En nästan sann dröm !

Jag vaknade inatt av att glas krossades, jag vet inte vart eller vilken sort. Men när jag vaknade kom jag ihåg min dröm, som är en dröm om ett brott. Märkligt hur saker man tränat i det praktiska livet kommer till användning i en dröm. Det kändes skön att vakna på topp, istället för i skräck. Men jag måste säga att pulsen var hög och jag var genom svettig och hade kväljningar när jag vaknade. 

Jag vaknade sakta ur min dvala som var skapt av sömnmedel. Glas som krossas, i mitt hus!! Jag tvingar mig att vakna helt sliter åt mig mobiltelefonen och morgonrocken, morgonrocken för att dölja min nakenhet och det faktum att jag sover i födelsekostym. På vägen upp fångar jag upp min starkaste ficklampa och barnens brännbollsträ, det blev det platta för rundstycket var sönder. Jag tittar snabbt ut och konstaterar att de är två stycken. Den ene, en äldre man håller på att lyfta in cyklar i deras bil. den andre försöker fortfarande ta sin in på altan. Jag konstaterar att när han forcerat glaset och kommit dit in har han altandörren kvar, som är en treglasdörr av bästa kvalitet. Jag fångar upp vår filmkamera  och startar att filma, samtidigt som jag ringer 112.

--SOS larmtjänst du har ringt 112, vem är du och vad vill du ha hjälp med?

-- öh, jag heter XXXXX XXXXXXX, jag behöver hjälp av polis jag har ett pågående inbrott i mitt hus! Dom stjäl cyklarna och försöker att ta sig in via altan!!!

-- OK ta det lugnt och prata med mig!! Vart  bor du någonstans?

-- På -----gatan XX i XXXXXX postnummer, jag ringer från XX-xxx xx xxx!! Sänd polisen snabbt!!

-- OK ta det lugnt, en patrull är på väg, men de har en bit att åka. De är hos dig inom en kvart!

-- EN KVART!! FAN DÅ VET INTE JAG OM JAG LEVER!!  JAG HÄMTAR PISTOLEN!!

Just då hör jag hur mannen på altan slår in dörren. Glaset yr in på golvet.

-- Ta det lugnt och stanna vid telefonen.........

Jag lägger telefonen på hatthyllan tillsammans med filmkameran som jag riggar till att filma mot vardagsrummet. Jag sätter på mig Foppatofflorna och tänker att, hoppas att de håller för glas. Sedan tittar jag på det platta bollträ jag hade i handen, funderar lite på om jag kommer att överleva, han har ju en yxa.

Jag väntar in lite gran så pass att jag ser att han med båda händerna slår yxan genom glaset och under tiden springer jag in i rummet . Jag kommer fram precis när yxhuvudet passerat glasrutan i sin båge nedåt, och kommer innanför glaset. Så där att det är skaftet som försöker att krossa glaset. Då tänder jag min ficklampa och lyser personen i ansiktet  samtidigt som jag slår honom över handen och armen som befinner sig innanför dörren, på väg uppåt. Träffen blir bra och han tappar taget om yxan.  Jag släcker lampan mannen ser inget så när jag slår slag två mot vänster nyckelben, ser han inget och kan därför inte försvara sig så den träffen blir också bra. Han skriker och lyfter högra handen mot vänster axel, då tänder jag lampan igen. Även denna gång lyser jag tjuven i ansiktet samtidigt som jag forcerar framåt,  jag stöter slagträet i hans bröst så att han ramlar lite bakåt. Tillräckligt mycket för att jag ska ta mig ut på altan. När jag kommit ut dit sätter jag  mitt högra knä i hans mage, eller rättare sagt jag försöker att träffa höftbenet precis ovanför hans kronjuveler, en träff där och tjuven är ur stridbar skick. Efter som tjuven sjunker ihop med ett skri. Känner jag mig säker på att jag träffat rätt. Så jag skriker till honom att är gripen och att jag har gjort ett envarsgripande! Jag är säker på att SOS hörde det och att de just nu pressar polisen till det yttersta för att hinna bort till mig.

Jag springer ned för altantrappen och rundar hörnet då jag hör den andre mannen komma emot mig i gruset, jag  stannar till och hukar mig ned, exakt när han rundar det sista hörnet tänder jag min ficklampa snabbt och lyser tjuv nummer två i ansiktet. Han som då blir förblindad halkar omkull på den regnvåta gräsmattan och tappar kofoten han hade i sin hand.  Jag springer fram till den andre tjuven fångar hans arm då han försöker att komma upp, jag rycker tag i den, drar den åt sidan så att han landar på ansiktet i gräset. Jag sätter min vänstra fot i tjuv nummer tvås armhåla, och bryter hans högra arm uppåt bakåt i ett armlås. Sedan skriker jag högt, du är gripen, jag gör ett envarsgripande! Jag får använda den mängd våld jag behöver för att hålla er på plats till polis anländer. Så för er egen skull, var lugna!! Det har nu gått cirka två minuter max, och jag hör sirener på mycket långt håll.

 Den äldre manen jag har armlås på försöker att komma loss, men jag spänner armlåset lite till och säger lugnt men med kraftigt andfådd röst, snart går din arm av. Då skriker han som en stucken gris, och han ropar på sin kumpan att komma och hjälpa honom.

Jag tänker lite, och tar tjuvens bälte. Ber honom att böja upp sina ben, och för att slippa trassel bänder jag lite i låset, bara lite men tillräckligt för att påminna honom om vem som sitter fast. Jag gör en löpögla som jag fångar vänster fot med därefter  knyter jag bältet runt tjuvens högra armbåge, och drar ihop. Han kommer ingenstans de närmaste minuterna, så jag släpper armlåset och går upp på altanen för att se tjuv nummer ett blöda väldigt från ett skärsår på ena skinkan.  Han säger inte så mycket utan ligger bara still och tittar på mig. Jag låter honom vara och går in till hatthyllan, där hämtar jag ett paraply, telefonen, en halsduk och filmkameran. Sedan går jag tillbaka till altanen. Jag filmar först de båda tjuvarna, sedan ställer jag kameran på bordet riktad mot altanen, filmande. Jag lyfter telefonen till örat och säger: -- Ni måste skicka en ambulans också, eller skicka två. Den ene tjuven har kanske brutit ett ben och den andre kan inte gå och blöder ymnigt från ett skärsår på ena skinkan, han satte sig visst på glas.

--  Vem är du?

-- Det var jag som ringde, jag har gjort ett envarsgripande men jag behöver hjälp fort nu, för jag håller på att svimma jag med!

-- Nej, nej, koncentrera dig nu! Polisen är strax där och ambulans är på väg.

-- Jo men, skriker jag så högt jag bara kan, kommer någon av dem loss kan jag inte hålla dem, och då kommer jag att skjuta dem med min pistol, bara så att ni vet!! Idioter!!

Effekten var omedelbar, mannen ute på gården slappnade av och konstaterade att han åkt dit. Tjuven på altanen var fortfarande borta av smärta, han bara kved.

Rösten i telefonen blev också skärrad och sa -- Lägg ifrån dig pistolen polisen är på väg uppför gången och har du vapen kommer de att skjuta!!

-- Jag sa lugnt, jag har ingen pistol här, den är fortfarande inlåst i vapenskåpet, men när kommer ambulansen för den här tjuven på altan har nog snart förlorat en par liter.

-- Polisen kommer att förbinda honom tills ambulansen kommer. Gå nu och sätt dig med  händerna på huvudet . ha inget mer än telefonen i händerna och tänd upp ljuset så att polisen ser er.

Jag gick iväg och låste upp ytterdörren så att de inte skulle slå sönder den för att komma in. Det vore korkat att ha trasigt på bägge sidorna i huset. Jag hörde hur rösten i telefonen pratade så jag sa: -- Efter som detta samtal spelas in så ska ni veta att jag har filmat merparten av händelsen, ni har hört mig , och det finns film.

-- Ja ha, varför säger du detta?

 -- Jo för att polisen inte ska slå mig också! Av misstag eller så!

 -- Men du sitter väl ner  och har inget i händerna förutom telefonen?

-- Sant, men då de kommer med dragna vapen så vet man ju inte. Du kan tala om att ytterdörren är upplåst så den behöver inte sprängas!

Samma sekund hörde jag ordern på trappen utanför. AVBRYT dörren är upplåst! Då släpper jag telefonen i soffan, öppnar händerna högt över huvudet och sitter ner. Fyra poliser rycker upp dörren och stormar in, samtidigt lika många sveper runt altanen och en av den halkar omkull på samma sätt som den äldre tjuven.

Jag börjar att spy, ulkningarna sköljer över mig och allt i magen vill upp. Polisen tar omhand tjuvarna, den äldre förs direkt iväg och den på altan sliter de byxorna av och försöker att sätta ett förband på skinkan. En polis tar silvertape och försöker att försluta såret, Efter ett ental försök lyckas de, lagom till att ambulanspersonalen anländer, de har även med sig en läkare som konstaterar att tjuven förlorat mycket blod och att jag var i ett chocktillstånd och behövde värme och någon som pratade med mig. Vi båda transporterades iväg med ambulanser.

Innan vi åkte sa jag till polisbefälet som frågade hur det var med mig, sa jag till att allt finns på film, och det mesta med bild men allt hade ljud. Även de på SOS vet om vad som hänt för telefonen har varit på hela tiden. Jag har bara skyddat mig själv och mitt hem, och jag har gripit bägge de män ni tagit hand om, enligt lagen om envars rätt att gripa brottslingar.<http://www.lag24.se/a/s%C3%A4rskilt-om-envarsgripande>

Som en trasig badboll.

Det känns märkligt idag, ungefär som om man är del i en Comicstrip. Jag känner mig inte som mig själv utan lite utanför, om ni förstår vad jag menar. Jag är trött i både kropp och själ, jag känner mig fruktansvärt sliten. Fast samtidigt, jag är mycket energisk, som en badboll barnen leker med. Varje träff skapar en enorm energi  och man flyger iväg på både det ena och det andra. Man känner spänsten i varje rörelse, plötsligt kommer ett vasst föremål och all energi, all luft försvinner med blixtens hastighet. Slut, förbi, leken har avslutats. Orken finns inte. En fråga om hur jag mår, och jag blev tvungen att känna efter, och idag var jag inte stark nog. Utan jag gick in och grät, grät av ilska av att inte vara stark nog att orka svara, jo det är rätt okej.

Jag ser hökar på himmelen !

Jag är en av 'patafysikens lärjungar.

När man som jag nyligen blivit vis genom min nyfikenhet och förstått att det endast finns en vetenskap och detta är ’Patafysik. ’Patafysiken förklarar vad gud är, på ett matematiskt sätt så att man begriper att det finns en formel som gäller för alla och envar, oavsett vilken religion man tror sig tillhöra.

’Patafysikens Vicekurator ger mig också ett nytt synsätt på krig. Ett synsätt som fler borde ta till sig av, och det är detta som jag nu vill förmedla.< http://sv.wikipedia.org/wiki/Patafysik >

Krigets vedervärdigheter förmedlas av överlevande som återvänder oskadda förutom en upplevelse som förskönas för varje gång de blir tvungna att berätta om sin tid i detta eller detta krig. Åhörarna ärver en tro och ett synsätt som via mun mot mun metoden förmedlats till nästa generation och som hela tiden förskönats. Media förmedlar en imaginär sanning som alla vet kan förvrängas och förfalskas beroende på förmedlarens syfte. Från dessa fakta kommer man till den monstruösa sanningen, varje individ som återvänder från ett krig har med nödvändighet mer eller mindre fått den idén att det inte var farligt.

Från varje krig återvänder tusentals soldater som inte tagit skada, sårats eller fått medaljer. Hur kan detta vara möjligt då man i land efter land lägger miljarder på verktyg som skapats och designats för att döda din fiende. Jo, politikerna kallar in massan som till största del består av amatörer, icke professionella som till största del av sin militära karriär ägnar sig åt att överleva, inte att döda sin/din fiende och på detta sätt saboterar vapnens huvudsakliga syften. 

Om man skådar ledningen för ett krig, dvs. generalerna, så visar det sig att ju bättre vapnen blir och ju fler stamanställda det är i fiendens armé, desto längre bort från slagen befinner sig generalerna. Detta visar på att krigsmakter över hela världen är dåliga på att organisera ty om man via en matematiskkalkyl kunde visa att om, antalet satsade kronor i försvaret borde utmynna i en sannolikhetsvinst i form av antal döda soldater, officerare och förstörd material.

 Ju bättre organiserat krigsmakten är desto högre antal döda soldater, officerare och förstörd material. Vilket ger med en kuslig samanställning, om krigsmakter över hela världen  vore perfekt organiserade skulle alla soldater, officerare vara döda och all krigsmaterial vara förstört. Detta krig skulle utradera alla fördomar om att krig är ett bra sätt att föra en dialog på.

Efter denna dag kommer krig aldrig mer att åter uppstå.

Kära läsare

Ju mer jag läser om ´Patafysik desto mer tror jag på denna vetenskap.

Visdom typ: Alfred Jarry. Om man blundar ser man lösningar ingen annan kan se samtidigt man är blind för det uppenbara.

Definition: ’Patafysiken är de imaginära lösningarnas vetenskap, som symboliskt beviljar inbillningsstrukturationerna objektens egenskaper sådana de beskrivs genom sina möjligheter.

I min facebook beskrivning står det att jag är 'patafysiker. Jag tror på detta som ett instrument för att kunna vara visionär, att kunna uppfinna nya saker, att kunna se saker på ett sådant sätt att man känner sig tvungen visa sina medmänniskor en bättre väg.

 Men det som har blivit väldigt tydligt är att man kan inte vara profet i sitt eget land.

En bra dag utan smärta, bara trötthet.

Det är väldigt vad trött man blir på saker. Trött på människor som inte håller sina löfte. Trött på människor som ljuger. Trött på människor som talar sanningar som gör ont. Trött på enögda människor. Trött på människor som är negativa och som säger att du har fel, dock utan att kunna precisera vad som är rätt. Trött på hyckleri i form att att rättvisa är för alla, men mer för oss. Trött på analfabeter som låter sig ledas till slakt, med motiveringen att gud vill. Trött på ledare som leder sin befolkning till slakt med motiveringen att gud vill. Trött på våra ledare som drar ut på rokaden, snart kommer kungen vara blockerad eller i schack, och då är det för sent. Men framför allt, jag är trött på att vara sjuk.

Så det var dagens gnäll! Idag har jag rett ut lite problem med Actic, problemet med att jag är och inte är medlem i Actic. Det bästa av allt är att jag upptäckte det, påpekade det, de påstod att det var mitt fel, men det visade sig att det var deras fel. Jag bara älskar att ha rätt!!

Jag var i BUNKERN idag. För att hjälpa min bror med städningen, jag visade hur man skulle göra och han utförde arbetet. Ja jag vet, jag är en naturlig ledare. Massorna följer mig hela tiden.
Jag sände in en artikel och bilder idag till Hemvärnstidningen. En bunte ord och en bunte bilder, som jag hoppas ger mening till Rekryterings och medaljutdelningen i lördags( 22/9-12).Jag måste allt säga (Skriva egentligen.) att det var en förfärlig nedebörd! Kameran och Camcordern blev blöta, så pass att jag blev tvungen att plocka ur korten och torka av dem. Batteriena lika så! Det blev så blött att grejorna stängde ner. Camcordern formaterade minnet två gånger per automatik! Jag fick ett meddelande på skärmen : Oväntat fel minnet formateras. Inget att säga ja eller nej till, den bara gjorde det! Det är tur att man hade sinnesnärvaro nog andra gången, att dra ur minnet! Med hjälp av ett program jag har kunde jag rädda några filer och bilder.

Vi tittade på Ung och Bortskämd i kväll, efter tio minuter konstaterade jag att det är fel titel på programmet och att min puls stigit farligt högt av upprördhet. Tockna idioter! Jag lämnade fåtöljen och gick bort till datorn. Där handskas man med intelligens i burk form, och om något går fel är idioten bakom tangentbordet och felen går att korrigera. Ungdomarna på tvn är bortom all räddning!

The big bang theory är en helt underbar serie. Att se de förtryckta förtrycka, likt herren på täppan som alla andra också spelar. Jag känner en likhet i världspolitiken. Vi med vår intelligens och mentala försprång förtrycker jämlika. De med något sämre utgångsläge hånar vi och utnyttjar till vår vinning. De som i vår ungdom var de som hade övertaget, driver vi med och visar på ett mycket ointelligent sätt, att vi är förmer. De mobbade mobbar. De förtryckta förtrycker, fast här på ett jäkligt roligt sätt.
Oavsett vad ni tror, så är jag liberal. Men jag vet att all skriven text är en sanning, på så sätt som skribenten upplevt det hela. Det vill säga att min sanning behöver inte vara din.
Det handlar inte om trovärdighet utan tillförlitlighet.

Ett SMS som förgyller kvällen!

Dobidoo, fredagskväll och har precis klämt en hemma burgare med strips. Då få jag ett SMS från en för mig helt okänd person ifrån Piteå!

-Vad gör du? :) (Jag blir nyfiken och kollar vem det är, det kan ju vara någon som skaffat ny telefon och nytt nummer. Eniro.se talar om att det är från Elin i Piteå. Ingen jag känner alltså.)
-Jo du Elin jag tittar på tv. Dobidoo du vet. Du då?
-Det gör jag med! ;D ( Här tänker jag att detta kan bli pinsamt för denne Elin, så jag bestämmer mig för att vara väldigt artig.)
-Är du säker på att du känner mig? Jag heter Mikael och bor i Skövde. :D
-Hmm naedå har de blivit nå fel! Förlåt:)
-Det är lugnt, så upptagen av tv är jag inte. Ha en bra kväll. Om du har vägarna förbi kan du komma in på en kaffe:)) ( Det sista är vad min fru föreslår att jag ska skriva, man ska vara snäll.)
-Skojar du med mig nu ?!?
- Nej, jag har alltid kaffe på, och nya bekanta är alltid kul. Så om du har vägana förbi lovar jag att du ska få kaffe och smörgås.:)  ( Här sockrar jag budet lite, för vem åker från Pite till Skövde bara för en kaffe!)
-Haha har nog inte vägarna förbi Skövde och du är nog lite för gammal för mig. Du får ha det så bra! ( Nu blev jag lite ledsen. Jag har inte stött på henne, jag bara var artig och snäll, med min frus goda minne och skratt. Nåja, skam den som ger sig, ett tack ska jag nog få fram ändå.)
-Jag har ingen aning om din ålder och jag är gift sedan 30 år. Jag bara visar vänlighet, så erbjudandet kvarstår, och om du skulle behöva låna soffan kan du nog få det med. Men som sagt, om du har vägarna förbi.:)) ( okej, jag la på lite extra till, men jag vill ha ett tack!)
- Tack, de var snällt av dig! ( Yes!! Jag visste det! Det går att klämma ett tack ur dagens ungdomar, ordet existerar i deras ordförråd trots allt!!)
Ja jag vet att det betraktas som ett skämt, men för mig så är det så att, skulle denne Elin komma hit till Skövde och ringa på! Ja då finns det ett löfte som håller, detta är en garanti!

Jag har pratat med FK idag, det vill säga att det är jag som kontaktat dem, inte tvärt om. Resultatet blev att den arbetsform jag och Volvo kommer överens om blir det. Fast först måste det fungera med allt som berör mina mediciner och så. Sedan måste mina läkare ge klartecken för att jag ska få arbeta, de är ju inte helt glada över mina idéer. Men för mig är det sociala som jag behöver, jag klättrar på väggarna. Jag håller på hemma med olika saker, sitter och skriver, läser och fixar med bilder. Fysiskt är jag rätt stark nu, inte lika stark som förra hösten, men jag är på väg. Psykiskt är jag rätt labil, depressioner fläskar till mig helt överraskande i tid. men jag har hitintills klarat av att bryta dem själv, med egen kraft!  Jag kan bli tvärtrött, och måste bara sova inom ett tiotalminuter, då menar jag inom 5-15 minuter. Annars somnar jag där jag är! Sedan har jag ont, lite överallt i kroppen i varierande styrka. Ibland mer, som då gör att jag måste ta extra morfin, andra gånger mindre och då tar jag inget mer än grunddosen jag äter med depåtabletter.
Jag väntar på två besked, ett från den senaste röntgen på KSS av cancerområdet, och ett annat från Sahlgrenska om beslut av vad de ska göra med min nacke.
I det första gäller, ju längre svaret dröjer, desto större chans att de inget hittat. I det andra gäller, mitt problem med nacken är eskalerande, så om de inte vill operera nu så är frågan istället, NÄR?

Ibland känns det som man har en ryggsäck som när man tittar på den så ser den ut att rymma 5-10 liter. Men när man börjar lyfta ur alla grejor så är det en 70L, och den växer hela tiden.
Det kan ingen tro att skuggor väger så mycket och tar så stor plats.

Vad ända in i alla glödheta munter gökar?!

KALLT!! Det börjar att bli kallt, jag kände i morse att det går inte längre att ha shorts på, jo det skulle ju kunna vara utan på jeansen i sådana fall! Gå runt som någon träningsgalning utan stretschbrallor och träningsshortsen utan på. Fast i detta fall mina camo. Tänker bilden, säckiga jeans med camoshorts och rutig utanpå skjorta. Tjock jacka och keps! Det är ju nästan att man måste prova, fast utan att lägga upp bilderna på FB, helt galen är man ju inte. Jag lägger den här! eller inte!!

Jag träffade en kamrat på gymmet, han har också haft cancer. När jag kom hem började jag att fundera på hur många det är i min omedelbara omgivning som har eller har haft cancer, i olika typer dock. En av mina kamrater från komvux, Volvo och Hemvärnet har det mycket jävligare än jag någonsin kommer att få det. Fast man kan inte jämföra elände, mitt elände är värre än ditt! Det fungerar inte, varje persons elände är det värsta denne just nu drabbats av, så är det.

Jag för söker, rent terapeutiskt att skriva här på bloggen om mitt elände, mina problem och besvär. Jag har som man säker kan begripa undantagit allt som rör min familj, av det skälet att det är inte offentligt. Jag skriver inte om min fru eller mina barn mer än då det har direkt samröre med min sjukdom, annars inte. Ja ni som läst allt vet att det inte stämmer till 100%, men min ambition är att det ska vara på det sättet. Fast när jag mått riktigt dåligt har jag ibland sluntit i den ambitionen. Dock icke med mening att vare sig skada eller såra. Jag är inte helt utlämnande heller, jag skriver selektivt så mycket är av graden "for you to guess, for me to know", vilket innebär för er som läser: Jag skriver om det som har berört mig, och jag utelämnar mycket, men jag lägger inget till. Utan allt är som jag upplevt saker och ting!

Tv är ett underbart medium, jag älskar serier som handlar om udda personer, Sally, The big bang theory, MASH, New girl, ett herrans liv och några till. De handlar om personer som i sak liknar ens eget liv men inte i exakthet. Sally, tankar och reflektioner som även jag har haft, fast inte så på spets. Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke! The big bang, Sheldons neurotiska beteende, knack Penny, knack Penny, knack Penny. Howards spännande klädval, helt utan för moden. Raj, enorma blyghet inför det andra könet. Leonard, mycket socialkompetens men brister som vi alla i konsten till snabba repliker, utan lider av eftertankens kranka blekhet. Jag borde ha sagt så istället! MASH, Hawkeye som alltid skämtar för att dölja sitt trauma. Man känner igen sig själv i personernas beteende, orsak och verkan.

 Alla har väl sett rånaren som lämnade mannen kvar på spåret att dö. Vi förfasar oss för personens brist på empati och med mänsklighet. Men var ligger skillnaden?Varje dag rånas och MISSHANDLAS människor i vårt land. Ingen av rånarna/ våldsverkarna ringer efter en ambulans eller hjälp, efter sitt dåd! De lämnar offren till att förblöda, att svälta, att lida, att frysa, att dö. Helt utan tanke på sina offer springer de ibland skrattade iväg efter fullbordad misshandel. Rånaren som rånade offret på spåret och sedan lämnade honom att dö är inte sämre än någon annan våldsverkare utan snarare tvärt om, han slog inte, han hoppade inte, han sparkade inte, han bara stal och lät honom ligga kvar där han låg. Precis som andra rånare/ våldsverkare.
Vi såg dådet på tv, och kände ilska över råheten och bristen på empati. Varje dag misshandlas barn fysiskt och/eller psykiskt i skolan, mobbing. Vi vuxna kräver av oss själva att vi måste vara 100% säker på att det vi ser, är vad vi ser, och inte vad vi tror att vi ser. Så vi väljer alldeles för ofta att blunda, vi vill inte använda vår auktoritet för vi är konflikträdda, vi tycker allt som oftast att detta ska samhället fixa, det är någon annans jobb! Problemet är att just du, och jag, är just denne person, någon annan!

En del ser man igenom, andra överaskar!

Jag var på KSS idag, inga problem eller så för egen del, utan för att min fru skulle få några sprutor och jag byta en tid. Nåja, jag vet inte hur många av er som sett svängdörren på KSS, så jag försöker med en beskrivning. Dörren som snurrar består av två fack, varje fack har en fjärdedels glasvägg. Så när man ska gå in, måste man vänta tills glasväggen passerat, sedan kan man kliva in. När man står där inne, måste man med korta steg följa rörelsen runt moturs, så att man kan kliva ur på andra sidan. Kommer man för nära någon av glasväggarna som omger en under passagen, stannar dörren.
När jag var på väg där ifrån väntade jag på att väggen skulle passera så att jag skulle kunna kliva in. Då stormar en dam i grå kappa förbi mig in i det hål som precis påbörjats som sedan växer för att sedan minska, och man är på väg ut. Jag förstod inte varför hon skulle tränga sig in i  den lilla springan eftersom den skulle bli större. Sedan gick hon så nära glasdörren att den stannade, varvid hon skallade glasrutan, och jag började att skratta. Av stressen gick sedan damen så nära glaset att det stannade flera gånger och turen genom dörren förlängdes med många sekunder. Jag och några till skrattade ännu mera av detta. Hennes stress, dels av att hon skallat glasrutan, vilket jag ALDRIG sett någon göra förut, att dörren stannat, ja. Men skallat aldrig, och dels av att vi skrattade. Gjorde att hon nästan sprang ifrån dörren med en väldig rodnad. Jag är skyldig denna kvinna ett stort tack, för hon har förgyllt min och några till´s dag i dag, tack.
Idag fyllde min dotter år, det var kul och väldigt glädjande att se hennes spontana glädje av att få ett tjog trådrullar i olika färger till sin symaskin. En glädje som var större än av att få den utlovade nya mobiltelefonen. Jag tvivlar på att hon ringaktar (ser ni skämtet där?) sin present med mobilen, eller de andra. Men tråden hade hon inte förväntat sig, och tydligen var det ett behov som vi tillgodo såg, och hon blev tydligt och verkligt glad.
Grus och gnejs, fast mest grus vill jag påstå kom till oss idag, cirka sju ton eller fyra kubik. Detta spreds över gården med stor mankraft. Jag sprang runt med skyfflar och krattor, sedan gick jag in och drack vatten. Jag vet att jag inte ska, men det är väldigt svårt att låta bli att hjälpa till med jobbet att sprida. Men denna gång kunnde jag nästan, för det var tillräckligt med människor ändå, som skottade och krattade. Men mitt val satt i att, hjälp till, och ta tio- tjugo milligram extra morfin. Eller att låta bli så mycket som är möjligt, och fortsätta med uttrappningen. Jag valde att fortsätta på inslagen väg, minskning av morfinet.
När jag minskar morfinet, kan jag minska medicinerna mot illamående, och minska på magmedicinerna mot förhöjd syra tillverkning imagen och bulkmedel mot trög mage.
Just nu när jag skriver detta, känner jag mig rätt okej. Stabil, jag kan prata om min sjukdom utan att komma fel i tankarna efteråt. Jag har inte speciellt ont någonstans. Jag är bara trött, trött, trött. Så jag ska ta mig en sömntablett, borsta tänderna och gå och lägga mig. Vadå sömntablett? Jag är ju trött!! Jo och det stämmer, ända tills jag lägger ner huvudet på kudden, för då kommer värken i nacken, i ryggen, i huvudet, i halsen och i knäna. och då går det inte att sova längre.