En berättelse om galna tunnor!

En historia som jag vill berätta är om en person som skulle kunna vara någon av oss, och en händelse som du eller jag varit med om eller kanske kommer att vara med om. Vem vet?

Tjuven.

- Skit, varför ska det alltid hända mig? Varför är det jag som alltid måste fixa stålar eller grejor? Skit, jag säger bara det!
Han går fram till huset som ligger strax utanför byn, och tittar. Egentligen vet han redan att det är tomt på folk för han såg när de åkte, och på småbyars vis satt en kvast i dörren så att grannarna ska veta att de har åkt bort. De var dessa människor som hjälpte honom med bilen när den la av bortanför kröken härom dagen.

Mannen i huset hade sett att han stod där och rev sig i huvudet och kunde inte se något fel. Mannen som  då tittade ut genom fönstret av en slump, fast ändå inte eftersom bilen som sen inte fungerade hade lagt en avgasknall som hette duga, Tjuven hade rullat så långt det bara gick innan han stannade till vid vägkanten. Han hade öppnat huven redan innan bilen stannade, så när bilen rullade sista metern hoppade han ur och rev upp den. En gammal Volvo, med en fördel att man inte behövde använda en pinne för att huven skulle stanna uppe utan den stannade på grund av det snille som satt fjädrar i ett smart system. Tjuven kunde inget egentligen om bilar, mer än att hur man ska tänka för att försöka hitta en felkälla till en bil som inte vill gå, ja också det självklara, hur man stjäl en sådan såklart. När han gått igenom flödes planen, kollat om bilen får ström, luft och bränsle. kunde han konstatera att bränslet var nog slut. När han stod där och tittade kom mannen från huset fram och frågade: - Behöver du hjälp?
Mannen i huset var en snäll man, han tänkte ofta på händelser i världen och tog till sig goda idéer, så som att man ska om man kan hjälpa sina medmänniskor, för vänlighet måste betala sig i längden. Ondskan kan bara segra när de goda inget gör, så därför är mannen från huset en "dooer!" En man som gör saker, en man som försöker vara skillnaden mellan god och ond. Därför frågade han främlingen om han behövde hjälp.
- Tack, ja tack! sa tjuven och presenterade sig som Valfrid. Han talade också om att han brukar kallas Vindeln, för det var därifrån han en gång kom. Vindeln talade också om att han nog behöva lite bränsle till bilen för det verkade som om tanken var tom.
- Ja det ska man väl kunna ordna sa mannen. Du kan väl följa med hem till mig så kan du få en dunk 95-oktanigt. Jag har lite bly ersättning om du vill ha det med. Ja, jag menar åldern på bilen verkar vara sådan att det behövs.
- Tack, ja tack gärna det sa Vindeln, osäker på hur han skulle bemöta vänligheten från mannen. Vänlighet från främmande människor var inget han var van vid.
- Vi har mat på bordet om du vill ha? Vi ska ändå äta och det är redan dukat för fyra, men min son och hans fru kommer inte, så om du vill så!
Ännu en vänlighet Vindeln aldrig varit med om, bli bjuden på mat! Av en helt okänd person, det kändes skrämmande. Han bestämde sig för att tacka ja till bensinen men nej till maten och sa:
- Ja tack det vore gott, och om det inte gör något så betalar jag gärna även för maten! Han tänkte lite desperat, men vad säger jag, jag kan inte betala för bensinen, ännu mindre för både mat och bensin. Fan att min mage styr över hjärnan! Hur ska jag ta mig ur detta?
Mannen sa: - Inte behöver du betala för maten. Vi har gjort så mycket att vi annars måste kasta bort mängder. Som sagt min son och hans hustru kommer inte, och vi har gjort mat till dem med, tårta också! För jag fyller år i dag! 65 år blir jag idag, så idag sket jag för första gången i mitt liv i att gå till jobbet! När chefen ringde sa jag bara - Lisa, det är någe fel på telefonen, den ringer men det är ingen där! Sen slängde jag på luren i örat på'n!
-Jag heter Hubert föresten, och när det gäller chefen så kan den dryge jäveln ha det! Så mat och bränsle ska det bli!!!

När Tjuven/Valfrid/Vindeln kom tillbaka till tätorten senare på kvällen gick han till en av sina vänner, dels för att dela en flaska HB/ skogsblomman/ hembränt som han fått av en mycket upprymd ny vän vid namn Hubert och hans hustru Lisa. Han berättar vad han varit med om, och den hjälpsamhet och vänlighet han stött på. Han beskrev deras vackra hem, utan att, trots anmodan tala om var detta hem låg. För han visste att om de får reda på detta kommer de att "hälsa på" bara för att utnyttja och för att stjäla allt bra han varit med om.
När kvällen vält över till att bli natt tog spriten slut och andra saker sattes in, röken blev tät i lägenheten, nästan så tät att man kunde få ett rus bara genom att andas.
Nästa morgon vaknade Vindeln av att någon sparkade lite lätt på honom och att någon ropade "Vindeln, det är din tur nu!"
-Vadå min tur!
- Det är din tur att fixa rök och krök!
- Men jag hade ju med mig en dunk igår?!
- HB ja, som du fått! Det räknas inte, du måste köpa något du med!
- Så om jag betalat HB'n då hade den räknats, hade jag inte talat om att jag fått den hade den räknats! Du är på allvar riktigt dum.
- Det är väl du som är dum som talat om att du fått grejjor och inte köpt, eller?!
Vindeln visste att det var meningslöst att fortsätta, målet var som vanligt att dänga Vindeln om han käftade. Det är Vindeln som ska fixa, annars blev det knogdans på hans bekostnad. Varför lär jag mig aldrig! avslutade han tankebanan, varför?
- Du kan ju sticka till din nya polare och "låna" lite av dem. De hade ju så mycket bra grejjor skröt du om i natt ju. De kan aldrig behöva allt det där, så stick dit och låna lite du!

En medborgares plikt.

Hubert's närmaste granne Göran bor cirka tvåhundra meter från Huberts tomt. Hubert önskar ibland att det vore två mil. Mest för att han är så politisk och tjatig när det gäller "gransamverkan" och " Medborgargardet". Görans stora grej är att Polisen inte brytt sig när tjuvar stulit fordon och bränsle i trakterna kring byn. När någon av alla som blivit bestulna talat om att Polisen bara säger att det där får ni göra upp med ert försäkringsbolag, och att det inte är lönt att åka för tjuvar som redan lämnat området. Göran själv har aldrig blivit bestulen, inte heller Hubert för de har bägge hundar och strålkastare som lyser upp gårdarna. På nätterna är visserligen strålkastarna släckta, men de styrs av rörelsedetektorer och hand inifrån deras hus.  Göran har hela främre delen av sin tomt kring huset avspärrad av staket. Staketet är tillsammans med huset gränserna på hundgården, så om man ska besöka Göran, gör man bäst i att först ringa och sedan trycka på ringklockan vid grinden på hundgården.

Hubert där emot har sin hundgård på baksidan, detta trots allt tjat från Göran om hur saker borde vara. 

Denna dag satt Göran och läste tidningen och svor över alla brott som sker i Sverige, och talade högt om för sig själv vad han tycker att man borde göra med tjuvar och banditer. Göran tittade ut genom fönstret lite av en händelse och fick se den där gamla Volvon igen. Den var ju där borta härom dagen också, inkörd i skogen så att den inte skulle synas. Hubert och Lisa är ju i tätorten idag för att göra läkarbesök och handla, det visste han för ha hade ju pratat med Hubert om vikten av att tala om om man åker bort så att man kan tömma brevlådan och sådant, bara så att det ser bebott ut. Själv hade han fundering på att köpa en bil till att ha på gården, då ser det alltid ut som om någon är hemma. Ägaren har säker spanat in Hubert och Lisa när de åkte, det är sjutton i mig en tjuv där!!

Göran ringer först Hubert men telefonen sjunger på köksbordet för döva öron, och att de inte är hemma det ser han på kvasten.

Sedan ringer han Karlsson, en hetsig liten herre som blivit bestulen på sin motorsåg och gärna vill ha tag på "den jävuln som snodde den!"

Efetr någon signal svarar Karlsson med sitt vanliga "Ja det är jag och vem är du?"

- Det är jag Göran! Det är tjuvar hos Hubert och Lisas! De är inte hemma, de är på byn!

- Är du säker?

- Lika säker som att du fått din såg stulen!

- Gör inget innan jag kommer jag vill och vara med när vi tar den jävuln! Jag sticker på en gång!

Att få ett besked.

Hubert sa till Lisa att han måste ringa Göran och tala om att det eventuellt skulle komma en besökare till honom, Valfrid, den gamle pundaren som han lovat att hjälpa. Lisa sa: - Tror du verkligen på det där själv, att Vindeln ville komma bort från sin skit och hjälpa oss på gården? Gratis, mot mat och husrum?

- Jo men han verkade ärlig när han sa att han skulle ta en sista fylla med sina gamla kompisar, för att se om det verkligen var så att de bara utnyttjade honom. Fällan vi gjorde skulle ju visa att det är så som jag sa.

- Han super upp brännvinet sen glömmer han dig.

- Men jag borde ringa Göran, ifall!

- Göran ringer dig om något händer på gården, var så säker på det! Vi måste skynda oss till läkarstation nu! Jag vill veta svaret på proverna.

Vädret var bra när de lämnade gården, fukten började lätta när bilen svängde ut på huvudvägen och styrde kosan mot byn. 

- Lisa har du listan på vad vi skulle handla?

- Ja den har jag, och jag stängde dörren, och satt dit kvasten. Men jag låste inte så om Valfrid kommer, ja då kommer han in.

- Det var bra, men vi borde ringa Göran. 

Lisa konstaterar fort att detta måste vänta för han hade glömt att ta med mobiltelefonen, eller som hon snabbt  konstaterade, - VI, har visst glömt mobilen igen. Så Göran får vänta tills vi kommer tillbaka.
Beskedet, svaret på proverna var mycket viktiga för Lisa, det handlade om hennes sköldkörtel och om den fungerade som den skulle. Ett negativt svar där, skulle gå att sköta med medicin, men det skulle bli en livslång behandling. Hubert brukade tycka att det inte hade någon betydelse om någon av dem eller för den delen båda, skulle bli medicinberoende resten av livet. Så länge de hade livet och var tillsammans.

Att ta en promenad i våldstrappan.

Vindeln tänkte på sin förbaskade tur i oturen, att få träffa Hubert och Lisa, bara så där. Det måste vara karma. Först hade hans "kompis" stulit hans bil och kört slut på bensinen. När han sedan fick reda på var den var tog han en dunk med bensin och bussen ut för att hämta hem den igen. Det var ju kanske lite korkat att anmäla bilen stulen, men den var ju det tills hans "kompis" talade om vad som hänt. Bilen var ju gammal så Vindeln hade inte mer än trafikförsäkring på den. Så det var väl frågan om försäkringsbolaget ville betala för att reparera rattlåset. Nåja, lite mer tjuvkoppling och bilen gick ju att köra, och om det gick bra med Hubert och Lisa så skulle det nog gå att fixa den igen. Han kom fram till dörren och den var öppen precis som Hubert sa att den skulle vara, men han kom inte riktigt ihåg vad Hubert och Lisa skulle göra i byn. När han tar bort kvasten kommer en bil infarande på gården med en väldigt hög fart, så han vänder sig om med kvasten i handen, undrande vad i hela friden?

Karlsson hoppar ur bilen snabbt och lätt, springer fram direkt till Vindeln, och utan ett ord slår honom till marken med vattenröret han hade bytt i sin tvättstuga, efter det att kopplingen under börjat läcka vatten. Han hade konstaterat att han skulle bli tvungen att byta alla rör i hela huset till nya svindyra kopparrör, precis som om järn inte var gott nog. Göran stannar bilen och konstaterar att Karlsson var snabb som en blixt, och vilken prakt träff han fått in på den jävla tjuven. Att han var en tjuv var ju ingen tvekan om för när de tittat in i bilen såg de att den var tjuvkopplad och när de ringde till polisen för att anmäla det pågående brottet fick de veta att bilen var stulen för några dagar sedan. De fick också order om att bara blockera bilen så att tjuven inte skulle komma undan, men att det skulle dröja någon timme innan en patrull kunde komma.

-En timme hade Karlsson skrikit när han fick reda på vad polisen sagt, då hinner han ju att slå sönder allt de äger och har! Vi tar honom nu innan han kommer in i huset, det är säkert samme idiot som stal min såg!!

Göran känner också adrenalinet i kroppen och konstaterar att man faktiskt får gripa en tjuv på bar gärning, och hålla honom tills polisen anländer. Gör han motstånd, tråkigt för honom. 

-Vi tar honom sa Göran, försök att fäll honom om han springer när jag kört in på gården.

- Jag slår honom på benen med röret så kan den jävuln inte springa långt! Kör ända fram till trappen bara!

Nu låg Vindeln blödande precis nedanför trappan, slaget hade tagit över örat och kraften var tillräcklig för att han skulle bli medvetslös på en gång, utan att han skulle hinna vare sig förklara sig eller försvara sig. Han gick först ned på knä för att sedan falla framåt utan att ta emot sig med händerna. Huvudet studsade till mot plattorna nedanför trappan och gjorde att även näsa och ögonbryn gick sönder och började att blöda. Kvasten blev liggande kvar på farstubron. 

- Men för helvete! du skulle ju slå honom på benen om han sprang! Skrek Göran. Nu slog du ju honom i ansiktet!

- Han hotade mig med kvasten ju, så vad skulle jag göra! Det var ju i själv försvar!.

Här slutar jag min berättelse med att skriva, Det är väldigt lätt att göra korkade saker om man inte har all fakta. Att vara objektiv betyder fakta och faktakontroll, gör inte saker bara för att de ser ut som om dina fördomar stämmer. Det är mer troligt om man kontrollerar fakta, att det visar sig att fördomarna är just fördomar.