KALLT!! Det börjar att bli kallt, jag kände i morse att det går inte längre att ha shorts på, jo det skulle ju kunna vara utan på jeansen i sådana fall! Gå runt som någon träningsgalning utan stretschbrallor och träningsshortsen utan på. Fast i detta fall mina camo. Tänker bilden, säckiga jeans med camoshorts och rutig utanpå skjorta. Tjock jacka och keps! Det är ju nästan att man måste prova, fast utan att lägga upp bilderna på FB, helt galen är man ju inte. Jag lägger den här! eller inte!!
Jag träffade en kamrat på gymmet, han har också haft cancer. När jag kom hem började jag att fundera på hur många det är i min omedelbara omgivning som har eller har haft cancer, i olika typer dock. En av mina kamrater från komvux, Volvo och Hemvärnet har det mycket jävligare än jag någonsin kommer att få det. Fast man kan inte jämföra elände, mitt elände är värre än ditt! Det fungerar inte, varje persons elände är det värsta denne just nu drabbats av, så är det.
Jag för söker, rent terapeutiskt att skriva här på bloggen om mitt elände, mina problem och besvär. Jag har som man säker kan begripa undantagit allt som rör min familj, av det skälet att det är inte offentligt. Jag skriver inte om min fru eller mina barn mer än då det har direkt samröre med min sjukdom, annars inte. Ja ni som läst allt vet att det inte stämmer till 100%, men min ambition är att det ska vara på det sättet. Fast när jag mått riktigt dåligt har jag ibland sluntit i den ambitionen. Dock icke med mening att vare sig skada eller såra. Jag är inte helt utlämnande heller, jag skriver selektivt så mycket är av graden "for you to guess, for me to know", vilket innebär för er som läser: Jag skriver om det som har berört mig, och jag utelämnar mycket, men jag lägger inget till. Utan allt är som jag upplevt saker och ting!
Tv är ett underbart medium, jag älskar serier som handlar om udda personer, Sally, The big bang theory, MASH, New girl, ett herrans liv och några till. De handlar om personer som i sak liknar ens eget liv men inte i exakthet. Sally, tankar och reflektioner som även jag har haft, fast inte så på spets. Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke! The big bang, Sheldons neurotiska beteende, knack Penny, knack Penny, knack Penny. Howards spännande klädval, helt utan för moden. Raj, enorma blyghet inför det andra könet. Leonard, mycket socialkompetens men brister som vi alla i konsten till snabba repliker, utan lider av eftertankens kranka blekhet. Jag borde ha sagt så istället! MASH, Hawkeye som alltid skämtar för att dölja sitt trauma. Man känner igen sig själv i personernas beteende, orsak och verkan.
Alla har väl sett rånaren som lämnade mannen kvar på spåret att dö. Vi förfasar oss för personens brist på empati och med mänsklighet. Men var ligger skillnaden?Varje dag rånas och MISSHANDLAS människor i vårt land. Ingen av rånarna/ våldsverkarna ringer efter en ambulans eller hjälp, efter sitt dåd! De lämnar offren till att förblöda, att svälta, att lida, att frysa, att dö. Helt utan tanke på sina offer springer de ibland skrattade iväg efter fullbordad misshandel. Rånaren som rånade offret på spåret och sedan lämnade honom att dö är inte sämre än någon annan våldsverkare utan snarare tvärt om, han slog inte, han hoppade inte, han sparkade inte, han bara stal och lät honom ligga kvar där han låg. Precis som andra rånare/ våldsverkare.
Vi såg dådet på tv, och kände ilska över råheten och bristen på empati. Varje dag misshandlas barn fysiskt och/eller psykiskt i skolan, mobbing. Vi vuxna kräver av oss själva att vi måste vara 100% säker på att det vi ser, är vad vi ser, och inte vad vi tror att vi ser. Så vi väljer alldeles för ofta att blunda, vi vill inte använda vår auktoritet för vi är konflikträdda, vi tycker allt som oftast att detta ska samhället fixa, det är någon annans jobb! Problemet är att just du, och jag, är just denne person, någon annan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar