Gamarna samlas, de skriker som fiskmåsar!

Lag är lag!!! Vi måste bjud tjuvarna på kalas! vi måste ge dem en chans att stjäla lagligt också! Min far är död och nu ska askan bjudas ut till högstbjudande! Jag måste bara säga detta, FY FAN! Sen är det bara skattmasen kvar att kräva pengar. Min far sa att man föddes fattig med två tomma händer, man dör fattig med två tomma händer. För man kan inget ta med sig när man går. Än dock känns det skändligt att gamarna och tjuvarna måste bjudas till bouppteckning! De har ju stulit allt så vad finns kvar att stjäla, hans aska?

Nostalgi!

Jag vet inte varför och jag bryr mig intet där om, men min födelseort ropar mitt namn, och Ljusdal, jag kom! Jag har pratat med Simas som redan gjort två filmer om Ljusdal, och han lovade en tredje, men så blir det inte, hans Ljusdal har dött! Det är kanske så, om man tittar i sin själ så finns det nog ett tomt utrymme som fyllts av sitt nya hem. Minnena finns kvar, om Björkberg, Hybo, Ljusdal och Färila, precis som dialekten. Jag har under många år försökt att tysta talet från Norrland, men uttalet lever starkt kvar. Det är inte så att jag skäms över att komma från Hälsingland, utan mer ett försök att passa in! Passa in i Skaraborg! Nu har jag levt hela mitt vuxna liv i Skövde, jag har åter igen gjort ett avslut med min gamla hembygd, jag har åter igen försökt att glömma oförrätter. Det finns tillfällen när man vill vara elak, men de har inte gjort sig förtjänta av att få en del av min nutids historia, de tillhör det föregångna, precis som dinosaurerna! 

Det gör ont!

En sårad själ skriker som en sårad val, ljudet färdas genom haven, genom vatten bara för att nå de dövas kroppar! Ljudvågor träffar kroppen från ropen, men ingen hör. Att varje dag titta sig i spegeln och säga, Jag är på väg att bli frisk, jag är frisk! Jag kan arbeta, jag behövs! Samtidigt som man ska förtrycka smärtan i kroppen med smärtstillande, neka sig själv att känna värken som skär som knivar genom kroppen. Jag är odödlig! Jag har inte ont! Förmiddagarna går inte enkelt men bra, smärtan i ryggen och halsen är inte oöverstiglig, utan endast där. Piller som dämpar smärta, men ingen ångest. Piller som jag jobbar för att kunna sluta med, fast smärtan finns kvar. Mardrömmar, mardrömmar som jagar en varje gång man sover eller slumrar till. Drömmar som gör att man helst inte vill sova, drömmar som gör att när man vaknar, har svårt att veta var man befinner sig. Men smärtorna talar om varje gång man vaknar, var man är. Även när man sover har man smärtor. Men när de känns, då vaknar man. Knivar som hugger en i ryggen, det är som om man vore på jobbet dygnet runt, Et tu, Brute! Et tu!!