onsdag 9 oktober 2013

En komplimang som värmer ens hjärta!

Lite oväntat, lite överraskande Gung-Ho! Att få ett sådant till sig blir en komplimang, ett tack för att man vill nå ett mål som man försöker att visualisera och ena styrkorna kring. Arbeta tillsammans! Gung-Ho!

I vad samlar man styrka?

Jag har plockat svamp och lagt dem i en korg men inte tillsammans med äggen! Jag har ett konto på mitt jobb där jag har samlat dagar och timmar! Jag har konton på banken där jag samlar pengar och aktier, och i mitt hem samlas min familj! Men i vad samlar man styrka? Jag stoppar grejor i mina fickor och jag har spikar och skruvar i mitt snickeri. Jag har noter och böcker där jag samlat musik och ord! Jag har album med foton där jag samlat minnen och namn, men ingenstans kan jag hitta en plats där min styrka ligger, ingenstans ligger min kraft! Det finns dammar med vatten, i dessa har man samlat energi och det finns burkar med sylt som är samlade bär. I skolan finns barn som samlar på kunskap, på arbeten finns människor som är samlingar av liv! Men vart i hela världen finns min kraft och min styrka, ja var är min energi?

En sliten själ i en sliten kropp.

Ibland önskar jag att man vore präst. En själasörjare som vet hur man leder vilsna själar rätt. Jag känner mig rätt borttappad just nu, vilsen och ledsen i min själ! Varför? Mest för att min kropp skriker av smärta och jag vill mer än den klarar. Ska man gnälla varje gång man öppnar munnen?! Eller är det bara så att vi måste ha något att jämföra med, så att vi vet om vi har det bra eller inte! Men visst har vi haft en bra sommar, i jämförelse med vad då? Förra sommaren?  familjen som miste sina anhöriga den sista maj? eller den som vann 94 miljoner på Eurolotto? Som sagt, allt är relativt! En komiker drog ett skämt som jag tog på allvar, bara för att det var en variabel i mitt liv! " Mor Anna-Lisa kom ut från doktorn och talade om att hon endast hade 34 år, 65 dagar och 25 sekunder kvar att leva, 23, 22, 21... Hela familjen ställde in sig för hennes annalkande dödsdag!" 
Min tid är inte ute, jag är inte död! Jag är troligen helt fri från cancern, så jag kan inte sitta och vänta på att dö!! Jag vägrar att ge upp mitt liv, det bara är så! Så jag går på sjukgymnastik för att få min kropp att inse att värk går att övervinna genom träning. Värk går att dämpa med piller och det går att få tillbaka sitt liv! Nästan, säger läkarna! Det finns saker som aldrig kan bli återställt, det måste jag acceptera! VARFÖR DÅ? Jo jag har ont, och jo min kropp är sliten. Men jag är inte död! Jag vägrar att acceptera att ha ont i resten av mitt liv! JAG VÄGRAR!

3 kommentarer:

  1. Jag önskar jag hade svar på vart du kan finna styrka. Eller samla den. Själv försöker jag finna min, men samtidigt har jag ingen värk och kan inte ens förstå hur det är att gå omkring med värk dagarna i ända. Att det är hemskt förstår jag.
    Jag hoppas att du finner styrka och kraft. Och kämpar, för som du skriver, så är du inte död.
    Kunde jag så skickade jag dig en dos av den energi jag just idag känner ett överflöd av.

    SvaraRadera
  2. Tack för din tanke, för det är ju tanken som räknas. Vi är många som sliter med våra liv, och alla har olika utgångspunkt och saker i sina ryggsäckar. Jag hoppas att du kan finna din väg till ditt smultronställe med kraft och styrka. När du nått dit så tala om för mig vart det ligger, så kanske även jag hittar vägen! Tack för din omtanke!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag lovar att återkomma om det. Ha en fin dag!

      Radera