Jag håller på med att trappa ner Morfinet, från plus 120mg per dygn med målet noll inom tidsrymden snart. Så jag börjar med att sänka 20mg+ per dygn, det verkar ju lätt det är ju bara att minska med pillrena så är man snart där. Men man måste kolla av så att man inte känner någon smärta någonstans först under en vecka. Sedan kan man minska igen, enkelt. Okej men om man nu har andra ställen som gör ont, är man då så villig att ta bort smärtlindraren?Värk i ryggen och i axlarna från tungt arbete, värk i knän och stela höfter. Vill man verkligen ha tillbaka detta bara för att bli av med morfinet. Morfin är vanebildande vilket gör att jag kommer att bli tvungen att öka dosen om värken ska kunna hållas borta, men jag tål inte morfin. Jag klarar inte av att äta morfin utan att äta medicin mot illamående, dessa har en massa otrevliga bieffekter som gör att man mår skit av det iställe. Lite av pest eller kolera läge alltså! Jag väljer att vara utan morfin för problemen med morfinet är större än att vara utan, och jo det vore skönt att vara helt smärtfri, men att alltid gå runt och må illa som om man vore bakis, ja då väljer jag i alla fall, Inget Morfin.
Men jag måste erkänna att det är svårt, halsen känns tjock och öm, jag mår inte direkt en tia på skalan, utan snarare en sjua med tendenser sex och ibland åtta. Det är fast jag inte räknar värken i kroppen för övrigt.
Jag äter alvedon i full dos, det gör att jag har viss dämpning av övrig värk för den förstärker morfinet, som jag minskar. Nåja, jag har i alla fall inte tänkt att bli någon pillerberoende trollunge och springa kring på stan och råna tanter. Målet är klart och fixerat, morfinfri inom två månader, så jag kan börja köra bil igen, och utan värk hoppas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar