Att vara, eller inte vara!

Jag vet inte hur jag ska tackla detta, ytterligare inkomst sänkning! Nu kommer jag att ligga på cirka 12000! Det kommer att bli svårt nu, men det blir väl läge att tömma reserverna, det är ju detta man har dem för! Sämre tider.

Trist med politik.

Jag är alltid en politiker! Detta är något jag ofta får höra, bara för att jag inte vill svara ja eller nej på frågor som kan binda mig vid ett löfte. Jo, jag nekar inte till att jag varit aktiv politiker, det är något jag är stolt över, och om ork och tillfälle återkommer är jag det igen. För jag tycker om att försöka göra skillnad, jag vill vara den där politikern! Den där som försöker att förändra på ett rätt sätt, genom att argumentera. Jag har fått ovärderliga erfarenheter genom politiken och min vilja att engagera mig i föreningar. Jag har alltid försökt, men jag har också misslyckats. Jag är en person som vill och har glöd och eld när mitt hjärta är med, men knappt pyr, när jag inte blivit ordentligt fångad. Bra argument och jag brinner, dåliga argument fungerar som eldsläckare. Men det gäller inte bara mig, det gäller nog alla. Det som är tråkigt med politiken är att man blir en offentlig person och alla lik, allt skitit byk plockas fram och hängs ut till allmän beskådan. Jag vill nog påstå att alla har minst ett lik i garderoben, och när de hittar nyckeln hängs man upp bredvid sitt lik, oavsett när det blev till, igår eller för hundra år sedan. Det spelar ingen roll, du är en offentlig person och då är det alltid tvätt dag!

I chefens anda!

Jag har fyllt i det vita arkivet! Har du? Under det året som gått har jag dagligen brottats med tankar på döden. Inte självmord, utan att man faktiskt är dödlig. Jag vet att jag har haft tur! Jag vet att det finns personer i min närhet som har det mycket svårare, men det gör bara frågan mer aktuell, har du fyllt i Det vita arkivet? Har du funderat på vad dina anhöriga ska göra om du skulle dö? Vad vill du att de ska göra? Hur kan du göra för att hjälpa dem som blir kvar, när du gått bort? Att rekommendera är att inte göra detta när du mår dåligt, för då har man mycket morbida tankar. Utan gör det när du mår bra, gärna i samråd med dina nära. Vissa saker är rent ekonomiska och en förbaskat bra förenkling, lösenord, mail-adresser, kontonummer, prenumerationer och så vidare. Så att de dina kan avsluta ditt liv på ett enkelt sätt, istället för att bli tvungen att gå igenom allt du ägt, bara för att hitta ledtrådar till allt sådant. Gör de dina en tjänst medan du lever, fyll i det vita arkivet.

Frusna ögonblick!

Lyssnade på Amanda Jensen och hennes förklaring av frusna ögonblick. Jag förstår henne och hennes fascination av detta. Jag använder kameran som öga för att göra frusna ögonblick, men den historiska skapelsen går ju inte att konstruera, den måste finnas där av sig själv för att man ska höra vingslagen och pulsen i bilden.

Stormen i vattenglaset!

Egentligen hade jag inte tänkt att ta upp detta på min blogg, men jag kan inte låta bli. Det är för dumt för att inte bry sig. Jag tror att alla är medvetna om att konst är och förmedlar vad betraktaren ser och har för värderingar, oavsett vad konstnären har till förklaring av sitt verk. Dock tycker jag att man måste ta till sig förklaringen innan man lägger en bedömning på verket. Många konstnärer skapar sitt för att uppröra och förfära, liksom för att etik och moral ska omvärderas, men Livets Brunn i Skövde tillhör inte den kategorin i sin skapelse, men har hamnat där av tidens tand. Mest är det Våldet som skapat rabalder enligt beskrivningen från Alexandra Pascalidou "Talibankonst" som stödjer kvinnovåldet!
"Vid invigningen 1950 lär Ivar Johnson ha sagt: ”Våldet, som med sin knutpiska och sin tunga mantel sveper fram över jorden och människan vilken med armarna försöker skydda sig mot stormen.” som en kommentar till soldaten som piskar den nakna kvinnan. För övrigt är soldaten också naken förutom stövlarna, hjälmen och manteln.

Såningsmannen, beskrev Johnsson, ”som strör ut korn med jordens ande svävande vid sin sida”.(Från Brännbergs Blandningar)"

Kvinnan föreställer mänskligheten och jorden i sin normala kostym. Alexandra jämför statyerna med statyerna på Sadam Hussein och hur dessa revs.

Merparten av Skövde-borna vill ha Livets Brunn kvar och oförändrad, den är en del av vår stadsbild likt Karl  den XII i Stockholm, eller Sankt Göran och Draken.

Men min mening är att man måste ha kvar tidstypiska bilder i det offentliga rummet, inte låta sig styras av dagens eller morgondagen moralistiska tänkande och låta en historieförfalskning träda in.

Passa vidare!

Jag tycker om att hjälpa mina medmänniskor, det ligger i min filantropiska natur. När vänligheten ska återgäldas tänker jag alltid på filmen "Skicka vidare" och brukar svara med  -Jag har så att jag klarar mig, men hjälp gärna någon annan som har ett större behov av hjälp än du och jag!

Där med är det upp till var människas samvete att hjälpa en medmänniska.

Tro nu inte att jag aldrig säger nej när någon ber mig om hjälp, för det gör jag. Jag låter mig inte utnyttjas på grund av att jag är snäll, utan jag väger de flesta begäran om hjälp i min moraliska och filantropiska vågskål. En del får ja omedelbart, andra får nej lika snabbt, några hamnar i min vågskål och får svar därefter. Just nu får många nej, jag har inte fysiken eller den ekonomiska styrkan att hjälpa alla jag skulle vilja hjälpa. Men jag vet att detta kommer åter att ändras till det bättre.

Har ni inte sett filmen "Skicka Vidare" då rekommenderar jag den verkligen, den är väldigt bra.

Besök på natten!

Klockan är fyra på morgonen och jag går upp för att ta mig en värktablett för att dämpa det den är till för att dämpa. När jag kommer upp och är på väg till köket ser jag en mycket välklädd person sitter i vårt vardagsrum. Av någon orsak blir jag inte vare sig rädd eller arg, utan mer fundersam då det finns något bekant och vänligt över personen som sitter i min fåtölj. Han säger:- Jag har väntat på dig Mikael, ta din tablett och kom hit sedan för jag vill tala med dig.
Rösten får håret att resa sig på armarna, inte för styrkan i orden eller att det faktum att han vet varför jag kom upp, utan, för att rösten hördes i mitt huvud! Jag börjar att fundera på var och vad gör denne person i mitt hus och hur denne kunde veta att jag hade värk. Men jag tog min tablett och gick tillbaka till vardagsrummet. Rummet var släckt men det var ljust ändå, mannen liksom fyllde rummet med ljus, ett varmt behagligt ljus. Mannen sa:- Mikael, sitt, var tyst och ställ inga frågor du inte vill ha svar på. Jag kommer inte att svara om du inte är säker eller fruktar svaret. Du har gått igenom en prövning som inte är unik utan rätt vanlig. Du har varit rädd och är så fortfarande, men det behöver du inte, det är inte dags för dig ännu. När jag hörde den sista meningen blev det kallt i rummet, jag uppfattade det så i alla fall, för jag började att frysa. Mannen fortsatte med att säga:- Jag vet att du finner denna situation underlig, och att du undrar vad jag gör här. Jag är inte här för att hämta dig, utan för att lugna. Jag brukar inte jobba så men ibland är det så att man måste tänka om, förnya sitt arbetssätt. Du kommer att få ditt uppdrag senare och när du får det så vet du att detta är vad du skall göra. Dels för att jag kommer tillbaka för att då instruera dig ordentligt så att du vet hur det hela skall utföras. Men tills dess ska du krya på dig och fortsätta din vandring, vi kommer att ses fler gånger, men när det är din tur då vet du det.
Jag kände att jag behövde ställa frågor för så mycket kändes öppet. Så jag började att säga högt,:- Men. Mannen avbröt genast med att säga, - Du behöver inget säga, utan bara tänk dina frågor. Men svaret är nej, jag tänker inte förklara mer i natt. Nej, jag tänker inte göra dig superfrisk, för sådant väcker avund och misstankar. Nej, jag tänker inte säga mitt namn för det vet du redan.
Jag kände mig lite förlägen över att han kunde läsa mig så lätt, jag gick bort till altandörren och tittade ut, lite för att samla tankarna och för att ställa rätt fråga. När jag vände mig om var rummet mörkt och tomt, och jag hade bara mig själv att fråga, vilket var rätt meningslöst då jag ändå inte ens kunde gissa svaret.
Rummet var nu riktigt kallt, och jag kände en liten rädsla över vad som hänt. Men samtidigt en styrka som fyllde mig med vetskapen att det är inte min tid ännu.
Jag gick iväg för att lägga mig, kände att det luktade som efter ett blixtnedslag och luften var torr, så torr som i en bastu där ingen tömt vatten på det heta aggregatet. Men tanken på vad som hänt gjorde att jag svårligen kunde somna om i min säng. Min fru vände sig mot mig och sa vad tyst och sov nu, du ska inte dricka kaffe så sent så slipper du springa upp på natten. Hon hade en poäng i detta, men jag undrade lite för mig själv över om jag skulle berätta om min nattliga upplevelse för någon. Jag beslöt mig för att låta bli, folk skulle bara tro att man drar en rövarhistoria för att skrämmas, men så är ju inte fallet. Så det är bäst att låta bli. Jag skrev upp det hela i min nattidébok bara för att säkerställa för mig själv att det verkligen hade hänt, och att det inte hade varit en dröm.
 "Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätter. Men kostymen sys i det tysta."Tomas Tranströmer.
Jag har här berättat en historia som kom till mig från det ovan nämnda citatet. Många tankar far runt i ens huvud och varje dag påminns jag. Det är stressande och väldigt jobbigt, men jag ägnar då min tid till att skriva små historier, detta istället för att hålla på med poesi.

*********************************************

Kysst av döden!

När jag kollade på Så mycket bättre i kväll så föll den dit, pusselbiten till min första tatuering. En kyss av döden! På mitt bröst över mitt hjärta ska min påminnelse av att jag är en överlevare sitta! Ok, min sort är kanske inte den farligaste, men faktiskt så dör nästan 30% av just min typ. Ok, men jag är ju en 70%-are. Förvisso, men under hela en månad, 16 november ifjol till den 22 december så visste inte jag ens om jag skulle få uppleva en jul till. Under en månad skulle jag kanske snart dö! Min tro på sjukvården var så skakad efter att två gånger fått beskedet att min metastas var ofarlig, och att de inte kunde lokalisera modertumören, gjorde att jag tvivlade på allt. Mitt liv var snart slut!! Så, jag är kysst av döden, och lider av dess konsekvenser. Jag skakar oftast till och får svårt att prata, varje gång den månaden kommer på tal, jag känner hur det snörper till i bröstet och hur tårarna stiger. Det krävs en stor kraftsamling och fokusering för att inte gråta. Det har snart gått ett år nu sedan beskedet, fortfarande mår jag dåligt, fysiskt och psykiskt. Rösten bär knappt vissa dagar när de pratar om cancer på teven, jag blir så illa berörd att jag börjar att gråta. Cancer galor är väl kul, de drar in pengar till forskningen, vilket är skitbra. Inget snack, bara bra! Men om jag mår på detta viset, då bör väl de flesta andra cancerdrabbade må ungefär lika som jag,eller?

Min Brorsa och jag.

En kväll som denna är skön. Jag och min fru, Min bror Mats och hans fru, var på offentligheten för att avnjuta lite filé, pizza, ribbs, öl, kaffe, jäger och vin. Mycket roligt, och trevligt! Det bästa var att förutom hur mår du brorsan? så var det inget snack om min sjukdom. För detta är jag tacksam, jag kände inte för att gråta på restaurangen. Så vi pratade om andra, Svizze, du har en på G efter din kommentar på FB om bilkörning i halt väglag! Fast det var som vanligt bröderasnack, kul trams som bara vi förstår. Lastbilar, EU och Volvo var också på tapeten. Lite kulor och krut var också med, fast inte i kemiskform utan mer i verbal! Ni förstår hoppas jag, att vi inte planerade varken rån eller attentat, utan lite mer svavel och jäklar anamma angående suspekta individer, med tvivelaktig bakgrund både gällande moral och politik. För en del av oss är faktiskt födda av födsel och ohejdad vana!

Överallt, hela tiden.

Hemvärnet ordspråk borde vara "Överallt, hela tiden", eller snyggare på latin "Ubique, omni tempore!".

Hemvärnet är med mig överallt och hela tiden, men tyvärr har det också kanat ner på min tio i topp lista, precis som mitt VOLVO. Något som tagit deras platser är tyvärr cancern, den har grabbat tag i topp placeringen och håller ordspråket levande i min hjärna, Ubique, omni tempore, Överallt, hela tiden.

Mitt "JAG" har klättrat, tillsammans med min fru och våra barn. VI,vi har nu passerat både Volvo och Hemvärnet. "Hälsan" har tagit en betydande plats före "Ekonomi", och håller den tillsammans med "Att leva NU!". "Resa" är också före "Hemvärnet" och "Volvo", "Glädje" även den är före. 

1. Cancern
2. Jag
3. Min fru
4. Cancern
5. Våra barn
6. Vi
7. Cancern
8. Hälsan
9. Cancern
10. Att leva nu
11. Cancern
12. Ekonomi
13. Cancern
14. Resa
15. Glädje
16. Cancern
17. Volvo och Hemvärnet

Egotrippad?! Kanske det! Men min lista ser ut så här just nu, mitt liv ser ut så här just nu! Mina tankar ser ut så här just nu! Just nu är det Cancern och jag! I en framtid vill jag att det ska vara min hustru, våra barn och jag! och innan det ska det vara JAG utan Cancer! Två kontroller OK. Om nästa också är OK, då är jag hemma, då blir resten av undersökningarna formalia. Detta ser jag fram mot! Då kommer det att bli JAG som håller första platsen och allt som börjar på C åker av listan!

Idag vill jag berätta...

Kan man tävla i att må dåligt? Jag blev lite paff härom dagen när jag träffade en människa som har haft det tufft ett tag, men lever. Jag frågade hur personen mådde och var uppriktigt intresserad av detta, hen svarade: - jorå, det fungerar ju, och du då? Jag svarade att jag nog mår ungefär som hen. Hen sa då: -Det tror jag nog inte,att du mår som jag! Min överraskning var det aggressiva i hens uttryck, och att jag fick en känsla av att hen mådde så mycket sämre än jag, tävlingsmässigt! Jag visade sympati och empati men fick klart för mig att hen som förlorat en när och kär måste må sämre än jag. Jag höll bara på att förlora mitt eget liv, men jag lever, precis som hen!

Jobba, jobba, jobba!

Måndag, tre och en halv timme på jobbet det var kul, men det kostade en hel dag. Efter det sov jag när jag kom hem, tog extra mot smärtan för att kunna vila. Summa Måndag, Jobbat, fått hem soffan monterad och klar. Vilat, sovit och vilat, ändå sov jag hela natten.

Tisdag,  tre och en halv timme på jobbet det var kul, men det kostade en hel dag till! Jag kommer inte ihåg riktigt vad jag gjorde idag, mer än vilat, jo jag följde min fru och handlade något, och när vi kom hem blev jag tvungen att lägga mig på golvet för jag mådde så dåligt och fick kraftig svettning,  en kort stund visste jag inte riktigt var jag var. Nu har jag samlat mig och sitter och skriver, gäspar och planerar att snart gå och lägga mig, för jag ska jobba imorgon igen, tre och en halv timme. En får väl se hur det går! 

Ett skepp kommer lastat.

Jag är endast en liten människa med små problem, 65% av den faktiska lönen före skatt är ett av dem. Räkningarna är lika stora och lite större nu än när jag hade hundra %, är ett annat.  Men två kontroller säger att det är okej med mig och jag använder mig av SPS metod  för att säkerställa mitt "jag mår bra" resultat! Vilket då i sin tur innebär att varje kontroll jag gör som ligger innanför ÖSG och NSG, ökar det statistiska faktum att jag kommer inte att få tillbaka cancern. Så grattis till mig!!

Men det jobbiga är idag att mentalt komma över att jag mellan den 16 november och 22 december ifjol inte visste om jag skulle få uppleva fler jular, under den perioden bröts man sakta men säkert i bitar av oro och ångest. Skalet höll då men spricker idag, och visar på stora problem för mig. Diskar i ryggen och nacken som är trasiga. Axlar och knän som skriker och värker vid minsta ansträngning. Muskler som värker och abstinens av uttrappning av morfin, resan mot noll som jag snart avslutat. Och den ständiga gnagande känslan av att muskeln där, ser lite svullen ut, huvudvärken, smärtorna, är det en ny tumör? Rädslan från strålningen, ångesten av att man nog inte skulle klara en resa till, och hur ska det gå för min familj då?

Inget, vad händer sedan? utan endast hur ska det gå för mina nära och kära? Och, det kommer jag aldrig att få uppleva.

Nå, nu gäller det att vinna den mentala striden, att lägga allt, bearbetat och klart, bakom mig. Nya mål och delmål. Ett nytt "För att ta nya tag, måste man släppa de gamla!"!

En berättelse om galna tunnor!

En historia som jag vill berätta är om en person som skulle kunna vara någon av oss, och en händelse som du eller jag varit med om eller kanske kommer att vara med om. Vem vet?

Tjuven.

- Skit, varför ska det alltid hända mig? Varför är det jag som alltid måste fixa stålar eller grejor? Skit, jag säger bara det!
Han går fram till huset som ligger strax utanför byn, och tittar. Egentligen vet han redan att det är tomt på folk för han såg när de åkte, och på småbyars vis satt en kvast i dörren så att grannarna ska veta att de har åkt bort. De var dessa människor som hjälpte honom med bilen när den la av bortanför kröken härom dagen.

Mannen i huset hade sett att han stod där och rev sig i huvudet och kunde inte se något fel. Mannen som  då tittade ut genom fönstret av en slump, fast ändå inte eftersom bilen som sen inte fungerade hade lagt en avgasknall som hette duga, Tjuven hade rullat så långt det bara gick innan han stannade till vid vägkanten. Han hade öppnat huven redan innan bilen stannade, så när bilen rullade sista metern hoppade han ur och rev upp den. En gammal Volvo, med en fördel att man inte behövde använda en pinne för att huven skulle stanna uppe utan den stannade på grund av det snille som satt fjädrar i ett smart system. Tjuven kunde inget egentligen om bilar, mer än att hur man ska tänka för att försöka hitta en felkälla till en bil som inte vill gå, ja också det självklara, hur man stjäl en sådan såklart. När han gått igenom flödes planen, kollat om bilen får ström, luft och bränsle. kunde han konstatera att bränslet var nog slut. När han stod där och tittade kom mannen från huset fram och frågade: - Behöver du hjälp?
Mannen i huset var en snäll man, han tänkte ofta på händelser i världen och tog till sig goda idéer, så som att man ska om man kan hjälpa sina medmänniskor, för vänlighet måste betala sig i längden. Ondskan kan bara segra när de goda inget gör, så därför är mannen från huset en "dooer!" En man som gör saker, en man som försöker vara skillnaden mellan god och ond. Därför frågade han främlingen om han behövde hjälp.
- Tack, ja tack! sa tjuven och presenterade sig som Valfrid. Han talade också om att han brukar kallas Vindeln, för det var därifrån han en gång kom. Vindeln talade också om att han nog behöva lite bränsle till bilen för det verkade som om tanken var tom.
- Ja det ska man väl kunna ordna sa mannen. Du kan väl följa med hem till mig så kan du få en dunk 95-oktanigt. Jag har lite bly ersättning om du vill ha det med. Ja, jag menar åldern på bilen verkar vara sådan att det behövs.
- Tack, ja tack gärna det sa Vindeln, osäker på hur han skulle bemöta vänligheten från mannen. Vänlighet från främmande människor var inget han var van vid.
- Vi har mat på bordet om du vill ha? Vi ska ändå äta och det är redan dukat för fyra, men min son och hans fru kommer inte, så om du vill så!
Ännu en vänlighet Vindeln aldrig varit med om, bli bjuden på mat! Av en helt okänd person, det kändes skrämmande. Han bestämde sig för att tacka ja till bensinen men nej till maten och sa:
- Ja tack det vore gott, och om det inte gör något så betalar jag gärna även för maten! Han tänkte lite desperat, men vad säger jag, jag kan inte betala för bensinen, ännu mindre för både mat och bensin. Fan att min mage styr över hjärnan! Hur ska jag ta mig ur detta?
Mannen sa: - Inte behöver du betala för maten. Vi har gjort så mycket att vi annars måste kasta bort mängder. Som sagt min son och hans hustru kommer inte, och vi har gjort mat till dem med, tårta också! För jag fyller år i dag! 65 år blir jag idag, så idag sket jag för första gången i mitt liv i att gå till jobbet! När chefen ringde sa jag bara - Lisa, det är någe fel på telefonen, den ringer men det är ingen där! Sen slängde jag på luren i örat på'n!
-Jag heter Hubert föresten, och när det gäller chefen så kan den dryge jäveln ha det! Så mat och bränsle ska det bli!!!

När Tjuven/Valfrid/Vindeln kom tillbaka till tätorten senare på kvällen gick han till en av sina vänner, dels för att dela en flaska HB/ skogsblomman/ hembränt som han fått av en mycket upprymd ny vän vid namn Hubert och hans hustru Lisa. Han berättar vad han varit med om, och den hjälpsamhet och vänlighet han stött på. Han beskrev deras vackra hem, utan att, trots anmodan tala om var detta hem låg. För han visste att om de får reda på detta kommer de att "hälsa på" bara för att utnyttja och för att stjäla allt bra han varit med om.
När kvällen vält över till att bli natt tog spriten slut och andra saker sattes in, röken blev tät i lägenheten, nästan så tät att man kunde få ett rus bara genom att andas.
Nästa morgon vaknade Vindeln av att någon sparkade lite lätt på honom och att någon ropade "Vindeln, det är din tur nu!"
-Vadå min tur!
- Det är din tur att fixa rök och krök!
- Men jag hade ju med mig en dunk igår?!
- HB ja, som du fått! Det räknas inte, du måste köpa något du med!
- Så om jag betalat HB'n då hade den räknats, hade jag inte talat om att jag fått den hade den räknats! Du är på allvar riktigt dum.
- Det är väl du som är dum som talat om att du fått grejjor och inte köpt, eller?!
Vindeln visste att det var meningslöst att fortsätta, målet var som vanligt att dänga Vindeln om han käftade. Det är Vindeln som ska fixa, annars blev det knogdans på hans bekostnad. Varför lär jag mig aldrig! avslutade han tankebanan, varför?
- Du kan ju sticka till din nya polare och "låna" lite av dem. De hade ju så mycket bra grejjor skröt du om i natt ju. De kan aldrig behöva allt det där, så stick dit och låna lite du!

En medborgares plikt.

Hubert's närmaste granne Göran bor cirka tvåhundra meter från Huberts tomt. Hubert önskar ibland att det vore två mil. Mest för att han är så politisk och tjatig när det gäller "gransamverkan" och " Medborgargardet". Görans stora grej är att Polisen inte brytt sig när tjuvar stulit fordon och bränsle i trakterna kring byn. När någon av alla som blivit bestulna talat om att Polisen bara säger att det där får ni göra upp med ert försäkringsbolag, och att det inte är lönt att åka för tjuvar som redan lämnat området. Göran själv har aldrig blivit bestulen, inte heller Hubert för de har bägge hundar och strålkastare som lyser upp gårdarna. På nätterna är visserligen strålkastarna släckta, men de styrs av rörelsedetektorer och hand inifrån deras hus.  Göran har hela främre delen av sin tomt kring huset avspärrad av staket. Staketet är tillsammans med huset gränserna på hundgården, så om man ska besöka Göran, gör man bäst i att först ringa och sedan trycka på ringklockan vid grinden på hundgården.

Hubert där emot har sin hundgård på baksidan, detta trots allt tjat från Göran om hur saker borde vara. 

Denna dag satt Göran och läste tidningen och svor över alla brott som sker i Sverige, och talade högt om för sig själv vad han tycker att man borde göra med tjuvar och banditer. Göran tittade ut genom fönstret lite av en händelse och fick se den där gamla Volvon igen. Den var ju där borta härom dagen också, inkörd i skogen så att den inte skulle synas. Hubert och Lisa är ju i tätorten idag för att göra läkarbesök och handla, det visste han för ha hade ju pratat med Hubert om vikten av att tala om om man åker bort så att man kan tömma brevlådan och sådant, bara så att det ser bebott ut. Själv hade han fundering på att köpa en bil till att ha på gården, då ser det alltid ut som om någon är hemma. Ägaren har säker spanat in Hubert och Lisa när de åkte, det är sjutton i mig en tjuv där!!

Göran ringer först Hubert men telefonen sjunger på köksbordet för döva öron, och att de inte är hemma det ser han på kvasten.

Sedan ringer han Karlsson, en hetsig liten herre som blivit bestulen på sin motorsåg och gärna vill ha tag på "den jävuln som snodde den!"

Efetr någon signal svarar Karlsson med sitt vanliga "Ja det är jag och vem är du?"

- Det är jag Göran! Det är tjuvar hos Hubert och Lisas! De är inte hemma, de är på byn!

- Är du säker?

- Lika säker som att du fått din såg stulen!

- Gör inget innan jag kommer jag vill och vara med när vi tar den jävuln! Jag sticker på en gång!

Att få ett besked.

Hubert sa till Lisa att han måste ringa Göran och tala om att det eventuellt skulle komma en besökare till honom, Valfrid, den gamle pundaren som han lovat att hjälpa. Lisa sa: - Tror du verkligen på det där själv, att Vindeln ville komma bort från sin skit och hjälpa oss på gården? Gratis, mot mat och husrum?

- Jo men han verkade ärlig när han sa att han skulle ta en sista fylla med sina gamla kompisar, för att se om det verkligen var så att de bara utnyttjade honom. Fällan vi gjorde skulle ju visa att det är så som jag sa.

- Han super upp brännvinet sen glömmer han dig.

- Men jag borde ringa Göran, ifall!

- Göran ringer dig om något händer på gården, var så säker på det! Vi måste skynda oss till läkarstation nu! Jag vill veta svaret på proverna.

Vädret var bra när de lämnade gården, fukten började lätta när bilen svängde ut på huvudvägen och styrde kosan mot byn. 

- Lisa har du listan på vad vi skulle handla?

- Ja den har jag, och jag stängde dörren, och satt dit kvasten. Men jag låste inte så om Valfrid kommer, ja då kommer han in.

- Det var bra, men vi borde ringa Göran. 

Lisa konstaterar fort att detta måste vänta för han hade glömt att ta med mobiltelefonen, eller som hon snabbt  konstaterade, - VI, har visst glömt mobilen igen. Så Göran får vänta tills vi kommer tillbaka.
Beskedet, svaret på proverna var mycket viktiga för Lisa, det handlade om hennes sköldkörtel och om den fungerade som den skulle. Ett negativt svar där, skulle gå att sköta med medicin, men det skulle bli en livslång behandling. Hubert brukade tycka att det inte hade någon betydelse om någon av dem eller för den delen båda, skulle bli medicinberoende resten av livet. Så länge de hade livet och var tillsammans.

Att ta en promenad i våldstrappan.

Vindeln tänkte på sin förbaskade tur i oturen, att få träffa Hubert och Lisa, bara så där. Det måste vara karma. Först hade hans "kompis" stulit hans bil och kört slut på bensinen. När han sedan fick reda på var den var tog han en dunk med bensin och bussen ut för att hämta hem den igen. Det var ju kanske lite korkat att anmäla bilen stulen, men den var ju det tills hans "kompis" talade om vad som hänt. Bilen var ju gammal så Vindeln hade inte mer än trafikförsäkring på den. Så det var väl frågan om försäkringsbolaget ville betala för att reparera rattlåset. Nåja, lite mer tjuvkoppling och bilen gick ju att köra, och om det gick bra med Hubert och Lisa så skulle det nog gå att fixa den igen. Han kom fram till dörren och den var öppen precis som Hubert sa att den skulle vara, men han kom inte riktigt ihåg vad Hubert och Lisa skulle göra i byn. När han tar bort kvasten kommer en bil infarande på gården med en väldigt hög fart, så han vänder sig om med kvasten i handen, undrande vad i hela friden?

Karlsson hoppar ur bilen snabbt och lätt, springer fram direkt till Vindeln, och utan ett ord slår honom till marken med vattenröret han hade bytt i sin tvättstuga, efter det att kopplingen under börjat läcka vatten. Han hade konstaterat att han skulle bli tvungen att byta alla rör i hela huset till nya svindyra kopparrör, precis som om järn inte var gott nog. Göran stannar bilen och konstaterar att Karlsson var snabb som en blixt, och vilken prakt träff han fått in på den jävla tjuven. Att han var en tjuv var ju ingen tvekan om för när de tittat in i bilen såg de att den var tjuvkopplad och när de ringde till polisen för att anmäla det pågående brottet fick de veta att bilen var stulen för några dagar sedan. De fick också order om att bara blockera bilen så att tjuven inte skulle komma undan, men att det skulle dröja någon timme innan en patrull kunde komma.

-En timme hade Karlsson skrikit när han fick reda på vad polisen sagt, då hinner han ju att slå sönder allt de äger och har! Vi tar honom nu innan han kommer in i huset, det är säkert samme idiot som stal min såg!!

Göran känner också adrenalinet i kroppen och konstaterar att man faktiskt får gripa en tjuv på bar gärning, och hålla honom tills polisen anländer. Gör han motstånd, tråkigt för honom. 

-Vi tar honom sa Göran, försök att fäll honom om han springer när jag kört in på gården.

- Jag slår honom på benen med röret så kan den jävuln inte springa långt! Kör ända fram till trappen bara!

Nu låg Vindeln blödande precis nedanför trappan, slaget hade tagit över örat och kraften var tillräcklig för att han skulle bli medvetslös på en gång, utan att han skulle hinna vare sig förklara sig eller försvara sig. Han gick först ned på knä för att sedan falla framåt utan att ta emot sig med händerna. Huvudet studsade till mot plattorna nedanför trappan och gjorde att även näsa och ögonbryn gick sönder och började att blöda. Kvasten blev liggande kvar på farstubron. 

- Men för helvete! du skulle ju slå honom på benen om han sprang! Skrek Göran. Nu slog du ju honom i ansiktet!

- Han hotade mig med kvasten ju, så vad skulle jag göra! Det var ju i själv försvar!.

Här slutar jag min berättelse med att skriva, Det är väldigt lätt att göra korkade saker om man inte har all fakta. Att vara objektiv betyder fakta och faktakontroll, gör inte saker bara för att de ser ut som om dina fördomar stämmer. Det är mer troligt om man kontrollerar fakta, att det visar sig att fördomarna är just fördomar.

 

Det finns alltid en orsak!!!

Om det inte är mitt fel, vems är felet då?

Man kan inte idag härleda exakt till varför man får cancer, men man kan spekulera om orsaker. Cancer är något vi alla bär inom oss då det är celldelning man pratar om, fast cancer är celldelning som löpt amok!

Nå ja, om man nu ska bygga ett vems fel är det egentligen, så måste man titta på orsak-verkan. Den typ av cancer jag har "kan " bero på att man har haft sår i matstrupen! ( det finns fler orsaker, men de skiter vi i nu!) Check.

Sår i matstrupen "kan " bero på sura uppstötningar under en längre tid! Check!

Sura uppstötningar "kan" bero på stressigt arbete. Check!

Stressigt arbete "kan" bero på jobbig chef! Check!

Med andra ord "kan" det vara StorBoss fel att jag fått cancer! Hmm. Ärligt, lika stor chans att det är hans fel  som att det är han som fixar stjärnfall, men det "KAN" vara hans fel om jag letar efter någon att skylla på. Fast det kan vara, betingelser, ärftligt, DNA, gifter i min omgivning, att jag har rökt, att jag har snusat, att jag har ätit eller att jag levt mitt liv på det sätt jag gjort. Fast jag har aldrig varit för det dära sättet att man alltid måste ha syndabockar till allt som händer. Jag tycker att det är viktigare att först reda ut problemen, där efter  lösa dem och minimera eventuella ekonomiska konsekvenser. Finner man i utredningen att orsaken är klantighet eller på något sätt brist på utbildning, då löser man det med mera utbildning, inte schavott!

Att pinka på golvet.

Stress, tiden var knapp och jag skulle handla innan jag skulle träffa en kamrat på en fika. Skynda, skynda, skynda! Det enda det skyndar på är att man blir pinknödig, och för varje minut ännu mer pinknödig. 

Toaletter, har ni märkt att det är alltid kö vid toa när man är som mest nödig. U-båtar under periskop djup syns passera mina ögon när jag tar en snabb blick i spegeln på The mens room! Gylfen ner, det är tur att blixtlåset var uppfunnet, annars hade jag skapat det då. "Mini me" åker ut och man känner tacksamheten flöda. Tack tack, tack. Kollar läget lite och trycket är okej, samlad stråle mitt i plasket. Då händer det, ett strå från mustaschen faller ned, sakta singlande, och landar på den plats som för tillfället är längst förut så att säga. Fukten på platsen gör att stråt fastnar och viker sig lite framåt, nedåt in i strålen som i detta ögonblick förvandlar sluttrycket från en perfekt avslutning, till en sprinkler!!! Mina damer och herrar, det finns skäl till varför man ska tvätta händerna efter utför värv! Jag vill bara understryka detta! Av denna orsak fäller man också upp ringen! Ibland trots precision och bra tryck blir det bara fel, avståndet är rätt, trycket ok. Sedan "Huston we got'a problem!" Det är då man pinkar på golvet om man så stod i en pinkeränna!! Det är då man tänker " Varför i hela friden hade jag så fruktansvärt bråttom att jag inte han att sätta mig?!". Det är ju tur att man inte står och skiter!