Jag träffade en dam medan jag väntade på läkaren, den hon hade saker att berätta, 87 år ung med dåliga ben torr mutta och slut på ägg som hon beskrev sig. Hon sa att om man nu blir taxi chaufför, då kan man väl var lite socialt anpassad så att man kan konversera lite. Hon hade åkt med en drummel som inte sa flaska på en och en halvtimme. Så hon frågade honom när han hjälpte henne ur taxin om han ville ha dricks. Han sken upp och sa ja tack, då hade hon sagt till honom att det kanske han kan få nästa gång, för nu vet hon att han kan prata!
Sen sa hon att nästa gång ville hon ha den där taxichuffören på taxikurir som tafsade, för på henne var det aldrig någon som tafsade numera. Det är ju knappt muttan blir fuktig då jag pinkar på mig, jag behöver inga blöjor, jag sitter på en svamp.
Sedan berättade hon att hon varit egen företagare i hela sitt liv. hon hade varit ägare av en såg, likkistefabrik, manufakturaffär, vapenaffär och åkeri. Så en gång på femtiotalet hade hon fel klyvna bräder, men hon satte på sig kjol och drog av sig trosorna. Körde väg till möbelsnickeriet med lasset, öppnade dörren på lastbilen och satt där och skrevade lite gran sådär retligt. Min far sa sedan att det var väldigt mycket på det lasset, minst två ton i överlast för det var det vi fick betalt för.
Det var en kul dam, ja må då säga att den taxichauffören vet inte vad han missade!
Jag pratade som sagt med läkare i dag. Han hade några positiva saker att komma med, som att körtlarna med metastaser sjunker undan och går tillbaka. Strålningen och giftet dödar!! Det är bra, men själv är jag trött, frusen och stressad. Stressad över allt jag borde ha gjort istället för att vara sjuk. Jag längtar tillbaka till mitt jobb, för det är inget roligt att ha cancer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar