Idag så kommer min dotter ner från Karlstad, hon gör det för att hon vill, inte för att hon känner att hon måste. Det tycker jag är ett bra vuxet steg, det är som att säga nej till en begäran utan att känna att, jag måste förklara varför. Det är vuxet och moget, det är starkt! Jag då, jo jag gör allt för att smita ifrån mitt ansvar i att tala om för svärmor att jag har cancer, jag blundar för ett måste och hoppas att någon annan ska ta det ansvaret, och vem blir det då. Jo min fru, den tyngden, den lasten, det ansvaret kan jag inte lägga på någon annan, för det är mitt. Även svärmor ska få hör det från "hästens mun", även hon ska få hör det från mig och inte ett rykte. Jag springer som i en dröm utan att komma vidare, så när jag satt hos min granne och vän bara för att prata bort tid, och hindra att hjärnan ska spinna loss, ringde telefonen. Så om en liten vecka drar cirkus Ohlsson igång, då börjar operationerna. Tänk vad jag önskar att jag slapp, att någon annan sträcker upp handen och säger: Micke, jag har varit med om detta förr så jag vet, jag tar din plats så du slipper! Det händer inte mig, det där händer bara andra! Men nu har det hänt mig, jag är den där "någon annan" .
Så nästa vecka börjar resan, nästa vecka så vet jag vad destinationen blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar