Fram och tillbaka!

Hemma, okej. Min telefon ringer och min moster är i den andra änden, utan att mena något ont men ännu en människa att tala om för att jag har cancer. Jag har ju faktiskt inte pratat med moster sen i somras så det borde egentligen vara kul att prata med henne. Men klumpen kom tillbaka, jag djupandades och körde på, på samma sätt som jag själv fick reda på det förmedlade jag det vidare. Med finess? Nej, inget kringsnack, inget prata väder och vind utan bara "- Moster, jag har fått cancer. de har hittat metastaser i den knölen på halsen som jag pratade om när ni var här i somras. Nu på torsdag, fredag vet jag mer!" Sen slog det mig att jag hade upptäckt knölen på halsen före midsommar. Sedan konstaterade jag att, egentligen så mår jag fortfarande bra, klockan är inte 11.35 än. Jag mår lika bra, fysiskt nu som i tisdags före 11.35. Det är bara min hjärna som spelar mig spratt, jag är nog inte sjuk i alla fall. Moster och jag pratade i cirka trettio minuter mot de normala, en timme och trettio minuter. Så nog förstod hon allt, och läkarintyget och sjukskrivningen och min tid nu på torsdag gör att jag också förstår, jag vill inte förstå, men så här är det. Jag har fortfarande cancer och i vilken omfattning kommer jag att veta på fredag.