Idag vill jag berätta...

Kan man tävla i att må dåligt? Jag blev lite paff härom dagen när jag träffade en människa som har haft det tufft ett tag, men lever. Jag frågade hur personen mådde och var uppriktigt intresserad av detta, hen svarade: - jorå, det fungerar ju, och du då? Jag svarade att jag nog mår ungefär som hen. Hen sa då: -Det tror jag nog inte,att du mår som jag! Min överraskning var det aggressiva i hens uttryck, och att jag fick en känsla av att hen mådde så mycket sämre än jag, tävlingsmässigt! Jag visade sympati och empati men fick klart för mig att hen som förlorat en när och kär måste må sämre än jag. Jag höll bara på att förlora mitt eget liv, men jag lever, precis som hen!

Jobba, jobba, jobba!

Måndag, tre och en halv timme på jobbet det var kul, men det kostade en hel dag. Efter det sov jag när jag kom hem, tog extra mot smärtan för att kunna vila. Summa Måndag, Jobbat, fått hem soffan monterad och klar. Vilat, sovit och vilat, ändå sov jag hela natten.

Tisdag,  tre och en halv timme på jobbet det var kul, men det kostade en hel dag till! Jag kommer inte ihåg riktigt vad jag gjorde idag, mer än vilat, jo jag följde min fru och handlade något, och när vi kom hem blev jag tvungen att lägga mig på golvet för jag mådde så dåligt och fick kraftig svettning,  en kort stund visste jag inte riktigt var jag var. Nu har jag samlat mig och sitter och skriver, gäspar och planerar att snart gå och lägga mig, för jag ska jobba imorgon igen, tre och en halv timme. En får väl se hur det går! 

Ett skepp kommer lastat.

Jag är endast en liten människa med små problem, 65% av den faktiska lönen före skatt är ett av dem. Räkningarna är lika stora och lite större nu än när jag hade hundra %, är ett annat.  Men två kontroller säger att det är okej med mig och jag använder mig av SPS metod  för att säkerställa mitt "jag mår bra" resultat! Vilket då i sin tur innebär att varje kontroll jag gör som ligger innanför ÖSG och NSG, ökar det statistiska faktum att jag kommer inte att få tillbaka cancern. Så grattis till mig!!

Men det jobbiga är idag att mentalt komma över att jag mellan den 16 november och 22 december ifjol inte visste om jag skulle få uppleva fler jular, under den perioden bröts man sakta men säkert i bitar av oro och ångest. Skalet höll då men spricker idag, och visar på stora problem för mig. Diskar i ryggen och nacken som är trasiga. Axlar och knän som skriker och värker vid minsta ansträngning. Muskler som värker och abstinens av uttrappning av morfin, resan mot noll som jag snart avslutat. Och den ständiga gnagande känslan av att muskeln där, ser lite svullen ut, huvudvärken, smärtorna, är det en ny tumör? Rädslan från strålningen, ångesten av att man nog inte skulle klara en resa till, och hur ska det gå för min familj då?

Inget, vad händer sedan? utan endast hur ska det gå för mina nära och kära? Och, det kommer jag aldrig att få uppleva.

Nå, nu gäller det att vinna den mentala striden, att lägga allt, bearbetat och klart, bakom mig. Nya mål och delmål. Ett nytt "För att ta nya tag, måste man släppa de gamla!"!