Onsdag en är en dag som betyder att veckan snart är slut!

Hela onsdagen har snart gått, jag har bara gjort bra saker idag. Sådant som har plusvärden, sådant som jag känner byggt min positiva sida. Sedan, helt plötsligt ska något bevisas som inte behövs och trots att jag säger att jag inte vill, så drivs det hela så långt ut på sin spets att jag tappar humöret och tungan slinter. Inga hårda ord, inget elakt menat, bara argt och irriterat från mig. Min arga röst sårar med meningslösa ord på grund av, ja vadå? I familjen finns det många undertryckta känslor, mycket spänningar för att vi inte pratar om min cancer, men det finns ju inget att säga om den innan jag vet vad som kommer att hända.
Inga förlåt i världen lappar en sargad själ, men ändå, förlåt min kära dotter, det var inte min mening att såra dig!

Men vilken dag är det i dag då?

När jag satte mig för att skriva kunde jag inte komma på vilken dag det är idag, det har säker med att man bara  sover, dricker nyponsoppa, sover, äter lite Alvedon, pratar lite sover lite och så vidare.  Men när jag satt och funderade på vad har jag gjort idag, mer än det tidigare nämnda, så har jag pratat med en människa som fick mig att tänka strukturellt och planmässigt. Imorgon gör jag ingenting, ingenting. På torsdag ser jag, mig omkring, mig omkring. Till götet då jag mig vankar, ställer mig på en planka och väntar pååå...... Vilket resultat de levererar då!!! Cancerkonferensen där jag är utställningsföremålet, ett av dem i alla fall. Det är där Expertisen gör sin bedömning och levererar Sjukdom, förlopp och en behandlingsplan. Jepp, så är det sagt och så får det bli. Eller så kommer de fram till att mer prover och undersökningar måste göras för att kunna leverera. Lite grann som hantverkare, har lite fullt just nu, men ring mig i slutet på nästa vecka så får vi se!
Vad mer levererade mitt liv idag, jo jag och min fru var och handlade sedan var jag och hälsade på min granne och tittade på hans filmprojekt. Mycket intressant om Axvalla järnvägens uppgång och fall. Han talade om att Skövde började att planera smalspårigt när grannkommunerna redan byggt. Lite grann som nu " Vi ska titta på om vi kan göra något liknande Husqvarna planerat, kopiera Hollywood skylten och sätta den på bergskammen." Hollywoodskylten sattes upp 1923 och är 13,6 meter hög. Så om Skövde tänker i dessa banor så ligger det mer åt hållet, vad kostar underhållet? Måste bokstäverna vara så stora? Räcker det inte med en?. Skövde är en stad som politikerna inte har fattat att, man måste vara först eller störst för att få rubriker! Inte minst och snålast! Vill skövde komma på kartan ska de ta och sätta ljus på bärlinorna till tv-masten, och kröna den med en stjärna! Liseberg, släng dig i väggen!

Natten till tisdag är också en natt!

Jag fick ett brev idag från KSS, det var bekräftelsen till att jag ska till Gbg, så då är man ett steg närmare sanningensminut. Det är ju märkligt hur vi människor reagerar över olika saker, och fast vi tränar oss på händelser så är det inte säkert att vi reagerar på förväntat sätt, utan blir väldigt irrationella. Just nu kan jag läsa och skriva men jag vet egentligen inte om jag kan detta imorgon. Just nu kan jag stå och gå, men i morgon, vem vet? Jag kan rapa upp fler sådana här saker, på sådant vi kan idag men om vår framtid vet vi inget. Så är det, och det är sant som Timbuktu sjunger, att Alla Vill till himlen men ingen vill dö!<http://youtu.be/Hv759wmsSFk>
Sedan kan man ju alltid diskutera vad himlen innebär, för vi har nog alla vår egen inställning till livet efter detta. Men det är själva tanken, alla vill ha något bättre än de har just nu, men ingen är bered att ge upp sin plats här och nu, och det tror jag på. Jag vill inte lämna det jag har utan strid, för mitt liv är ändock mitt. På torsdag kommer procentsatser och mer ingående diagnos presenteras för mig, hoppas jag. Det blir då jag kommer att veta mer än själva epitetet och en gissning, de blir då jag vet hur min framtid kommer att se ut. Just nu känns det mest bara tomt och märkligt, och att man befinner sig i ett ingenmansland.

Vad gäller på en måndag?

Jag hade tänkt skriva något om tisdagsbarn på en måndag, men det känns rätt ovärt, så det struntar jag i. Sedan tänkte jag skriva om dagen som är, fast inget har ju hänt. Jag planerar inga Herkuliska stordåd längre, för den tiden är förbi. Idag gäller ju det bara att leva och det är gott nog. Jag avbokade vår resa till Kanarieöarna idag, det kändes vemodigt men nödvändigt, för jag hade hoppats att vi skulle kunna åka, min fru och jag. Men realismen stirrar på en så att man blir mörkrädd för mindre. Nå ja, denna vecka väntar jag på samtal från KSS (KärnSjukhusetSkövde/Skaraborg)med meddelande om att (vilket redan är klart) jag ska åka till Göteborg på Cancerkonferens, det enda oklara är vilken dag. Så blir det inte denna vecka, ja då är det nästa vecka. Precis om att man skulle ha ett nytt kök eller så, man ringer till en hantverkare som säger självklart tar jag jobbet, för det tar max tre fyra dagar, topp fem. Men ring mig på torsdag för jag har det lite trångt just nu, känns det igen? :)
Denna helg är min livräddare Alvedon och Kåvepenin, Tack för att ni finns.

En söndag med drag!

Det råder styv-kuling med stormbyar ute. I min hals är det infektion som råder. Det är så jäkla jobbigt att bara gå ner i källaren för att hämta något, för sen ska man ju upp igen, och knäna värker. Gnälla gnälla och gnäll. Vem blir upplyft och uppiggad av en sådan här bloggare som bara skriver elände elände och elände. Tja jag tror inte nån blir gladare på annat sätt än att, det finns alltid någon som har det värre än jag. Och att,  jo visst har jag det jobbigt just nu men jag bor i Sverige där det finns fungerande sjukvård, som är i princip gratis. Vi har en hyfsat fungerande skola, ja den är inte i världsklass men den är gratis. Vi har ett infrastrukturnät som fungerar, inte jämnt men för det mesta. Vi har en åldringsvård som fungerar, inte den bästa i världen men den fungerar. Vi som bor här i Sverige har det bra, för det finns så många som har det sämre. Så vem är jag som klagar, och med vilken rätt? Jo jag är en svensk man som bor i Sverige och som nu ser till att jag får lite skatteåterbäring. Jag skulle ge väldigt mycket för att slippa få skatten tillbaka på detta sätt, men jag har fått en sjukdom som ännu inte är fullt diagnostiserad mer än epitetet Cancer. När man ser på statistiken så kommer jag att leva vidare med stor sannolikhet, det är samma sannolikhet som ser mig som vinnare när jag spelar på Tipset eller Triss. Det finns en sannolikhet till att den där lilla procenten eller promillen gör mig till vinnare eller förlorare, och det är den som skrämmer mig. När man är ute och går är sannolikheten att bli påkörd stor, varje mil man kör ökar risken att man blir inblandad i en trafikolycka. Men det är bara statistik, det är som att bli vinnare utan att köpa lotter. Jag har fått en lott jag inte vill ha, jag har blivit statistik i gruppen cancersjuka. Förut var man i statistiken som en i mängden, den stora massan. Nu är jag en av siffrorna i en kolumn.

Penicillin kur, Voj voj!

Natten som passerade hade jag feber, värk i kroppen så där som när man har en riktig flunsa. Till och med fotsulorna värkte. Värken i halsen är väl ok, den går att stå ut med, men febern som svänger så att man inte vet var man är det är mycket jobbigare. Så på förmiddagen åkte vi ut till KSS och fick penicillin och alvedon. Har ni någonsin funderat på hur stora alvedon är, penicillinet de är ännu större och man bör svälja dem hela. Det kändes som att svälja en tennisboll för de krossar man inte som man gör med alvedonet. Svullen hals, svullen tunga och svälja en jordglob, det är svårt.
Sedan att se min anhöriga, deras blanka ögon, deras undrande och frågande blickar gör inte det lättare. Jag har det jobbigt jovisst men jag känner med min fru och mina barn också. De lider med mig, och jag med dem. Jag önskar verkligen att detta ginge göras på ett annat sätt.

Inget resultat är också ett resultat!

Torsdag morgon, röntgen och väntan på operation. Torsdag eftermiddag, operation, jag konstaterade att de har en bättre arbetsplats än jag, sen kommer jag inte ihåg mycket mer för då blev jag helt väck av narkos och bedövningsmedel. Illamående och värk hela natten och svårt att sova men jag kommer ju att få svar senare idag, hoppas jag.
Fredag morgon, resultat, ena mandeln bortopererad, prover tagna på tungroten, väldigt ont men inget resultat ännu. Så det som gäller just nu är "På västfronten intet nytt!". Jag vet bara att de har inget hittat i mandlarna och tungroten men däremot mer metastaser i en körtel under den de tog bort förra gången. Så läget är nu som i onsdags fast lite bättre då jag nu vet att jag inte har cancer i strupen, tror jag, för de har ju inte sagt det heller.
Så nu är jag hemma med värk och feber. Dessutom har jag många vänner som jag aldrig sett förut, lite gran så där som att man ser inte skogen för alla träden. Tack alla ni för ert stöd, jag behöver det, och min familj behöver det. Tack!