Vad är det som är problemet?

När jag skriver känner jag verkligen att jag har något att förmedla, något jag vill tala om. Jag diskuterar gärna om allt. Ligger det utanför mitt kunskapsområde så ställer jag frågor för att jag är intresserad av vad den andre har för tankar. Mina frågor kan då verka väldigt dumma, men vet man inte vad en fallknop är eller skillnaden på en neutrin och neutron, ja då måste man fråga. Självklart kan man ljuga eller låtsas om att man kan , vilket snart då blir klart för den man talar med, även om de är väldigt självupptagna. Så jag läser allt möjligt och omöjligt, men jag läser inte damtidningar och jag undviker skvallerpressen, om jag kan. Jag är inte den som kan texterna på nya låtar. Jag är fruktansvärt dålig på artister och skådespelare, men jag tycker om det mesta när det gäller musik och film. Jag har läst(inte studerat) psykologi, fysik, kemi, matematik, ekonomi, teknologi, elektronik, tyska, engelska, geografi, historia, samhällskunskap med mera och lär mig fortfarande saker varje dag. Jo jag måste tillstå att jag faktiskt har studerat också, men jag betraktar mig själv som en medelohlsson. Jag är inte unik men jag är inte heller en byfåne. Jag har ett sätt att utföra saker som ibland är tåtrampande. Men jag står för mina åsikter och tycker att kritik ska vara saklig och rak. Gärna med förslag på förändringar som kan göra det bättre, annars vet inte folk vad som menas, eller gäller. Raka puckar alltså, fast det svider ibland.

Vadå näthat?

Här skulle jag gärna skriva vad jag tycker om detta, men jag hänvisar till Filippa Mannerheim istället, hon har nästan tagit ordet ur min mun.

Ett forum för åsikter.

Jag läser och skriver om händelser som upprör mitt rättspatos. Insändare som menar att anonyma skribenter inte behöver noteras, eller svaras. Ett klart problem med att inte klara av skillnaden på sakfråga och person. Om någon som jag själv signerar med Mikael Ohlsson så blir det 1000 träffar på ENIRO, vet man då vem som skrivit insändaren? Har det någon betydelse vilken det är som framför en åsikt eller kritik? Väger det tyngre om det är von eller af som tycker till än en vanlig son? På vilket sätt är det viktigt att man vet vem som har åsikten eller kritiken, så länge den är saklig? 

Jag har nu länge läst om personer som skriver att detta passar inte dem och de tycker inte om att inte få medhåll, så de lämnar forumet. Jag har läst uttryck från personer som är frustrerade av att de inte blir lyssnade på och att de blir ombedda att söka sig till andra forum för sitt sätt att se på världen. Istället för att man tittar på deras åsikt eller kritik sakligt och behandlar dem värdigt, utan tillmälen!

Ibland så svider det!

Min far är 82 på det 83:e av sitt liv. Om han är gammal? Nä, han har snart 83 års erfarenhet mot mina snart 54. Det är inte åldern man ska rädas, utan sjukdomarna. För det är dom som knäcker ens kropp och gör en gammal. Idag ringde en av mina mostrar, jag fann detta mycket roligt. För det första har mina mostrar så lika telefonröst att jag de första 3 minuterna inte visste vem av dem jag pratade med. Men sedan fick jag tillräckligt med information för att veta, vem jag talade med. 

Sedan har jag en förmåga att falla in i dialekten, samma sak när jag pratar med min syster i Åmål, efter några sekunder pratar jag Hälsingedialekt, fast jag bott i Skövde i 40år. Förr försökte jag att förtränga, men nu har jag gett upp, precis som med mitt öknamn på Volvo, det finns där och jag kan inte stoppa det fast jag ogillar det. 

Tackar som frågar!

Jag får ofta till mig att jag ser pigg ut, och att jag ser frisk ut. När jag möte människor, på jobbet eller utanför, ja, då har jag först vilat innan jag ger mig iväg. Jag brukar sova innan jag åker till jobbet, och jag brukar "vila" i två timmar innan jag åker iväg och handlar, eller vad jag nu gör. Annars orkar jag inte! Utan tvekan så mår jag bättre nu än i somras! Jag äter inget morfin! Men jag äter fortfarande smärtstillande. Jag orkar mer, men kollapsar med jämna mellanrum av ansträngning, utan egentligen gjort något speciellt. Jag har alltid, helst, vatten med mig. Annars får jag ännu mer problem med svamp i munnen, och med detta problem med tänderna. Jag dricker litervis med vatten varje dag, vilket medför väldigt många toalettbesök. Och så vidare, jag kan fortsätta med allt Cancern medfört i problem för mitt liv, men, jag lever!  Jag har inget att skryta med, men jag har fått ett nytt sätt att se på livet. Jag vet att jag har bra överlevnad på 5års sikt, 60-80%. Om man har metastaser är överlevnaden halverad. Jag hade metastaser i körtlar i halsen. Så nu handlar det om nästa röntgen, och om de kan hitta något nu.

Min största önskan just nu är inte att vinna på vare sig Lotto eller postkodlotteriet,

 utan att ännu en röntgen passeras med ett OK.

Så hur mår jag? Jag är livrädd, men jag hoppas, verkligen hoppas att allt är OK,

så att mitt liv kommer att kunna fortsätta.