir inte lättare utan det som gäller även ikväll är att: jag har fått cancer, jag vet inte ännu vilken form av cancer, bara att den är elakartad för de har tagit bort metastaser ur min hals. Jag vet inte var modersvulsten finns, men det lär jag få reda på torsdag eller fredag nästa vecka, för då läggs jag in igen. Men till er alla som läser detta så gäller fort farande och för alltid att:- Det ordnar sig med begravningen, bara kärringen blir död!