En söndag med drag!

Det råder styv-kuling med stormbyar ute. I min hals är det infektion som råder. Det är så jäkla jobbigt att bara gå ner i källaren för att hämta något, för sen ska man ju upp igen, och knäna värker. Gnälla gnälla och gnäll. Vem blir upplyft och uppiggad av en sådan här bloggare som bara skriver elände elände och elände. Tja jag tror inte nån blir gladare på annat sätt än att, det finns alltid någon som har det värre än jag. Och att,  jo visst har jag det jobbigt just nu men jag bor i Sverige där det finns fungerande sjukvård, som är i princip gratis. Vi har en hyfsat fungerande skola, ja den är inte i världsklass men den är gratis. Vi har ett infrastrukturnät som fungerar, inte jämnt men för det mesta. Vi har en åldringsvård som fungerar, inte den bästa i världen men den fungerar. Vi som bor här i Sverige har det bra, för det finns så många som har det sämre. Så vem är jag som klagar, och med vilken rätt? Jo jag är en svensk man som bor i Sverige och som nu ser till att jag får lite skatteåterbäring. Jag skulle ge väldigt mycket för att slippa få skatten tillbaka på detta sätt, men jag har fått en sjukdom som ännu inte är fullt diagnostiserad mer än epitetet Cancer. När man ser på statistiken så kommer jag att leva vidare med stor sannolikhet, det är samma sannolikhet som ser mig som vinnare när jag spelar på Tipset eller Triss. Det finns en sannolikhet till att den där lilla procenten eller promillen gör mig till vinnare eller förlorare, och det är den som skrämmer mig. När man är ute och går är sannolikheten att bli påkörd stor, varje mil man kör ökar risken att man blir inblandad i en trafikolycka. Men det är bara statistik, det är som att bli vinnare utan att köpa lotter. Jag har fått en lott jag inte vill ha, jag har blivit statistik i gruppen cancersjuka. Förut var man i statistiken som en i mängden, den stora massan. Nu är jag en av siffrorna i en kolumn.