Kristian Gidlund är död! Han med den röda tuppen! Hans kamp är över medan världens alla andra människor kämpar vidare, vidare mot olika mål och klockslag. Klockslag som betyder olika saker beroende på var i livet de befinner sig, och hur nära sin egen död de är! Det är lite magiskt att veta att ens tid är ute, det måste vara som att sitta i en dödscell, väntande på att straffet skall verkställas och ens liv ska släckas. Den röde tuppen från barnramsan har nu blivit upphöjd till ett minne, ett minne som för en tid framöver bara kommer att innebära sorg. Man kan skriva detta på många sätt men jag lever vidare i min kamp, med mina problem och mina våndor, Kristians kamp är rent fysiskt slut nu. Till en vän som jag sörjer fast jag endast känt honom via hans blogg, I kroppen min. Till en vän som visat sig starkare än jag, fast jag fortfarande lever. Han behöver inte vara rädd längre, han behöver inte ha ont eller kämpa. Han slipper alla kommentarer med "Du ska se att det fixar sig!" eller "Tron kan försätta berg!" alla "Bara lite till, jag vet att du fixar det!". Jag är avundsjuk på Kristian, för hans kamp är över, men jag vill inte byta med honom! Mitt liv går vidare mot nya äventyr och resor. Mot nya mål och insikter! Mot universum och vidare!
Dock till slut är en vän i tanken borta. Hans minne lever ännu kvar som en man som kämpade för sitt liv och förlorade. Hans när och kära sörjer och känner oändlig saknad. Lilla jag, känner bara till hans kamp! Lilla jag, är ledsen å han vägnar, och det faktum att den nu inte kommer att finnas mer från honom att läsa. Lilla jag, har bara läst, men ibland utan att förstått. Lilla jag, har inte alltid förstått att Kristians klocka går fortare än världens klocka, och hans batteri av tid var på väg att ta slut. Min tanke att "Lilla JAG, borde tagit kontakt med honom fler gånger medan han levde så att vi skulle kunnat jämföra vår tankar!", den är nu intet värd och degraderad till en del av min ångest. En ångest över att jag fortfarande lever och kommer att fortsätta att göra så i många, många år. Lilla jag, som lever mitt liv vidare mot universums oändlighet, en oändlighet där Lilla jag, kommer att existera i något större tidrymd än Kristians, dock lika osynligt mot stjärnhimmeln.
Svarta tupp, när Du hörs gala,
blir det mörkt, natten är inne.
Svarta tupp, när Du hörs gala,
blir det mörkt, natten är inne.
Men när den röda tuppen gal,
då gryr morgonens timme.
Men när den röda tuppen gal,
då gryr morgonens timme.
Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sagt
vad ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.
Och de möts på en arena
näbb mot näbb mitt för varandra.
Och de möts på en arena
näbb mot näbb mitt för varandra.
Sporre av järn har den ena
men sitt mod äger den andra.
Sporre av järn har den ena
men sitt mod äger den andra.
Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sagt
vad ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.
Svarta tupp, tror Du Du vunnit?
Säg mej vem slipade sporren?
Svarta tupp, tror Du Du vunnit?
Säg mej vem slipade sporren?
Den röda tuppen har aldrig dött
ni möts kanske i morgon.
Den röda tuppen har aldrig dött
ni möts kanske i morgon.
Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sagt
vad ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.
Svarta tupp, tupp svart som natten
snart blir Din tid att förblöda.
Svarta tupp, tupp svart som natten
snart blir Din tid att förblöda.
Den svarta tuppen är stor
men segrar ej över den röda.
Den svarta tuppen är stor
men segrar ej över den röda.
Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sagt
vad ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.
text o musik: José Antonio Sanchez Ferlosio
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar