Fredag, dagen efter den borttappade dagen!

Torsdag förmiddag framtill strålningstid kommer jag nästan ihåg allt, sen kom mörkret. Jag blev fort sämre och sämre, kvicknade till några gånger men var i det stora hela helt borta, fram till sex i morse. Då började allt anti- illamående och smärtstillande och allt annat de stoppade i mig att samverka. Sedan dess har jag bara varit trött och sovit, eller slötittat på tv och sovit. De satte in en sond för maten idag, vilket inte innebär att jag inte kan äta längre, utan snarare att jag ska få i mig tillräckligt med näring, då jag droppat ett antal kilo sedan helgen. Vad händer då man ligger in på Sahlgrenska då. Tja det är ett sjukhus med rutiner, och det är detta som händer, att följa rutiner. Mat klockan då, medicin klockan då, och så vidare. Min kära hustru Lena är här hos mig vilket jag är oändligt tacksam för. Jag vet inte hur detta skulle gå utan henne, hon är mitt livs stöd. Målet är att kunna ta oss hem i helgen för att åka tillbaka på måndag, för en ny omgång av strålning och en ny omgång med cellgifter. Men först en natt till här för uppföljning och sedan får man väl se på måndag om mål och måluppföljning blev samma.