Vilken färg har en dag?

Vaknade nu denna morgon med en fråga i huvudet, vilken färg har en dag? När jag druckit upp mitt kaffe så satte jag mig att titta ut genom fönstret, och konstaterade att varje dag har en egen färg. Idag så har alla bladen fallit från de träd och buskar jag ser, så de har blivit bruna. Några skator leker på taket till mitt skjul, teglet är rött och har lite gröna alger på. Cypresserna på grannens tomt är gröna och hans hus lyser varmt gult i solljuset som bryter igenom den grå- blå himmeln. Asfalten på gatan är grå -svart och gul-röd-bruna löv ligger på trottoaren. Överallt jag ser så finns det färg, på ett sätt som man också såg världen före färg -tv:n. Idag är det en för-höstdag med många varma färger. Färger som finns där även när jag inte ser år det hållet. Jag känner att en dag som man säger är grå, är det mest för att vi tycker att inget roligt händer. Så min slutsats är den som alla redan känner, men ibland inte vill kännas vid: Man har det inte roligare än man gör det, och även om man är färgblind så är världen färgad.

Spelberoende!?

Vad gör jag om dagarna? Tja, jag sitter och läser. Jag läser böcker och på internet, jag läser mycket! Jag lyssnar på musik och tittar på tv och spelar. Varje timme gör jag något nytt för att inte få en statisk belastning på min nacke och rygg. Jag byter plats och position, jag går, står, sitter och ligger. Jag gör många saker som alla har en sak gemensam, att jag inte har gam-nacke eller böjer mig framåt. För allt som gör att jag böjer mig framåt gör att jag får värk. Så nu är det färdigt med dagens klagande.

Jag försöker att varje dag spela på min ukulele och dagar jag inte spelat känner jag lite skam för att jag fuskat med min träning. Nu ska ni inte tro att jag är någon AndresSegovia på uke, för det är jag inte och inte är jag någon sångare heller. Ibland känns det som om jag är helt tondöv när det gäller min egen röst, jag är personifierat den entoniga lilla klockan, fast jag klarar inte ens av att hålla ton.