Det är mycket nu!

jag har varit off idag! Off Line! Off kontroll! Off mode! Off lucke! Jag är trött fast jag är utvilad, vem kan fatta sådant! Det är ju lite off det med.
Jag var iväg för att kolla på en bil tillsammans med min dotter. Märkligt tyckte både jag och min dotter, en bilförsäljare som inte hade öppet på dagtid, lite off eller?! Man kan ju undra om han tar inbyte, så kan man ju se vem som lurat vem sedan!

Min vän.

ON. Jag träffade en mycket god gammal vän idag, jag har saknat hans kamratskap sedan vi tog studenten tillsammans. Under studietiden hade vi många skratt och studiestunder tillsammans, och många fikatime på Helénsgården. Nåja, vi var väl några fler i vårt studiegäng, men jag saknar min kompis. Han har haft tumörer i hjärnan och jag lider med honom. Jag förstår verkligen vad han har gått/går igenom. Jag förstår verkligen att allt hänger på fysiken, det ska ni ha klar för er att får ni cancer och ligger i slappar mode istället för träna, då sjunker era odds till överlevnad.
Jag hade det trevligt när jag träffade han och hans fästmö, jag blev bjuden på kaffe( Kaffe é gott dä!) med fika bröd. Bulle, kanel bulle utan att det var kanelbullens dag, och sockerkaka. Bullarna var mycket goda, om hon har bakat dem själv då ligger min kompis illa till, för där finns det mycket extra kilon att plocka, de va så goá!! Sockerkaka, jag kommer inte riktigt ihåg när jag åt sockerkaka senast. Vanlig hederlig sockerkaka. Polarn, hälsa och tacka om du läser detta. Vi pratade och jag förstod helt plötsligt vart du försvann, och varför. Varför sa du inget? Vi åter träffades via mitt kära Hemvärn. Något som givit mig mycket och många roliga minnen.
Sedan försvann han igen till mitt stora förtret, fast jag hade ju fullt upp med mitt arbete och mina barn och min familj. Så jag följde strömmen, samma ström som familjer med små barn gör, den strömmen som personer utan barn inte förstår. Att livet utanför barnens väl och ve finns inte, om inte världen omkring vill delta i vår lilla värld, so bad luck för er. De första sexåren var jag och min fru aldrig barnfria, vi försökte men det gick inte. Det är då man förlorar sina vänner, vänner utan barn tappar taget för att man aldrig kan göra något utan att barnen ska vara med. Det är som med cancern, bara de som varit där förstår vad man menar!

 -MEMORY LINE- 

Jag förjade i försvaret när jag var 13år, man fick det då! Som medlem i FVRF, en förening som jag fortfarande är medlem i och har nu varit medlem i 40 år. FlygvapenFöreningarnasRiksFörbund, fast vi kallades ju för flygvapenpojkar då. Vi fick lära oss om vårt flygvapen om LUFOR och om vårt luftförsvar. Vår utgångsflottilj var F6, därifrån åkte vi landet runt, jag tror nog att jag har varit på nästan alla då existerande flygflottiljer, på övning eller bara ätit mat. När jag blev 16 gick jag med i FMCK och tog mitt mc-kort. Det går ju inte att göra så längre då reglerna för mckortet har ändrats. Lumpen 79-80. Muckade samma år jag började på Volvo och när jag blev 25 gick jag med i Hemvärnet. Dessa föreningar som givit mig så många erfarenheter av de mest skilda slag, tack vare alla kurser i allt från sprängteknik till närstrid. Skytte och luftbevakning. Tältresning till förstahjälpen och lung och hjärträddning. Terräng körning och mekanik. Plutonbefälsutbildning och truppförning. Skyddsvakt och journalistik. Överlevnad och självförtroende och mycket, mycket, mer. Allt som har format människan MIKAEL OHLSSON, gjort honom till det han är idag. En besserwisser, som vet att han för det mesta har rätt, och de gånger han har fel har han inte heller sagt något. (jo det har hänt det med! ;-))-END OF LINE-)

Ett spadtag för djupt.

Jag och min kära förlovade oss 1979, då hade vi varit ihop i två år redan och mitt liv flög fram, det var efter detta jag konstaterade att man kan inte bygga ett liv om man drivs av hämndbegär, viljan att hämnas oförätter  mina gamla klasskamrater inte kommer ihåg. Oförätter de inte vet om att de gjort, eller rent av förträngt. Tack min kära för att du gav mig insikt! Till forna trätobröder, jag kommer aldrig att kunna glömma, för det ni gjorde mig då är oförlåtligt. Jag kommer att acceptera ursäkter och bortförklarningar om sådana kommer, men jag kommer aldrig att kunna förlåta er! Om ni hamnar i nöd så kommer jag som medmänniska hjälpa er, för det är sådan jag anser att människor ska vara. Jag kommer att stödja er rätt att ha fel, men jag kommer aldrig att förlåta er. Om ni bara kunde begripit hur svårt ni skadat en medmänniska, om skolan förstått sitt ansvar, om min klassföreståndare ändå bara förstått hur fel han gjorde.

Back on track!

Jag är trött ikväll, så pass att jag somnar trotts att jag tittar på mina favoriter. Så vi halv 10 på kvällen bestämde jag mig för sängen. klockan 23.45 vaknar jag klarvaken och pigg, konstaterar att om en kvart börjar The Big Bang Theory, vilket man bara inte får missa, när man ändå är vaken. Så sittande i sängen med laptopen i knät och hör hur någon går på övervåningen fast det inte ens finns en teoretisk möjlighet till detta. När de inte slutar blir  jag tvungen att kontrollera hur det ligger till. När jag gått runt utan att hitta något och att jag åter igen kontrollerat att allt är stängt och låst, då känns ett drag kring mina ben, ett golvdrag. Jag ser en rörelse i rummet fast jag kan inte se något, fast lyset i taket är tänt! Rummet är tomt, men ändå inte. Jäkla trams säger jag för mig själv, nu hetsar du upp dig igen över helt naturliga saker.

-- Som vad då?  svarar en röst brevid mig.

--Vad i hela glödheta, säger jag och vrider mig om för att försöka lokalisera vem som var i rummet!

Rösten glider undan det ser jag i ögonvrån, och säger,

-- Försök inte, jag är för snabb för dig. Jag har gjort detta länge ska du veta. 

-- Gjort vadå?

 -- Hållit nyfikna människor på stången, så klart. 

-- Försöker du ta dö på mig för då kommer du strax ha lyckats! Min puls slår både hårt, mycket hårt och snabbt!

-- Nä inte än du, och inte jag. Du kommer väl snart bli medvetslös om du inte lugnar ner dig några hekton.

-- Lugna ner mig! Hur då? Du är i ett låst hus, i ett ljust rum och jag kan inte se dig! Det strider mot allt jag känner till. 

-- Du är ju en kul typ jag stött på denna gång. Inte känner till!? Du vet inte att det finns ytterligare cirka 20000 insekter till som ni människor inte vet namnen på! Du vet inte att det finns ett antal parallella dimensioner till er värld! Jag befinner mig i en endimensionell parallell till dig. Det är därför du inte kan se mig, så länge jag inte vill det. 

Det snurrar i mitt huvud, vad  vill han? vad vill ha mig? jag känner smaken av järn och att jag måste sätta mig ner, fort. Jag hukar mig ner och dunsar sedan ner på rumpan med en bakåt rotation, och blir liggande på rygg.

Rösten säger nu lite långt bort, - Jag måste nog ta det lugnt med dig, annars kommer du att få rätt och jag fel. Jag hatar att ha fel!

Det är kallt om benen, lampan lyser mig i ögonen och det gör ont i ryggen. Först undrar jag var jag är, men efter några sekunder går det upp för mig att jag ligger på golvet. Jag vrider lite på mig och försöker att resa på mig, när en främmande röst säger,-- Men ligg still då! Tuppa av så där! Jag har det jobbigt ska du veta att hålla minsta möjliga yta mot dig och samtidigt låta dig höra mig.

Jag känner hur det blir svart igen och jag försvinner in i en dröm. När jag vaknar ligger jag i min säng och The Big Bang Theory börjar precis. Då hör jag hur det är fotsteg på övervåningen, men det är ju bara jag som är hemma! Och det är låst och stängt överallt!