När mätte du ett snöre senast?

Nej, jag är ingen ängel! Jag har aldrig varit det och kommer nog aldrig att bli det. Men jag tror på rättvisa, jag tror på att man inte ska vara en bov eller tjuv! Mycket har man kallat mig, och mycket har jag gjort, men jag stjäl inte och jag försöker att alltid hålla mig till sanningen. Om jag ljuger?! Min sanning kan vara en lögn för dig, så hur ska jag kunna avgöra om jag ljuger eller inte! Som ett exempel: Vilken gud är den rätta? Hur mycket vatten finns det i havet? Kommer solen att slockna under min livstid? Finns det hjältar?
Alla dessa frågor är exempel på olika svarsalternativ, beroende på vem som frågar vem! Det ger också en möjlighet till att skapa lögnare och sanningssägare! För precis som med att konst är vackert, så utgår man alltid från en betraktare, och en eventuell köpare! Där ligger allt i betraktarens öga! Vilken bil är bäst? Hur långt är ett snöre?

New York!

Vi har varit där nu! Så kan jag säga för jag har varit där! Jag har känt pulsen, sett stan, smakat på vattnet och andats luften. Jag har varit där! Men det har kanske du också?! Kanske fysiskt som jag eller teoretiskt via drömmar, filmer och Google map! Jag har pratat språket ätit maten och gått på betongen! Men , det har kanske du också gjort. Ätit mat, pratat ett språk, gått på betong och andats luft. Det är ju sådant vi flesta har gjort eller gör. Så är det så speciellt med att varit där? Jo för mig är det speciellt, för jag har uppfyllt ett löfte, till mig själv, till Lena, och framförallt till Jimmy! Löftet har hjälpt mig att leva vidare, det har hjälpt mig att känna atmosfären i böcker jag läst, och filmer jag sett. Visst har jag varit i New York tidigare, på Manhattan, i Chinatown och i little Italy. Jag har läst romaner och deckare. Jag har sett filmer och serier, men jag har aldrig känt luften i New York. Jag har känt pulsen, människors stress i stans tunnelbana, jag har sett poliser i arbete och taxibilar tuta. Jag har levt andra människors liv i New York, så visst har jag varit där tidigare. Denna gång kan jag säga: Det var varmt i stan, ångan från brunnarna var het, nästintill brännande. Det är något man måste akta sig för! Chinatown luktar fisk, och frukt. När man lyssnar på kinesernas prat på gatan, så låter melodin på samma sätt som om de skulle talat svenska. Det är som när man är i ett rum och alla pratar samtidigt, melodin finns där, men man begriper inte vad de säger för man kan inte urskilja en endaste enskild röst. I denna stad tutar man samtidigt som de bromsar! En NewYorker går saktare än en turist! De har ju sett allt så de behöver inte skynda sig till nästa gathörn för att se mer, och mer. Uppe i Rockefeller center är det bara turister, och vi! Vi som ser på ett fotografi som visar alla höga byggnader runt om, vi som jämför IRL med ett foto. Vi som tycker lite världsvant att ta det lugnt, världen är kvar även till er som står lite längre bak. Ge oss lite tid att fotografera, filosofera och dagdrömma. Ge oss en möjlighet att minnas scener ur en film eller bok, så vi kan bygga ett minne för livet. Ge oss lite utrymme, vi tar faktiskt bara med oss våra drömmar, tankar och intryck i hissen ner. Ni får faktiskt fixa era egna minnen själva, utifrån era egna världskartor. Min fru och jag kan numera säga: We know, we has been there. Manhattan är nu mera något mer än en drink för oss, det är vårt minne också!