Som en trasig badboll.

Det känns märkligt idag, ungefär som om man är del i en Comicstrip. Jag känner mig inte som mig själv utan lite utanför, om ni förstår vad jag menar. Jag är trött i både kropp och själ, jag känner mig fruktansvärt sliten. Fast samtidigt, jag är mycket energisk, som en badboll barnen leker med. Varje träff skapar en enorm energi  och man flyger iväg på både det ena och det andra. Man känner spänsten i varje rörelse, plötsligt kommer ett vasst föremål och all energi, all luft försvinner med blixtens hastighet. Slut, förbi, leken har avslutats. Orken finns inte. En fråga om hur jag mår, och jag blev tvungen att känna efter, och idag var jag inte stark nog. Utan jag gick in och grät, grät av ilska av att inte vara stark nog att orka svara, jo det är rätt okej.