Jag är en man på +50 år som såg mig som odödlig likt en tonåring, en man i sina bästa år. Så var det fram till 11.35 den 16 november 2011 när jag fick besked om att jag har cancer.
onsdag 1 februari 2012
Som ofrivillig gäst i Göteborg.
Mina händer skakar, jag fryser och mår pyton. Jag mår inte spy-illa, utan bara allmänt dåligt. Humöret sviktar och jag känner att man borde ta för sig av Göteborg när man ändå är här. Men orken fallerar det är inte kul med Götet nu, för man är en ofrivillig gäst här. Doktorn sa att målet är att få mig friskförklarad, inte att bara upprätthålla livet. Men en sån tanke förstår jag att jag blir tvungen att betala väldigt mycket skatt sedan. Så vad händer då med mig när man strålas? När man ligger där fastspänd och väntar, så slappnar man av, lyssnar på musiken, Frankie Boy du är en bra smörsångare men du kommer i mitt liv alltid förknippas med strålning. Pulsen sjunker ner mot 50-60 slag i minuten. Sedan kommer doserna, de små gör en tydlig effekt med pulsökning så den stiger mot en 60-70, och när de stora kommer stiger pulsen fort mot 90-100. Jag tror att blod trycket också stiger för man känner hur det bultar i tinningen. Sedan när man är klar kommer en matthet över en, det känns som om man har gjort något väldigt ansträngande, fast utan den där muskelmattheten man får efter ett träningspass. Jag känner en varmklump i halsen och blir väldigt trött. Sedan kommer värken i munnen tillsammans med ett stort behov av vatten och smärtstillande. Oj vad jag är trött nu, god natt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar