tisdag 17 juli 2012

Jag har en energitjuv i min kropp!!

Priset för att varit i väg och tränat är, jag har mått skitdåligt hela dagen och i princip bara sovit. Nu när jag sitter och skriver detta så vill jag bara somna, så det verkar som  om en timmes träning slukat all min energi, hur ska man då orka börja jobba?
 Jag tog halva vikten men behöll antalet repetitioner, så som de rekommenderade på ACTIC. De sa också att om du tycker att det känns för tungt, gå ner i vikt. Sagt och gjort jag började att värma upp på crosstrainern, nivå 8 i fem minuter. När Leif kom då var min puls på 150 ( ifjol aldrig över 100.) och han gav mig orsak att sluta. Han talade om att han och några till skulle göra Göteborsvarvet nästa år, och jag tänkte att, varför inte jag också?
Jag gjorde klart mitt schema med målet att detta fixar Micke! Visst det var inget problem, vissa stationer kändes lätta, men de flesta var fruktansvärda. Inte tunga, utan pulsökande och svett framkallande. Det var skönt att gå in i duschen när man var klar.
När jag kom hem lade jag mig för att vila, jag kände mig inte speciellt trött. Fast det har jag inte gjort vid trettontiden de sista dagarna, när jag blev väckt klockan fjorton ville jag bara sova vidare. Vi åt lasagne och jag var trött. Lite senare efter jag vilat, drack vi kaffe och jag var trött, bakelsen var god men jag var trött. Jag vilade lite och sedan sov jag till 18-nyheterna. Nu när jag sitter och skriver detta så skulle jag egentligen varit med min fantastiska hustru och handlat, men jag orkar inte, jag är trött, fruktansvärt trött. Jag känner för att sova för natten, jag skriver fel, och ibland slutar jag inte att trycka ner tangenterna för jag nästan sover. Så denna dags inlägg har korrigerats mycket, delete knappen har gått på högvarv.
Mitt jobb är inte att ladda batterierna, mitt jobb är att knacka bort kortslutningarna så jag får batterier att ladda! För på detta viset går det ju inte, jag är helt slut av en timmes medelmåttig ansträngning, hur i hela världen ska jag orka att arbeta?

1 kommentar:

  1. Micke.. ett steg i taget. Heroiskt att du gjorde ett träningspass, nästa gång kanske det inte går så mycket lättare men du kanske inte är liika slut efteråt. Om du nu skulle vara det så på´t igen bara. Det ger sig och du KOMMER att orka men tyvärr så är nog tålamod bästa kortslutningsmedicinen nu. Kram på dig o kämpa på! <3

    SvaraRadera