Varje dag är en solig dag, men ibland är det moln i mellan!

Shit happens! Jo så är det, och livet beter sig som om man levde i Truman Show. Ja så är det också! Tänk alla gånger du kör bil, mil efter mil utan vare sig möten eller läge för omkörningar. Så kommer du ifatt två cyklister, eller en, eller en gångtrafikant, eller en mopedist. Då, precis när du ser att där kommer omkörningen/ mötet att ske, det är då du möter ett annat fordon som helt uppenbarligt kommer att mötas precis när du ska göra omkörningen, eller få mötet. Det är då du blir tvungen att sänka farten för att få det hela att fungera. Sedan händer det inget mer på tjugo mil. Eller du ska svänga höger, men det är för snäv sväng för din bil , så att du blir tvungen att svänga ut till vänster först, bara lite. Då får du möte som gör att du blir tvungen att stanna. Eller du ska korsa gatan när du är ute och går. Precis innan du kom fram fanns det knappt bilar tillverkade, men när du tänker sätta foten på gatan, då kommer de i tjog. Jag lever numera alltid med Murphys lag, jag vet att om det ges ett tillfälle att jäklas då blir det så. Om allt fungerar fel fritt, då har du glömt något!  http://www.livet.se/ord/kategori/Murphys_Lagar/3

Jag försökte att vara produktiv i dag, ni vet träna arbete. Kroppen skrek av smärta, produktiv smärta eller arbete. Jag hjälpte min fru att lyfta upp lådor på vinden, den första var lätt, de andra var också lätta. Men den sista, som då inte kan räknas bland de andra, var tung. Denna tunga låda gjorde att mina axlar värkte väldigt mycket, eftersom jag blev tvungen att arbeta med armarna högt över huvudet. Det gjorde även ont i nacken av anspänningen då jag hade armarna högt, så pass att händerna domnade av!Somnade liksom!
Hade inte min fru fått tag på lådan, då hade jag fått den i huvudet! Och min läkare har sagt att jag inte får nicka eller bära saker på huvudet!
Kollade på film ikväll. Om någon som relativt nyligen räddat mitt liv, säger att jag ska vänta här och vara tyst! Då väntar jag i tystnad! Men inte i film!!! Då springer jag omkring och hojtar!!! Ibland känns det som alla kvinnor i film är någon typ av OVE Sundberg från Solsidan, totalt hopplösa! Personligen kan jag inte titta på Solsidan på grund av just Ove, han gör att jag får förhöjt blodtryck och svimmningsanfall av ren ilska! Får jag hjärtinfarkt eller hjärnblödning någon gång i framtiden, ja då har jag råkat sett OVE!!!