Natten till tisdag är också en natt!

Jag fick ett brev idag från KSS, det var bekräftelsen till att jag ska till Gbg, så då är man ett steg närmare sanningensminut. Det är ju märkligt hur vi människor reagerar över olika saker, och fast vi tränar oss på händelser så är det inte säkert att vi reagerar på förväntat sätt, utan blir väldigt irrationella. Just nu kan jag läsa och skriva men jag vet egentligen inte om jag kan detta imorgon. Just nu kan jag stå och gå, men i morgon, vem vet? Jag kan rapa upp fler sådana här saker, på sådant vi kan idag men om vår framtid vet vi inget. Så är det, och det är sant som Timbuktu sjunger, att Alla Vill till himlen men ingen vill dö!<http://youtu.be/Hv759wmsSFk>
Sedan kan man ju alltid diskutera vad himlen innebär, för vi har nog alla vår egen inställning till livet efter detta. Men det är själva tanken, alla vill ha något bättre än de har just nu, men ingen är bered att ge upp sin plats här och nu, och det tror jag på. Jag vill inte lämna det jag har utan strid, för mitt liv är ändock mitt. På torsdag kommer procentsatser och mer ingående diagnos presenteras för mig, hoppas jag. Det blir då jag kommer att veta mer än själva epitetet och en gissning, de blir då jag vet hur min framtid kommer att se ut. Just nu känns det mest bara tomt och märkligt, och att man befinner sig i ett ingenmansland.