Jag var på KSS idag, inga problem eller så för egen del, utan för att min fru skulle få några sprutor och jag byta en tid. Nåja, jag vet inte hur många av er som sett svängdörren på KSS, så jag försöker med en beskrivning. Dörren som snurrar består av två fack, varje fack har en fjärdedels glasvägg. Så när man ska gå in, måste man vänta tills glasväggen passerat, sedan kan man kliva in. När man står där inne, måste man med korta steg följa rörelsen runt moturs, så att man kan kliva ur på andra sidan. Kommer man för nära någon av glasväggarna som omger en under passagen, stannar dörren.
När jag var på väg där ifrån väntade jag på att väggen skulle passera så att jag skulle kunna kliva in. Då stormar en dam i grå kappa förbi mig in i det hål som precis påbörjats som sedan växer för att sedan minska, och man är på väg ut. Jag förstod inte varför hon skulle tränga sig in i den lilla springan eftersom den skulle bli större. Sedan gick hon så nära glasdörren att den stannade, varvid hon skallade glasrutan, och jag började att skratta. Av stressen gick sedan damen så nära glaset att det stannade flera gånger och turen genom dörren förlängdes med många sekunder. Jag och några till skrattade ännu mera av detta. Hennes stress, dels av att hon skallat glasrutan, vilket jag ALDRIG sett någon göra förut, att dörren stannat, ja. Men skallat aldrig, och dels av att vi skrattade. Gjorde att hon nästan sprang ifrån dörren med en väldig rodnad. Jag är skyldig denna kvinna ett stort tack, för hon har förgyllt min och några till´s dag i dag, tack.
Idag fyllde min dotter år, det var kul och väldigt glädjande att se hennes spontana glädje av att få ett tjog trådrullar i olika färger till sin symaskin. En glädje som var större än av att få den utlovade nya mobiltelefonen. Jag tvivlar på att hon ringaktar (ser ni skämtet där?) sin present med mobilen, eller de andra. Men tråden hade hon inte förväntat sig, och tydligen var det ett behov som vi tillgodo såg, och hon blev tydligt och verkligt glad.
Grus och gnejs, fast mest grus vill jag påstå kom till oss idag, cirka sju ton eller fyra kubik. Detta spreds över gården med stor mankraft. Jag sprang runt med skyfflar och krattor, sedan gick jag in och drack vatten. Jag vet att jag inte ska, men det är väldigt svårt att låta bli att hjälpa till med jobbet att sprida. Men denna gång kunnde jag nästan, för det var tillräckligt med människor ändå, som skottade och krattade. Men mitt val satt i att, hjälp till, och ta tio- tjugo milligram extra morfin. Eller att låta bli så mycket som är möjligt, och fortsätta med uttrappningen. Jag valde att fortsätta på inslagen väg, minskning av morfinet.
När jag minskar morfinet, kan jag minska medicinerna mot illamående, och minska på magmedicinerna mot förhöjd syra tillverkning imagen och bulkmedel mot trög mage.
Just nu när jag skriver detta, känner jag mig rätt okej. Stabil, jag kan prata om min sjukdom utan att komma fel i tankarna efteråt. Jag har inte speciellt ont någonstans. Jag är bara trött, trött, trött. Så jag ska ta mig en sömntablett, borsta tänderna och gå och lägga mig. Vadå sömntablett? Jag är ju trött!! Jo och det stämmer, ända tills jag lägger ner huvudet på kudden, för då kommer värken i nacken, i ryggen, i huvudet, i halsen och i knäna. och då går det inte att sova längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar