Inatt har jag sovit, dubbel dos av sömntabletterna gjorde susen, min läkare som skrev ut dem tyckte att jag kunde prova men någonstans mellan ½ till 1½. Sist jag använde dem tog jag en åttondel, så inatt blev det en kvarts tablett, vilket dunder. När jag vaknade hade jag ont i tänderna huvudvärk och madrassen på väg ner mot golvet. Om jag sovit gott? tja jag har sovit oavbrutet i nio timmar, sen så döm själva. I går kände jag en klump i halsen, en klump som inte går att svälja bort, en klump av rädsla. En rädsla jag inte känt sedan tioårsåldern, innan vi flyttade ner till Skövde. det var den gången då min far och min morbror körde mig till sjukhuset i Hudiksvall med en rasande fart, nio mil med magsmärtor och en skräck färd då jag hörde min morbror sa till min far, - Det är skit med barn som har ont i magen, för är det blindtarmen så har den säkert spruckit nu, så han är nog död innan vi kommer fram i alla fall. Så ta det lugnt innan vi dör allihop!
Jag kommer inte ihåg om jag var rädd av färden eller döden, men jag kommer ihåg att jag var rädd. Jag förstod inte att även min morbror hade varit rädd på den färden, inte för än man blev vuxen. Men klumpen kommer jag ihåg, och jag kommer ihåg att jag inte hade ont i magen längre när vi kom till Hudiks sjukhus. Där blev jag inlagd för observation under några dagar eller längre, men det kommer jag inte ihåg.
Men klumpen som inte gick att svälja bort, den kommer jag ihåg, nu när jag ännu bara har en färd att utföra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar